SKÖRDELEK

30 sep kl 22:12, 2012

Skrivet av mullvadc under kategorin Blandat | 2 Kommentarer | Permalink

När  det är dags för höstskörd skickar vi, jag och barnbarnet, alltid ut föräldrarna på promenad. Så har vi gjort alltsedan hon kunnat stå på egna ben. I början "hjälptes" vi åt. Dvs jag tog hennes hand och slöt den runt moroten som skulle upp. Sedan drog vi tillsammans upp det hon på våren "själv" sått. Nu för tiden lossar jag morötter och rödbetor med grepen och hon drar. Snart blir jag väl bara åskådare.


 



Så var det hericovertens tur . Som i år blev blev en överraskning. Jag hade tydligen köpt några andra frön än de jag brukar. Plantorna hade växt på höjen. Försökt strypa majsen. Brottat ner solrosorna. Fått jättestora skidor. -Förväxta. Träiga. Bara att kasta. Tänkte jag. Men nej.  Av någon anledning provbet jag  en. Mjäll! Och söt?! En hel hink blev det.


 


 


 



Så kom vi till höjdpunkten på höstskörden. Majsen! Vi börjar med de minsta kolvarna. De som fortfarande är slanka och har en blond kalufs. Vi skalar av de skyddande bladen. De yttersta, fläckiga och lite skadade. Sedan, allt finare och oskadade. Till sist tittar babymajsen fram med sin silverkalufs.


Vi smakar på håret. Ätbart, men inte så smakligt. Vi river av håret och sätter tänderna i själva kolven. Mjäll helt igenom. God.


 



Så var det dags för de knubbiga brunetterna! De sitter hårt och vi hjälps åt. Ny avklädning. Kolven  är inte helt fullmatad. Det blir majsen sällan här på våra breddgrader. Vi har pratat om hår, blondiner och brunetter och vad som sedan följer är rätt logiskt:


-Vad kan vi ha till ögon? 


 


 



Bakom oss står ett stånd höstanemoner. När kronbladen fallit av blir en mycket dekorativ frökapsel kvar. Perfekt som ögon!  Vi hittar ingen bra näsa, så den skippar vi. Mun då? Vi tittar oss omkrig igen. Det finns inte så mycket rött kvar nu. Men en senfärdig anemonknopp lyser cerisröd mot oss. Jag pillar loss det yttersta  kronbladen på knoppen och delar det. Perfekt mun!


Till konceptet hör nu middag för föräldrarna.


Som kom hem efter promenaden med hink, lock, keps och fickor fulla med gula kantareller. Hittade på vägen hem. Ett hundratal meter från huset!  


En lyckad och lefull skördedag!


 

« GNÄLLIG | Hem | ARBETSRO? »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/mullvadc/entry/majsskörd
Kommentarer:

Skörda det man "sått" är oftast inspirerande för många sinnen.
Tjusig dam!!!

Skrivet av B. den 02 oktober, 2012 kl. 22:16 #

Jag tycker det är viktigt att visa barn hur naturen fungerar med sådd, skötsel, skörd och nya frön. Hela kretsloppet.

Skrivet av LadyG den 04 oktober, 2012 kl. 12:27 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten