S*Mylingens blogg

Idag är jag piggare än igår, fick sovit ut ordentligt imorse! Jag har nu gått på min långledighet och det är jätteskönt, börjar inte förrän på måndag igen. Nu har jag börjat att förbereda lunchen som jag ska bjuda på när Ellen och Henrik kommer om några timmar. De vill hälsa på lille Lion King som förhoppningsvis ska flytta hem till dom om ett par månader, och i hemmet finns redan 2 mylingkatter sen tidigare!

Kattungarna är nu 2½ vecka gamla och de styltar redan om kring i pallkragen, dom är ena riktigt tidiga rackare! Det är väl egentligen bara Oz som inte riktigt orkar få upp sin kropp på sina vingliga ben ännu men det är kanske inte så konstigt så tjock om magen som han är, hihi!  Han sover mest mellan mattiderna och bryr sej  inte när syskonen busar och klättrar över honom, han är för goo! Dom blir 3 veckor på lördag och eftersom dom är så tidiga och försigkomna så har jag redan bjudit in folk att titta på dom. Igår var här ett par och tittade just på Oz, idag kommer Ellen o Henrik för att titta på Kingen och imorgon kommer en dam o hennes dotter hit och ska titta på en av honorna. Dottern har redan en katt av sen tidigare och nu är mamman sugen på en skogis. Hon har annan ras sen innan som hon ställer ut och vill även kunna ställa ut honan som hon köper. Så håll tummarna för att hon hittar en tjej som skulle kunna passa henne. Det hade ju varit roligt om Armanis avkommor kan synas ute på utställningarna, jag tror ju mycket på denna kombinationen!

Lilla Erin är för tillfället placerad hemma hos min syster Karina som inte har några husdjur innan. Erin har länge haft problem med sin mage och jag har provat det mesta utan att få rätt på den. Men jag har hela tiden misstänkt att det är stressmage, de andra katterna är inte snäll mot henne, och sen Chanté kom så är mobbingen värre än vanligt. Redan när vi bodde i Djurslöv var Erin utsatt för dom andra och deras mobbing, men det har gått i perioder och det har varit tider då det varit bättre. Men nu är hon ensam hos Karina och går även på diét där hela tiden. Nu har jag fått rapporter från Karina att det verkar som om magen redan har börjat att repa sej och det känns jättebra! Håll tummarna för att det håller och att hon blir helt frisk igen i sin mage! Så jag har tagit beslutet att jag måste omplacera henne för sin egen skull, det kommer inte att bli bättre om hon kommer hem igen, då börjar det bara om igen. Så jag hoppas att hon ska kunna stanna hos Karina tills jag hittar ett nytt hem till henne, helst som ensamkatt eller där det finns en kattkompis som är snäll mot henne. Så om någon vet någon som gärna vill ha lite kattsällskap så hör av er till mej! Erin är kastrerad, oerhört mild och go i sitt sätt, väldigt kelen och lätt att ha med och göra. Ett bättre sällskap finns inte!

Jag har ju hållt på ett tag nu med att hålla diét och det går jättebra! Jag utesluter rena kolhydrater men följer inte någon speciell namngiven diét, sätter ihop lite som det passar mej. Frukost äter jag inte, då dricker jag en nutrilett och sen till lunch äter jag två kokta ägg. Sen äter jag en riktigt god middag på eftermiddagen, mycket grönsaker i alla dess former, kött i någon form och en god, fet sås till det. Sen försöker jag att inte äta mer än så, inga sena kvällsmål, endast några rutor mörkt choklad om jag blir sugen. Det har funkat jättebra! Jag har ju ingen våg, kollar bara av med mitt bälte i byxorna. Jag har vägt mej 2 gånger hos Karina, dock inte från starten så jag vet inte exakt vad jag har gått ner. Men 2 storlekar kläder, ca 15 cm i midjan och de 2 vägningarna hos Karina gör att jag tror att det är ca 10 kg drygt nu som är borta! Det känns jätteroligt och jag har kunnat handla kläder i en vanligt klädbutik, slapp att gå och titta på Xlent och Generous, en härlig känsla! Trodde att jag hade stått still ett tag då jag inte såg så mycket skillnad på bältet, men när jag vägt mej hos Karina så såg jag att jag visst hade gått ner, nästan 4 kg de senaste 3 veckorna! Men jag ser ju nu att det har tagit på andra ställen än bara på magen. Jag märker det på låren, överarmarna (gäddhängen är slappare, hihi) och dubbelhakorna är inte heller så framträdande längre. Men jag är jättenöjd och jag har blivit merän sporrad till att fortsätta! Jag hoppas att kunna ta några kilo till innan jul...

Nu ska jag sätta lite fart här hemma och bli färdig med morgonsysslorna innan Ellen och Henrik kommer! Ni får alla ha en bra dag så hörs vi igen! Kramar....

Jag har så dåligt samvete för att jag är här inne så sällan och skriver. Men dagarna bara rusar iväg och det blir liksom inte av. Men jag ska försöka att skärpa mej, jag lovar...

Kattungarna har hunnit bli 2 veckor och en del har hänt under dessa dagarna. Lilla Miss Saigon dog tyvärr efter några dagar, misstänkt lunginflammation eller liknande. Det var jättejobbigt, jobbigt att hon aldrig fick en chans och växa upp till en vacker flicka. Tyvärr har hennes ena bror, Jesus Christ Superstar oxå gått samma väg. Han blev något äldre, 13 dagar då jag fick åka in med honom till veterinären och låta honom somna in. Han var pigg med men ville inte gå upp i vikt. Jag matade honom så ofta jag kunde men det var inte mycket han fick i sej åt gången, han hade liksom inte mycket sugreflex. Inne hos veterinären upptäckte vi att hans underkäke inte såg ut som den skulle, den var inte riktigt färdigväxt och hans tunga var oxå delvis delad. Så där var inget att göra, han fick somna in lugnt och stilla och följa med hem där han blev begravd sidan om sin syster.

Jag grät och jag grät den dagen, det var i fredags. Allt kändes så fruktansvärt tungt och jobbigt och orättvist. Men det finns 5 stora och friska kattungar kvar och jag tog fram pallkragen och bäddade till dom och mamma LeeAnne i den på kvällen. Dom har varit väldigt tidiga i denna kullen med utvecklingen och korgen var alldeles för liten då dom började så smått med sina små upptäcksrundor. Nu händer det något i deras utveckling för var dag som går, det är den roligaste tiden jag har framför mej ihop med dom nu. Man ser verkligen hur dom växer och utvecklas för varje dag! Nu är dom vakna små stunder då dom ligger på rygg med sina blottade, stora bebismagar som man inte kan låta bli att pussa och känna på, hihi! Det rycker i deras små öron nu när hörseln är på gång och de har lärt sej att sitta och ser så söta ut. De tar sej oxå fram på vingliga ben och kollar runt i pallkragen samtidigt som de piper så mamma ska veta var dom är!

Intresset är ganska stort för den här kullen, många har redan hört av sej. Så vi får väl se var de små ska bo i framtiden, spännande! Det verkar även som om en del av dom i så fall kommer att visas upp en del på utställningar och det hade ju varit jätteroligt! LeeAnne är en exemplarisk mamma och jag behöver inte göra nått för hon tar så väl hand om de små. Deras vikter ligger oxå jättefint men det tar hårt på LeeAnne så jag gör allt för att stoppa i henne kaloririk mat så ofta hon vill ha.

Mycket annat har oxå hänt under dessa veckorna, det har varit en jobbig tid, det är som om allt elände aldrig vill ta slut. Vi har fått tråkiga nyheter om sjukdom i familjen men jag vet att det kommer att reda upp sej, men det kommer nog att bli en kämpig tid här framöver.

