

21 jan kl 23:12, 2012

Nej. Det är inte att jag har vackra ögon. Jag har nämligen begåvats med ledsna hundögon som med åren blir mindre och mindre. Nej. Det är att jag ser nåt vackert i det mesta.
Ett ruttnande äpple. Mögel som breder ut sig i komposthinken. Eller som här ovan. Pioner som ramlat ner i fågelbadet. Färgat vattnet svart och håller på att upplösas.
Det svarta vattnet förvandlas till en yta som moln, lejongap och aster kan spegla sig i.
Genom kameran kan man få det mesta att framstå som vackert.
Jag tror det är det som kallas för konst.
Skrivet av cathrin den 22 januari, 2012 kl. 19:40 #
Oj! Det låter fint det.
Skrivet av LadyG den 22 januari, 2012 kl. 19:46 #