På kärleksfronten blir jag bara så besviken gång på gång.... vad är killar för ett konstigt släkte? Jag har försökt mej på det här med dejting över nätet, kunde ju vara trevligt att få träffa någon så man slipper känna sej så ensam. Men jag lyckas bara snacka med knäppskallar, suck! Det finns bara en sak i skallen på dom, sex... och det jag är ute efter är något allvarligt och seriös, och det är nått de inte förstår. Jag pratade med en kille på msn som verkade jättetrevlig. Vi bestämde t.o.m. dag för en dejt men under tiden så spårade det ur och ideligen så skulle samtalen hela tiden bara spåra in på sex....jag blir såååååå trött! Till slut la jag ner det och avbröt kontakten innan det blev dags för den inplanerade dejten och det är jag glad för nu. Jag har även varit ute och festat lite vilket ledde till en liten flört, lite myspys men inget allvarligt. Nä...jag tror att jag lägger ner det där med dejting nu ett tag, det kommer väl när det kommer.... det är inget som går att hasta fram. Dessutom känner jag för tillfället att jag inte har så mycket tid att lägga ner på ett nytt förhållande även om det hade varit jättemysigt att träffa någon, schemat är fullspäckat så här innan jul känns det som. Men tänk om man hade kunnat ha en i byrålådan som man kunnat ta fram när man vill mysa lite en kväll framför TVn eller att ha att prata med efter middagen om dagen som gått. Det hade varit nått!!! haha....

Men något som är positivt är att jag och Peter har börjat att prata med varandra igen, vi har blivit vänner igen, känns bra. Vi har fått prata mycket om det som hänt och orsakerna till det och fått rett upp mycket som varit osagt. Vi pratar nog mer nu än när vi hade ett förhållande, känns jättebra att få en del saker förklarat och utrett, det betyder mycket. Han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta och det sticker fortfarande till där emellanåt. Det är väl därför som jag har svårt att gå vidare och träffa någon annan, detta måste få läka först.

Ni får ha en riktigt fortsatt bra måndag, själv ska jag sätta eld i kaminen nu för nu börjar här bli kyligt inne. Jag ska försöka att titta in här lite oftare.... Kram på er alla....

Så har äntligen LeeAnnes bebisar kommit! Dom såg dagens ljus igår och där blev alldeles oväntat 7 kattungar! Jag som tippade på 4 kanske men så fel jag hade! Jag han knappt innanför dörren igår efter jobb när hon var igång, hon födde dom lätt och snabbt. Dom andra katterna blev jätterädda och förstod inte vad som stod på utan tog sin tillflykt till uteburen. Isa vägrade att komma in, inte förrän inatt kom hon och stannade inne. Om jag försökte att locka in henne så räckte det med att en kattunge pep till eller att hon kände doften av LeeAnne så pep hon ut genom kattluckan i ett huj! Men imorse gick det betydligt bättre, då var hon ända borta i vardagsrumsdelen och kikade nyfiket på korgen, på lite avstånd.

Där blev 3 killar och 4 tjejer, sen får vi se om jag har tagit fel för det e så svårt att se könen redan, det blir lätt fel. Men jag tror att det ska stämma och det känns som en bra fördelning! Där blev en helt röd kille utan vitt och eftersom temat för kulle är musikaler så är han döpt till Lion King. Sen har vi en cremefärgad kille, oxå utan vitt och han är döpt till Jesus Christ Superstar. Sista killen är svart/vit, en kopia av sin pappa Armani men han har en vit svanstipp, han är döpt till The Wizard of Oz. Sen kom det 3 blå/vita tjejer som är väldigt lika varandra, det är Miss Saigon, Mamma Mia och Evita. Sista kattungen är en tjej, en brunmönstrad med vitt och hon är döpt till Kiss Me Kate! Jag är jättenöjd med dom alla och trots antalet så låg deras vikter mellan 110g - 128g! De verkar även nöjda och belåtna hos mamma LeeAnne, något litet kiv om tuttarna ibland men oftast hittar dom vars en och ligger tysta och nöjda. Men jag ska köpa hem mjölkersättning för jag vet inte hur mycket mjölk mamma har. Men jag ska väga dom igen imorgon och se om någon behöver lite extrahjälp med matning....för att underlätta för mamma kanske.

Jag hade inte riktigt önskat mej så många kattungar, 4 hade varit mer lagom och jag tror att LeeAnne håller med mej. Men nu får vi göra det bästa av det möjliga och jag kommer att ha fullt upp de närmaste 3 månaderna misstänker jag. Men jag har längtat efter dessa kattungarna och det ska bli så spännande att se vad det blir av dom. Tror nog att de kan bli riktigt fina, Kiss Me Kate och The Wizard of Oz ser väldigt lovande ut båda två! Lion King kommer förmodligen bo hos Ellen och Henrik som köpte White Dream av mej i våras, vi får väl hoppas att allt går vägen så att han kan få flytta hem till dom när det är dags. Då vet jag att han även kommer att få besöka någon utställning då och då och det är ju spännande! Det hade varit jätteroligt om jag hade kunnat ställa kull till våren men jag tror inte där är så många utställningar vid den tiden, ska kolla upp det riktigt noga sen.

Imorgon är det löning!!! Det har varit en dryg månad efter Ullaredsresan, gick betydligt mer än planerat. Men det lilla man får var månad räcker inte långt och det kommer det inte att göra denna gången heller misstänker jag. Det är ju dags att tänka på julklappsinköpen oxå, hög tid nu. Men men....imorgon får jag titta en liten stund på summan som står på kontot innan räkningar och lån ska betalas. Ni får ha en fortsatt trevlig kväll så hörs vi! Och för er som är nyfikna på kattungarna och som vill se bilder på dom så finns det på min hemsida:
http://www.vildvittrans.se

Nu var det länge sen jag skrev här sist, tiden bara springer iväg tycker jag. Det är bara dessa dagarna nu här framöver som kommer att gå långsamt, väntar ju på LeeAnnes kattungar. Hon har gått 65 dagar på söndag/måndag om jag har räknat rätt. Spännande!

Vi hade en röjarhelg förra helgen, det jobbades på ordentligt både här och i Linderöd. Min syrra Karina har ju flyttat in i våra föräldrars sommarstuga i Linderöd och vi började på fredagen där med att tömma den på mammas o pappas saker. Mycket körde vi till tippen i Tollarp, något kördes hem till föräldrarnas hus i Tormestorp. Vi sov över där och hade en trevlig kväll med god mat och lite kortspel. Det var jag, Karina, Kamilla, mina föräldrar, Simon, Karinas son Tom och min kompis Anneli. På lördagen fortsatte vi och tog det sista sen åkte vi hem till mej där vi fortsatte att jobba. Vi höll på hela lördagen och även på söndagen, några sov över och några sov över i Tormestorp eftersom jag inte har så stor plast här i min lilla stuga. Jag fick hjälp med att tömma vinden på bråte och fick bättrat på isoleringen där uppe. Det var Simon och Tom som stod för den biten och de hjälpte även till med att såga upp alla gamla bräder och listor som låg där uppe, sånt som jag kan ha som spinkeved när jag ska elda. Pappa tog och la in allt i vedbon så det är på plats oxå. Mamma räfsade upp allt skröfs på garageuppfarten som låg kvar sen jag fick lastat av all veden där och nu är där fint igen. Hon hjälpte mej även att fixa till det lilla trappsteget innan förrådet som hade kommit på kas. Det var cementplattor i gången som kasat och gett sej som hon nu fick lagt om så det ser ordentligt ut nu. Karina röjde bort en massa brännässlor som växte vid garaget, där ska jag sen till våren lägga ner en markduk och göra en plantering, det kommer att bli jättefint! Kamilla hjälpte pågarna mycket och även pappa med veden. Under tiden så var Anneli här inne och la klinkers framför min öppna spis, nu ska där bara köpas lister och läggas på sen är där färdgt. Hon har hjälpt mej med en massa annat småpill här inne som jag behövde hjälp med. Under tiden servade jag folket med mat och dricka och när alla åkte hem på söndagen så fick jag städa och diska upp och få iordning här igen. Men det känns jätteskönt att vi gjort allt detta, jag är så tacksam och jag vill tacka alla ännu en gång för att ni ställde upp!!!

På söndagen kom även Peter upp en sväng för han skulle lämna av Chanté som numera bor hos mej (GIC S*Mylingens Chanté). Det har ju varit några turer om honom men jag vill inte att han ska lida för att jag och Peter inte kunde komma överens. Chanté fräste och surade lite här ett tag, medans tjejerna mest var lite nyfikna på honom. Men nu går det bra och han mår som en prins här bland alla flickor! Som ni vet sen innan så bor Armani, Sims och Tubbe ute i husvagnen eftersom jag inte kan ha Armani här inne eftersom han strilar och mådde inte bra av att gå här inne med flickorna. Killarna kommer att gå kvar där ute i vinter, jag har värme på därute, belysning och radio. Husvagnen är fullt utrustad med soffor och bäddar så där är jättefint hos dom och Armani mår mycket bättre sen han flyttade ut dit. Han är lugnare och han strilar inte heller i husvagnen som tur är. De har ju även en utebur som de kan gå ut i när de vill genom en kattlucka i husvagnsdörren. Så klart är jag där ute hos dom vid minst 2 tillfällen per dag och gosar med dom. Där är säkert dom som har åsikter om detta men det får dom gärna ha, jag vet att mina pågar mår bra och att dom inte lider någon nöd där ute och det är huvudsaken.

När det gäller mej och Peter så är vi inte ovänner längre. Jag behöver inte gå in på några detaljer här men kan säga så mycket som att Peter inte mår så bra för tillfället och vi har pratat igenom vad som har hänt och varför. Jag har förståelse för varför han gjorde som han gjorde även om det kunde ha skötts snyggare ändå. Men det känns skönt att inte vara ovänner och det gör det något lättare att gå vidare. Men fortfarande så har detta inte varit mitt val att vi ska gå på vars ett håll så jag kämpar var dag med att acceptera det även om det är jobbigt. Jag tycker fortfarande att vi inte har fått en chans att jobba på förhållandet och jag tror att vi hade kunnat det nu när vi vet varför det har varit som det har varit. Peter måste jobba med sej själv nu och han behöver tid att få komma på fötter igen men jag önskar att vi hade fått en chans sen men så kommer det inte att bli och det får jag acceptera. Hur många vänner man ändå har så känns det väldigt ensamt här på kvällarna i höstmörkret. Jag har dagar då jag mår riktigt bra och dagar då jag hamnar i svackor och inte kan se någon ljusning på nått. Men tiden läker ju alla sår säger dom, så jag får lita på det....

Ni får ha en bra dag i höstmörkret, själv går jag här och räknar ner dagarna nu till LeeAnnes bebisar ska komma. Jag hoppas att jag räknat rätt och att dom kommer på söndag / måndag någongång. Många kramar till er alla!

Utställningshelgen blev nog för mycket för jag har varit krasslig här hela veckan med början i tisdags. Jag har haft huvudvärk, varit kass i magen och varit febrig... Men nu i helgen har det vänt, det är bara magen som krånglar. Igår lördag så åkte jag hem till föräldrarna och blev lite ompysslad. Jag tog mej ett avslappnande bad i deras yacuzzi, så himla lyxigt och skönt! Mamma tände ljus till mej, pappa gav mej ett glas vin och sen var det bara att njuta. Det är ett stort yacuzzi, trekantigt, med inbyggd radio och belysning under vattnet. Det var precis vad jag behövde, helt underbart var det!

Sen blev jag bjuden på god mat, vi tittade på TV och sen blev det kortspel till sent på natten, jättetrevligt! Jag sov över och imorse fick jag en god frukost och sen körde jag hemåt vid tidig eftermiddag. Det blev till att tända en brasa i kaminen och nu är här varmt och gott inne!

Vet inte om jag har skrivet så mycket om det här, har varit mer på Facebook tror jag. Men jag har ju satt igång med en diet i kanske 2 månader nu. Jag utesluter rena kolhydrater, ersätter frukoksten med en chokladnutrilett, inget godis och inga kakor. Jag äter jättegott och det har aldrig gått så lätt någon gång tidigare när jag har bantat som det gör denna gången. Jag har alltid kämpat ihop med Viktväktarna och det har funkat. Men det är så mycket jobbigare, alla points som ska räknas, alla mål mat som ska tillredas och alla lightprodukter som ska inhandlas. Till slut har jag tröttnat och så har allt gått tillbaka till det vanliga och alla kilona har kommit tillbaks igen.

Nu börjar dieten visa resultat, och jag blir jättetaggad till att fortsätta. Jag vet inte om andra märker det så speciellt mycket ännu eftersom jag har så många överflödskilon. Men själv märker jag det jättetydligt och jag mår mycket bättre! Jag har ingen våg så jag vet inte i kilon hur mycket det är, men skulle jag gissa så är det väl ca 7 kg. Jag har istället koll på bältet som jag har i byxorna, hur många steg jag kan knäppa in det. Jag har haft det i det allra yttersta hålet men nu är jag på det 3:dje, så visst har det gett resultat! Jag har fått lägga undan 2 par byxor som är alldeles för stora nu, inte så snyggt när dom sitter som en säck. Ett par jeans som har hängt i garderoben i ett par år nu och som har varit alldeles för små sitter nu perfekt och kan användas igen. Häromdagen så tog jag en tröj-provar-stund och nu kommer jag i alla tröjorna som ligger i garderoben och som jag inte har använt de sista åren. Jag är så nöjd med mej själv och nu när jag fått bord dom kilona som jag lagt på mej de sista åren så blir jag taggad till att fortsätta och försöka att bli av med resten. Det är en hel del och jag får väl se hur långt jag orkar, men än så länge flyter det på väldigt bra! Jag är jättestolt över mej själv så här långt!!!

Till sist ska jag bara nämna att nu börjar det närma sej för LeeAnnes bebisar att visa sej! Det är bara 2 veckor kvar nu tills det är beräknat att hon ska få dom, söndagen den 25 oktober! Hon är så där lagom stor om magen så jag skulle tippa på 3-4 stycken, ska bli spännande att se. Hon är så otroligt pälsad nu så det är lite svårt att se rörelser från magen, man får titta riktigt noga i så fall. Hon är väldigt trött om dagarna nu, sover mest. Hon ligger helst på den lilla trasmattan mellan min säng och sovrumsfönstret, favoritplatsen. Hon är tyvärr dålig på att äta så jag får locka o pocka lite med extramat men hon är svårtrugad tyvärr. Men jag längtar jättemycket nu och jag hoppas att dessa veckorna ska gå fort!!! Det är min första alldeles egna kull jag får utan Peter vid min sida, det kommer kännas konstigt att inte ha honom att ringa till när det är dags. Men men.... Det kommer att bli helt bedårande bebisar, det är jag övertygad om och nu läääääääängtar jag...

Ha en fortsatt bra kväll så hörs vi! Kramar....

Nu får jag se hur länge batteriet här på laptopen håller för jag har precis fått strömavbrott, suck. När det var oväder i helgen var jag nästan 100% säker på att den skulle gå för det brukar gå lätt här när det stormar kring husknuten. Men då hade jag bara några seckunders avbrott vid 2 tillfällen innan strömmen kom tillbaks. Idag skiner solen men det blåser visserligen något men inte alls som i helgen. Jag har varit ute och kollat proppskåpet men där ser allt helt ut så jag ringde Eon efter att ha kollat deras hemsida (den visade inte på att här skulle vara nått strömavbrott). Tjejen hittade ett avbrott här för ca 400 kunder och de jobbade på det men nått svar om hur länge det kunde dröja fick jag inte. Jaja....så e det att bo på landet!

Som sagt så var det ett hiskiligt oväder i helgen när vi var på utställningen i Hässleholm. När vi skulle köra hemåt strax efter kl. 19 så var det kolsvart ute, det stormade och regnet vräkte ner. Jag har än så länge väldigt lite mörkerkörvana och regnet gjorde inte körningen lättare precis. När vi sen skulle köra vägen mellan Tyringe och mitt hus som är en sträcka på ca 1,2 mil så var det närmast en mardröm. Det är en 70-väg som mestadels går genom skogen och det var verkligen svart framför mej. Regnet som vräkte ner kom rakt framifrån i sånna mängder så det såg ut som snö i strålkastarna. Jag körde i 45 km/h och kunde ändå knappt se vägen framför mej, vilket var väldigt olustigt, helst oxå med tanke på att där brukar hoppa mycket vilt på vägen. Till slut var jag så äntligen hemma utan att några allvarliga incidenter hade inträffat.

När vi, Ellen o Henrik oxå, hade fått in katter och packning så fick vi ätit vår mat som vi hade köpt med oss på vägen hem. De hade köpt pizza och jag en kebabrulle, jag orkade halva, den andra åt jag sen på söndagkvällen. Under tiden så blinkade ljuset till ett par sekunder vid två tillfällen men strömmen kom tillbaks ganska omgående som tur var. Stackars Ellen var just då i duschen och vattenpumpen lägger ju av när strömmen går så hon fick avsluta duschen och komma ut. Men jag fick hällt upp vatten i stora kastruller, hämtat in den stora vattenkannan och fyllt den med vatten och förbereda mej på att strömmen förmodligen skulle gå helt i ovädert. Vattenkannan behöver jag ha inne på toaletten eftersom man inte kan spola heller när pumpen inte fungerar. Men som tur är så klarade jag helgen utan strömavbrott. Därför blev jag lite snopen nu när den försvann här för en stund sedan, det är ju inget sånt busväder idag även om det blåser en del. Men som tur är så står vattenkannan kvar på toa om det skulle knipa på, hihi!

Tänkte avsluta med en liten pinsam incident som hände på min allra första dag som assistent i lördags! Jag skulle visa upp en Ragdoll för domaren, Annette Engvall, framför henne på domarbordet. Han stod där sidan om mej och sen backade han och satte sej ner...och la svansen i domarens chokladkaka med grädde på! Hon hade tidigare fått den + ett glas champagne av en glad ägare till en nybliven Suprimetitelkatt, men hon åt aldrig den och den stod kvar på bordet. Annette sa det att fettsvans hade precis fått en ny innebörd och det var så pinsamt! Men jag fick ta på mej skulden men som tur var så tog inte ägaren illa upp, det var ju en olycka. Men stackarn fick sen gå ner med sin katt och försöka få bort grädden (som tur var så var det inte så mycket) så att han kunde visa upp sej sen igen. Sen fick jag reda på att katten numera går under smeknamnet Tårtan!!!

Här kommer en bild på mej som assistent som jag "lånat" av Johanna Severin, jag håller den vackra Isha på bilden som blev  BIS kastrat & senior & även Supreme Premier på söndagen! Ägare är Ingegerd på S*Garprikets! Grattis Ingegerd!

Vilken helg det har varit! Den har varit nervös, spännande, rolig, slitsam, tröttsam, lärorik, givande och trevlig på alla vis! Men det var nära att jag stannade hemma, hade nog över 1000 ursäkter för att inte åka dit. Jag var absolut inte på humör under veckan och kände inte alls för att åka på utställning, pga många saker. Bl.a. så kändes det jättekonstigt att åka på utställning utan Peter, detta är ju något som han har dragit in mej i från början då han ställt ut tidigare i sitt liv men inte jag. Jag var jättenervös eftersom jag anmält mej till att gå assistent vilket jag aldrig gjort tidigare. Sen var jag nervös eftersom Armani skulle med båda dagarna och han har inte varit utställd sen han gick in i öppna klassen för ett år sen. Jag visste inte alls hur han som fertil hane skulle reagera mot alla dofterna och katterna i hallen och det oroade mej mycket.

Men det var bara till att bita ihop och bestämma mej för att jag skulle åka, jag hade ju även lovat Ellen och Henrik att dom skulle få sova här hos mej mellan lördag och söndag, De skulle ställa ut S*Mylingens White Dream och hade anmält båda dagarna. Så när jag slutade jobb på fredagmorgon så var det bara till att bege sej hemåt och börja med förberedelserna inför helgen. Uställningsväskan plockades fram och packades och bilen packades med trimbord och stol. Armani skulle förberedas så gott det gick, men han badades dock inte. Som sagt så har jag inte varit på humör och tiden har inte räckt till riktigt eftersom jag var i Ullared och sen på jobbet över natten till fredagen.

Men jag vågade inte heller bada honom ensam då han är urstark och har alla klorna ute så jag hade köpt ett schampo som man sprutar direkt i pälsen och gnider in och sen bara handdukstorkar. Så jag testade det på han och fixade till fettsvans och gula tassar så gott det gick. Men jag la inte ner alltför mycket tid på det, energin till det fanns inte riktigt där tyvärr. Isa har en helt underbar pälskvalité och något bad behövs verkligen inte på henne. Jag fick faktiskt på båda bedömningarna att hon var exellent preparerad och i en fantasktisk kondition, hihi! Men det är ju faktiskt så det ska va egentligen, har den en superkvalité på pälsen så ska man inte behöva göra så mycket! Hennes mamma har jag aldrig heller behövt bada, hon har en superkvalité. Armani har oxå en jättebra kvalité men har ju varit ute mycket mer och skitat ner sej mycket och hade därför behövt ett bad. Men så fort som möjligt ska där läggas tak och så småningom även golv, ska lägga trätrallor där.

På lördagen begav jag mej mot utställningen i Hässleholm! Virrade runt lite men hittade dit så småningom. Katterna kom på plats och jag fick letat upp assistenterna och sällat mej till dom så jag visste vad som skulle ske. Jag fick gå med en ung men van tjej på lördagen hos domare Annette Engvall så jag kunde inte fått en bättre start. Eftersom det var en s.k. assistentutställning där det var 2 assistenter hos var domare så var tempot högt då vi som assistenter ska hämta katterna i burarna och sen även visa upp dom för domaren, inga ägare inblandade. Men det var jätteroligt att få bära, klämma och känna på alla dessa vackra katter, väldigt lärorikt! Tiden gick jättefort och jag hade inte en chans att hinna med mina egna stackars katter som oxå skulle ställas. Men på lördagen hade jag tur för de ställdes hos domarna sidan om oss så jag kunde få en skymt av dom då. På lördagen blev Isa Ex 1 med en kanonbedömning, men blev inte nominerad (grupp 4 är inte den lättaste gruppen heller). Armani fick sitt sista CAC och blev därmed Champion!!! Det bästa av allt är att han skötte sej exemplariskt! Jag såg från min plats att han åma och kråma sej både hos domaren och i buren bakom domaren. Så jag har oroat mej helt i onödan, han var ju jätteduktig!

S*Mylingens White Dream, eller Chai som han numera kallas för, blev ex 1 med en jättefin bedömning och han sköter sej oxå så jättefint på utställningarna! Tack Ellen och Henrik för att ni ställer honom så fint! Även Veronica var där på lördagen med S*Mylingens Jesse James och han fick sitt cert och var även uppe i nomineringen. Tack även till dej Veronica för att du vill visa upp killen!

På söndagen fick jag gå hos domare Stephane Bernard och assistenten Maurit. Där hade domaren ett helt annat tempo och det gällde att vara med i svängarna! Vi sprang och hämtade katter och presenterade dom i en rasande fart och jag försökte att hänga med så gott jag kunde. För att vara första gången som assistent så tyckte jag ändå att det gick ganska hyfsat och jag är nöjd med jobbet jag gjorde. Det tråkiga är att inte kunna vara med sina egna katter, hann ju knappt titta till dom men som tur var så höll Ellen och Henrik ett öga på dom, ett stort Tack till Er! Det gick jättebra för kisarna på söndagen! Isa blev ex 1, BIV och NOM! Armani fick sitt första CACIB och det visade sej att han även blivit NOM! White Dream blev ex 1 och BIV!!! IC S*Mylingens Cocheta som var anmäld på söndagen tog sitt CAGCIB och blev NOM och även BIS (best in show fertil hona)!!!!!!! GRATTIS till ägare Monica, S*Poimandres! Så stolt jag är över "mina" vackra katter!!! Både Armani och Isa var alltså uppe i panelen på söndagen men fick inga röster, men lika stolt och glad är jag ändå! Men det blev lite dramatik då först Armani slet sej från sin assistent i panelen och kom lös bland publiken. Han blev fångad men var ordentligt skakad och rädd, precis som jag. Han hade enligt assistenten blivit rädd för något på läktaren och hoppat till och slitit sej, jag vet ju hur stark han är. Men huvudsaken att varken han eller assistenten blev skadade. Men sen när det är Isas tur att visa upp sej i panelen så händer samma sak igen! Hon kan va som en ål ibland men hon bars av chefsassistenten som är väldigt van men lyckas tydligen oxå bli rädd när den ena domaren svängde med sitt hår för nära och hoppar ur famnen och kommer loss. Jag rusade till och vi lyckades få fram henne från en burrad där hon gömde sej. Men vilken dramatik, båda mina katter i panel slet sej, hmm.... Även en liten birmakattunge slet sej men kom oxå snabbt tillrätta. Armani blev dock skrämd och låg och tryckte längst in i buren, hoppas att det inte har satt några spår hos honom bara. Lilla Isa hämtade sej snabbt och var lika tuff igen.

Det finns mycket mer att berätta om men det får bli en annan dag. Det inträffade små roliga händelser som jag inte kommer att glömma efter min första helg som assistent. Vädret spelade oss oxå sina spratt denna helgen men det  får jag berätta mer om en annan dag. Nu ska jag sätta igång här hemma och städa och packa upp.... Ha en bra dag allihopa så hörs vi! Kramar...

Tack för allt stöd jag får av er alla, det värmer! För tillfället är jag dock inne i en riktig down-period även om jag försöker att utåt sett hålla skenet uppe. Men det är så fruktansvärt ensamt och jobbigt just nu. Men som tur har jag nära och kära som finns för mej...

I helgen som gick så jobbade jag men skulle vara ledig lördagkväll. Men jag fick nästan ångest bara jag tänkte på att sitta själv här hemma en lördagkväll så jag ringde Anneli och frågade om jag fick komma och våldgästa henne hemma i Svedala på kvällen och över natten. O gullig som hon är så var jag välkommen och det var jätteskönt. Jag åkte bara hem efter jobbet och fixade med katterna och packade om och sen åkte jag ner till Anneli. Jag köpte mat med mej som vi sen tillagade tillsammans, jättegott var det! Sen blev det en massa snack och lite gott att dricka innan det var läggdags. Tack Anneli!

En dag förra veckan var mina föräldrar och min syrra Karina här och hjälpte mej i trädgården! Själv bar jag in resterande ved jag köpt av grannen så nu är all ved inne i vedskjulet och jag hoppas att jag ska klara mej på det hela vintern. Karina gick lös med motorsågen på kullen mellan huset och vedskjulet och röjde bort allt ris och gamla enar. Så nu behöver jag inte längre titta rakt in i gamla enebuskar från sovrumsfönstret, nu ser jag upp på hela kullen! Tack Karina! Mamma gick lös på trädgårdsförrådet, allt åkte ut och sen sorterades allt och mycket slängdes. Så nu är där jättefint och allt har sin plats, t.o.m. min gräsklippare får nu plats därinne, kanon! Tack Mamma! Pappa hjälpte både Karina och mamma och var vår handräckare, han tog oxå in fontänpumpen till mej, tack!

 Tanken var att jag skulle få upp Chanté hit nu när Peter är tvungen att placera om sina katter. I gengäld skulle jag få hjälp med att få upp taket på en av uteburarna av Peter. Men nu har han ändrat sej och vill inte hjälpa mej med det så då får han väl själv fixa omplaceringen av katterna, jag orkar inte bry mej mer snart, det blir ändå bara fel hur man än gör. Jag ska se om Anneli och jag på nått sätt själva kan hjälpas åt att få dit taket annars kan jag inte använda den uteburen i höst/vinter. Men jag ska spänna en pressening över som en nödlösning så länge.

Nu är jag precis hemkommen från en miniresa till Ullared! Vi får en stort gäng kärringar som åkte upp dit igår och shoppade loss ordentligt. Det var jag, Emelie (Peters dotter) och hennes kompis Marie, mamma, min två syrror och Kerstin, Karolin (min systerdotter), min kusin Åse och moster Gun. Vi hade bokat 3 stugor till oss och där sov vi över inatt inna vi shoppade det sista innan vi åkte hem idag. Igårkväll trängde vi ihop oss i Kamilla och Kerstins stuga där vi åt lite ost och kex och drack lite vin! Vi passade oxå på att gratulera Emelie som fyller 19 år nu den 7 oktober, det blev många GeKås-presenter till henne, hihi!

Så nu är lönen slut och det är en hel månad till nästa men det var det värt! Nu ska jag slappa lite framför TVn och sen imorgon är det dags att jobba igen! Ha en fortsatt trevlig kväll allihopa så hörs vi! Kramar...

Det har börjat sjunka in nu att Peter inte är här för mej längre, att han har valt att inte finnas i mitt liv längre. Fast man inte vill så finns han i mina tankar de flesta vakna stunder och även i drömmarna, det är så svårt att släppa. Jag vill verkligen gå vidare men hjärtat vill inte följa mitt huvud, han är och river i mitt hjärta fortfarande, suck.

Förra natten drömde jag om honom, och vaknade med en sån frustrerande känlsa i hela kroppen. Även imorse fanns samma känsla kvar och det är så jobbigt. Eftersom han valde att smita iväg på ett sånt fegt sätt som han gjorde så är där så mycket som inte har fått komma fram och blivit sagt. Och jag tror att det är därför som jag går omkring och har den här frustrerande känslan i kroppen hela tiden. Det känns som om jag håller på att explodera, det är så mycket som vill ut, så mycket som inte är sagt. Jag fick ju inte en chans att prata med honom mellan fyra ögon, som mellan två vuxna. Jag fick bara det här slängt över mej via datan, en textruta som levererade ett meddelande till mej. Jag skulle vilja få ha fått chansen att få ställa frågor, skrika och gråta lite så att jag kan få gå vidare och bearbeta det. Men han var ju inte här och därför har allt samlats inuti mej och därför känns det som om bröstkorgen ska explodera.

Men vad har det för betydelse, han bryr sej inte om hur jag mår, hur jag tog det. Bara han slapp sej mej i ögonen så att han slapp stå framför mej och skämmas, det var det viktigaste, att göra det lätt för sej själv. Det är underbart med egotrippade människor...suck. Jag har i så många år stått tillbaka och inte krävt så mycket från honom eftersom han mått dåligt av vår dåliga ekonomi och alla problem med hans barn. Jag har väntat på att det blir min tid, den skulle komma så småningom det var jag helt övertygad om. Och när barnen var utflugna och vi fick komma ifrån Djurslöv, det var då som det skulle kunna få bli vår tid, då vi skulle kunna ägna oss åt varandra, försöka bygga upp vårt knaggliga förhållande  igen....då väljer han att smita iväg med svansen mellan benen och lämna mej. Känslan är att allt är så bortkastat, att jag är utnyttjad och bortkastad...inte konstigt att jag känner mej frustrerad och ledsen och att självförtroende är i botten.

Det är nu som oxå känslan av hjälplöshet kommer. När det har varit nått så har jag kunnat ringa Peter och få hjälp. Vem ska jag nu be om hjälp? Vem ska komma och fixa min vattenpump när den börjar släppa ut luft igen och pumpar på så jag blir tokig av ljudet? Vem ska hjälpa mej att dra fram duschkabinen för att kunna rensa avloppet eftersom det gärna svämmar över så jag har vatten på toagolvet. Vem kommer nu att sätta upp de taklister som fattas och som aldrig blev uppsatta efter renoveringen och som Peter lovade att fixa till mej. Vem mer än Anneli ska nu hjälpa mej med renoveringen av badrummet? Suck....visst finns det hanverkare, men vem har råd att anlita dom, inte jag med min vårdarlön i alla fall....

En del kan jag nog klura ut och själv fixa medans vissa saker bara inte går. Peter lovade mej att hjälpa till att få upp hyllor, klätterställningar och annat ute i uteburarna, ett lock som ska fixas över ett stort krypin. Det får jag själv ta itu med, det tror jag att jag ska kunna klara av att själv fixa. Jag får önska mej en skruvdragare i julklapp, se om jag kan snickra ihop en sågbock, införskaffa en yxa och be grannen om en huggkubb. Grannen äger all skog häromkring så jag ska höra med honom om han kan hjälpa mej att fixa en nerhuggen trädklyka som jag kan ha till klätterställning i uteburen. Men jag har så mycket annat som ska göras som är viktigare så jag får se när det blir av. Nu väntar veden på mej, den måste in i skjulet och det är slitsamt och tar en väldans tid....

Men det ser ut att bli en fin dag idag så jag ska se till att komma ut så fort som möjligt och ta itu med veden, jag är ju ledig hela dagen. Ni får alla ha en bra dag så hörs vi...Kramar...

ps...vill bara säga till er som har mailat och stöttat mej, jag läser men det kan dröja lite innan jag svarar, ibland försvinner liksom energin.... Men tack alla ni gulliga!

Vilken kanonhelg jag har haft! Det behövdes efter den tråkiga vecka som jag har haft. Jag har varit bland goa vänner och haft många skratt! Tack alla inblandade i denna helg!

Det började med att Kamilla kom i fredags och då bjöd jag på tacos och vin, mums! Kan ju nämna att dieten har inte riktigt funkat denna helgen, haha! Men jag har ändå försökt att tänka på vad jag har stoppat i mej, men en och annan brödskiva har slunkit ner men dock inget godis i alla fall! Kamilla och jag såg på Idol och sen spelade vi kort, Gin & Rummy! Tänker inte berätta vem som vann...  

På lördagen körde vi ner till Svedala vid middagstid. Jag hade bestämt med Peter att han skulle komma när vi hade åkt, han skulle hämta det som är hans och lämna tillbaka nyckeln hit. Så det gjorde han och nu är det avklarat.

Kamilla och jag körde hem till Anneli där vi skulle få bo under Svedalavistelsen. Anneli bjöd på mat, en jättegod pastasås och till mej wookade hon grönsaker istället för pasta, jättegott. Den såsen måste jag bara testa nån gång själv här hemma, mums! Vi slängde Kamilla i ett bad och sen fixade vi med övernattningen till oss,  förberedde så att vi bara kunde krypa till sängs när vi kom hem på kvällen. Sen blev vi hämtade av Annelis mammas pojkvän som var snäll och körde oss hem till Biggan och hennes födelsdagsfest. Anneli bor strax utanför Svedala, har ett litet härligt hus ute i Bjeret.

Det blev party hos Biggan som inte kommer att glömmas i första taget! Det blev lika roligt som vi hade förväntat oss, ännu roligare t.o.m. Vi var ett glatt gäng tjejer, både gamla kompisar och några nya! Det var bara Sussi som inte var där, hon var tvungen att lämna återbud och vi saknade henne! Det snackades, spelades hög musik och dansades, alla festade till det ordentigt! Många rom & cola blev det och även några Mummelman som Biggan bjöd på, hihi! Lite senare på kvällen begav vi oss ner till Svedalas lokala medlemsklubb som ligger inhyst i den gamla brandstationen. Där finns en bar och alltid ett live-band, oftast något lokalt band.

Där hade vi det jätteroligt! Skoj att åter träffa gamla vänner och andra bekanta ansikten som man inte sett på länge! Dit brukade vi tjejer alltid gå på den tiden vi var singlar och några av dom går hit fortfarande lite då och då. Det var lika skoj, om inte ännu roligare, som på den gamla goa tiden! Jag var inte en dag äldre än 25 i lördags, jag hade så jätteroligt! Dock blev det några rom & cola till från baren och sen slank det ner några äckliga blå fisk-shots oxå, hmm....  vad jag nu skulle på dom att göra!

När det var slut och dags att bege sej hem till Anneli så försökte vi få tag på en taxi men de hade inte någon ledif förrän 2 timmar senare, hmm...Så det blev till att gå hem till Anneli i Bjeret. Det var jag, Kamilla, Anneli och så fick vi sällskap av Bigge, en gammal killkompis som oxå bor i Bjeret. Men jag kan ju säga så mycket som att det var tur att det inte blev någon taxitur, jag behövde nog den kalla o långa promenaden ut till Bjeret, hihi! Bigge var en sann gentleman och gick med oss tjejer ända hem till Anneli och såg till att vi kom fram ordentligt. Kamilla stöp i säng när vi kom fram medan vi andra 3 satt och pratade på Annelis köksgolv till tidig morgon!

 Men vi fick sovit några timmar, gick upp och åt frukost och lite senare så tog vi alla 3 ännu en tupplur, vi var ganska sega ska jag erkänna. Sen var det dags att packa ihop våra saker och så åkte vi till Mc Donalds och intog en delikat hamburgare, hmm..., innan vi åkte vidare till Trelleborg. Vi skulle gratulera Martin, min systerdotters pojkvän, på hans födelsedag. Det var kaffekalas och jag delade en tårtbit med lille Fabian, Martins 2-åriga son, men annars så höll jag mej ifrån kakorna. Vi stannade inte så värst länge, vi hade ju en bit att köra hemåt och var inte riktigt pigga heller.

Idag är det dags att bege sej till jobb efter långledigheten, ska snart köra. Imorgonbitti när jag slutar så ska jag hem till Simon och äta frukost ihop med honom, ska bli trevligt! Ha en bra dag allihopa så hörs vi! Kramar...

Idag vaknade jag med den här jobbiga sorgsna känslan i kroppen. Så klart vet jag att den inte försvinner så lätt, den kommer förmodligen att göra sej påmind lite emellanåt. Men kvällar och mornar är dom jobbigste tiderna på dagen, då kommer tankarna. Men nu skiner solen och det känns att det blir en härlig sensommar dag! Men det var bara 3 grader när jag titta på termometern kl. 7.30 imorse, brrr....

 Idag är jag ledig och det är så härligt att ha en ledig helg framför sej! Ikväll kommer syrran hit och imorgon sticker vi ner till Svedala och dom gamla tjejkompisarna! Jag ser verkligen fram emot helgen, ska bli jätteroligt att träffa alla igen och få lite annat att tänka på. Men idag ska jag se hur mycket ved jag hinner och orkar få in i skjulet. Igår blev det tyvärr inget för besöket hos föräldrarna tog längre tid än vad jag tänkt och sen pallade jag inte när jag kom hem igen. Men men, jag försöker få in så mycket som möjligt idag och sen lägger jag en presening över resten och så får jag ta det efter helgen.

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om, har ingen fantasi alls. Det beror väl på att humöret känns tungt idag kanske. Men jag hoppas att humöret ska lätta här under dagen, ser verkligen fram emot att syrran ska komma och helgens festande med tjejerna. En av orsakerna till det tunga humöret är oxå att Peter igår meddelade att han ska placera ut en hel del av sina katter, han har inte råd att ha dom kvar. Hans ekonomiska situation för tillfället är inte så rolig, så jag vet att det inte bara är en ursäkt. Men det är ju lika mycket mina katter och jag har varken plats eller pengar att ta emot alla hans katter hur mycket jag än skulle vilja. Han ska behålla två katter, Winema och Chanté. Nimbus (IC S*Rotebräckans Goldfinger), har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta så jag kan inte tänka mej att placera om honom så jag sa till Peter att han får komma hit till mej. Men det är så att Winemas stora kärlek här i livet är just Nimbus, hon går inte ett steg i lägenheten utan han och hon tycker inte alls om Chanté, har aldrig gjort.¨Så hon skulle gå under av sorg om Nimbus flyttar ifrån henne, jag har aldrig sett lått liknande beteende i kattvärlden. Så det blev istället bestämt att Nimbus och Winema stannar hos Peter och så får Chanté komma upp hit till mej och tjejerna. Han har aldrig riktigt trivts hos Peter i lägenheten heller, tror han saknar att ha möjligheten att komma ut i en utebur. Så jag hoppas och tror att det ska bli bra så här.

Så om någon som läser detta, är intresserade av att ställa upp och ta emot en katt så hör av till mej. Peter är inte intresserad av att ta en massa betalt för dom, kan han bara hitta bra hem hos någon som vi känner eller som köpt katt av oss tidigare så blir det bara en symbolisk summa. Är ni intresserade så kan jag berätta vilka katter det gäller som ska placeras om, hör bara av er.

Nu är det dag satt sätta igång här hemma och få gjort mina morgonsysslor så att jag kan komma ut och få börjat på vedhögen. Ha en bra fredag och helg allihopa så hörs vi! Kram....

Jag vill börja med att tacka alla kända och okända som har gett mej sitt stöd, det betyder jättemycket. Att bli dumpad över MSN efter 9 år är väl ingen drömsituation precis och det är oerhört sårande. Jag var så ledsen så jag trodde inte att tårarna skulle ta slut och jag orkade inte ens tänka på att jag skulle till jobbet igår. Men jag tvingade mej iväg och det var bra att jag gjorde det. Allt är mycket lättare när man tvingas att tänka på annat, det var precis vad jag behövde.

När jag läst alla kommentarerna här och även inne på Facebook så blev jag så varm om hjärtat. Jag började att vända sorgen mot att faktiskt bli arg, man behandlar inte någon på detta viset. Och när det började sjunka in slutade tårarna att komma. När jag sen vaknade imorse på jobbet (har sovande jour) så kände jag mej full med "djävlar anama". Jag måste gå vidare nu, det är inte lönt att gräva ner sej och må dåligt. Jag försöker istället se allt positivt, nu är jag ensam och har alla möjligheter liggandes framför mej. Nu kan jag göra precis som jag själv vill, det är ganska spännande faktiskt.

Men jag misstänker att jag kommer att ha mina dalar oxå, visst kan jag känna sorg fortfarande. Vi har haft så mycket kul ihopa jag och Peter och jag kommer att sakna det. Vi har varit på så många kattutställningar ihopa, det är bara ett fåtal som jag åkt på själv. Så det kommer att kännas jättekonstigt framöver att inte dela det med honom. Vi har ju delat allt när det gäller uppfödningen, alla planer har vi diskuterat igenom tillsammans och vi har hjälpts åt med att döpa alla kattungar. Vi har stått båda två som stamnamnsinnehavare men nu kommer jag att stå själv för S*Mylingens, papperna är på gång redan. Jag tycker fortfarande att det är jättetrist att han valde att smita iväg på det sätt han gjorde och att han inte ville stanna kvar och kämpa för oss, vi har ju så mycket gemensamt.

Men nu går livet vidare! Idag har det varit jättefint väder och idag har jag fått in all veden i skjulet som bonden och grannen kom med till mej. Han lastade av en kubikmeter på garageuppfarten som jag fick ta in på tomten och sen slänga in i skjulet eftersom det ligger på en kulle med trappor upp dit. Så det var lättast att stå nedanför och slänga in kubbarna och sen gå upp och stapla dom fint längs med väggen. När allt var färdigt så rann svetten längs med hela kroppen och jag gick in och tog en dusch. Då kommer bonden och säger att han kan komma med nästa kubik nu om jag ville och det var ju lika bra eftersom jag är ledig 2 dagar nu. Så han släppte av en kubik till och sen såg jag inne från fönstret att han släppte ytterligare en, så nu ligger där 2 kubikmeter där ute, pust! Så jag kommer att ha och göra här nu, kroppen värker redan efter denna dagen. Men men....veden behövs i höst och vinter så där är inget att be för.

Nu är det dags för Idol 2009 igen! Det börjar nu kl. 20 och det kan man inte missa! Ha en skön kväll allihopa så hörs vi! Kramar...

Jag behövde inte gå och fundera så länge, igårkväll blev jag singel. Men efter 9 år ihopa så väntade jag mej inte att bli dumpad över msn på  datorn, hade väntat mej lite mer respekt. Men vill man göra det enkelt för sej och inte bry sej om den man sårar så är det väl ok. Men jag trodde att våra år ihopa betydde merän så här, att jag var värd mer en tonårsdumpning över msn.

E alla karlar så känslokalla? Jag har bara råkat ut för sånna, killar som inte kan prata om känslor eller visa vad dom känner. Tänk att vara så feg och kall så man dumpar ett 9-årigt förhållande över msn, är man så egofixerad så man inte bryr sej om hur det påverkar den som bli dumpad? Bara för att själv komma lindrigare undan och slippa se personen i ögonen... Och var är kämpaglöden? Har alltid sett mej själv bli gammal ihop med Peter men nu blir det inte så. Jag är så besviken över att han inte var intresserad av att försöka få det till att fungera, att han inte valde att stanna och slåss för oss. För någonstans är det väl ändå så att man efter ett tag tappar intresset något, att det blir svalare men det går att jobba för att det ska vända och bli bra igen.

Men Peter är inte beredd att kämpa för vad vi har haft, vill inte fortsätta, vill inte kämpa, vill inte behöva ta itu med sina känslor...det är lättare att krypa iväg med svansen mellan benen som en feg rackare. Så för min del så gäller det att få sörja lite nu, ta mej samman och försöka gå vidare med mitt liv. Han är inte värd att gå under för...

Men hur illa han skötte detta så gör det inte saknaden mindre. Jag saknar honom något fruktansvärt, saknar att inte kunna få dela min vardag med honom, saknar vad jag trodde var min bästa kompis... Vi som varit med om så mycket ihop, mycket jobbiga saker men oxå mycket glädje. Jag har försökt stötta honom när det gäller alla problemen han har haft med några av sina barn...det finns så mycket att berätta om, men jag orkar inte. Jag kommer helt enkelt att sakna honom...

Vi hörs.... Kramar...

Just nu är jag ganska förvirrad, vet varken in eller ut. Är jag singel eller inte? Eller är det en "time-out" som vi har pratat om? Ja suck, inte lätt att veta. Peters och mitt förhållande befinner sej mitt i en berg-o-dalbana känns det som, jag vet varken in eller ut. Kanske hade det varit bättre om jag hade kunnat titulera mej singel igen, så vet jag åtminstone var jag står. Humöret åker upp och ner, ena dagen är jag långt nere och nästa dag är jag bara arg, däremellan är jag besviken och sårad. Varför är man beredd att slänga 9 år på sophögen utan att kämpa, det förstår inte jag. Nä...är jag inte mer värd så kan det egentligen va så, tänker inte ligga på knä och be någon om nått.

Förrutom den känslomässiga berg-o-dalbanan så rullar livet på som vanligt med jobb och katter. Jag har ju jobbat hela helgen och det var ett drygt och långtråkigt pass. Idag måndag, är jag ledig och det är jätteskönt men sen ska jag på ett nytt pass igen imorgon. Börjar redan kl. 12 så jag får köra hemifrån kl. 11 så det blir inte mycket gjort här hemma imorgon. Sen har jag ett välförtjänt långledighet, går inte på igen förrän nästa måndag. Min lediga helg ser ut att bli väldigt trevlig och det ser jag fram emot! Party hos Biggan på lördag, ska bli jätteroligt! Får sova hos Anneli som oxå bor i Svedala, hoppas att vi kan få syrran med oss, det hade varit skoj! På söndagen sen blir det kalas i Trelleborg, min systerdotters pojkvän fyller år.

Idag har det varit stora skurardagen här hemma. Det var dags att åter igen skura katternas toalådor, det måste vara universums tråkigaste jobb. Jag har två jättestora förvaringslådor inköpta på Ikea som kattlådor och de är jättebra, kanon när man har många katter och klumpbildande sand. Men de är så stora och otympliga att städa, det är precis att jag kan baxa in dom i duschkabinen när dom ska skuras. Men nu är det gjort och uteburen är oxå städad, bäddar tvättade. Min egen toa fick sej oxå en storstädning och tvättmaskinen har gått varm. Hela tiden så har Isa varit med och "hjälpt" mej. Hon är överallt och ingenstans den tjejen! Hon har verkligen energi och den har sprungit i kroppen på henne idag. Först nu sover hon, hon ligger på köksstolen sidan om mej och sover djupt.

Igår började jag att elda i kaminen igen, första eldningen sen i våras. Jag är så nervös för Isa eftersom hon inte har varit med om en varm kamin förr. Men igår gick det bra, hon var nyfiken och framme vid den men det verkade som om hon förstod att den var varm. Jag la fram en fäll framför och där la hon sej och myste i värmen. Så förhoppningsvis ska det gå bra, men man är ju sån hönsmamma.

Ha en fortsatt trevlig kväll så hörs vi...

www.youtube.com/watch

Det är lördag och jag sitter på jobbet, har rast just nu och inget att göra. Hade mycket hellre varit ledig och fått vara hemma hos mina katter. Det år dryga pass, helst på helgen. Idag började jag kl. 11 och slutar inte förrän imorgon kl. 13.30 och utav dom timmarna så har jag på helgen 7 sovande jourtimmar, förhoppningsvis i alla fall.

Nu är jag ganska säker på att LeeAnne är dräktig med Armanis bebisar! Alla tecken finns där, som rosa och svullna tuttar, hon sover mycket och aptiten är bättre. Så nu kommer det att bli en låååång väntan på bebisarna, jag kommer att räkna dagarna, hihi! Om jag nu har rätt om att hon är dräktig så ska LeeAnne förhoppningsvis få sina bebisar runt den 25 oktober. Det ska bli väldigt spännande!!!

Nästa helg när jag är ledig så har jag blivit hembjuden till en gammal kompis från Svedala på fest, hon fyller år! Egentligen skulle jag hem till Kamilla den helgen, hon hade bjudit hem till träff för släktens tjejer men uppslutningen var dålig så när hon hörde att jag blev bortbjuden så ställde hon in sin träff så att jag skulle kunna åka. Jag har även fått en annan inbjudan, Tina ville att jag skulle komma upp på katt-junta hos henne i Stockholm den helgen. Men även om jag hade kunnat så har jag inte råd att denna månaden tanka Kalle eller ta tåg/buss. Men visst hade det varit roligt, får hoppas att jag kan ta mej upp dit en annan gång.

Men lördag nästa vecka tar jag mej ner till Svedala för lite fest med de gamla kompisarna. Får se om vi även tar oss ner till den lokala puben på gamla brandstationen. Där var vi jätteofta förr, på den tiden Simon var liten och man var singel. Men nu var det länge sen och det hade varit riktigt roligt att få komma dit igen.

Helgen efter så jobbar jag igen och sen därefter är det dags för årets sista utställning för min del. Det är FMK i Hässleholm, nära och bra! Jag har anmält mej till assistent oxå, har aldrig gått assistent tidigare men det ska bli spännande att prova på. Men jag blir lite nervös när jag tänker på det, vet nog inte vad jag har gett mej in på. Men tyckte att det kunde vara bra att prova på det här för hos FMK så ska de ha dubbla assistenter hos var domare och då kan man få gå hos någon som är lite mer erfaren och få lära sej hade jag hoppats på. Jag har anmält Armani och hans dotter Isa! Armani har inte varit ute på nästan ett år så det ska bli spännande att se hur det går. Hoppas nu inte att uppehållet har varit för långt för honom utan att han ska känna sej trygg där ändå. Men jag har ju inte kunnat ställa honom så pälslös som han har varit sen förra vintern. Men nu börjar han att lägga på sej lite päls, den är på gång i alla fall.

Isa var med när jag ställde kull i Osby så det blir andra gången för henne. Hon är nu drygt 5 månader och väger nästan 3,5 kg och det tycker jag är en bra vikt för en hona i hennes ålder. Men båda föräldrarna var stora och kraftiga som juniorer så hon har att brås på. Det ska bli spännande att se vad de säger om henne, sist i Osby var hon jätterädd och ville inte riktigt visa sej. Hon är en riktig tuffing där hemma men så fort man tar henne utanför dörren där hemma så hon en liten mes, hihi! Så hon behöver träningen!

Nu har det gått 2½ vecka sen Tezz och Moa blev GSD-4 testade hos veterinären. Men än har jag inte fått något svar på proverna, trist. Det är inte roligt att behöva gå och vänta, lite nervöst är det allt. Men men, det är nog många som testar nu så jag kan tänka mej att labbet har fullt upp.

Nä, nu är rasten slut och jag ska fortsätta att jobba. Ha en trevlig lördagkväll så hörs vi! Kramar...