Igår debuterade min dotter som gästkrönikör i en tidning nära oss.

Eftersom krönikan av någon anledning inte finns på internet har hon lagt ut den i sin blogg.

Jag tycker hon är duktig jag.

Idag har jag varit på auktion.

Den typen av auktion som jag normalt bevistar när jag jobbar. Jag står i bakgrunden, betraktar, så.

Det är inte riktigt jag att göra det som privatperson.

Men vad gör man inte för sin dotter? :)

Fast jag kan erkänna att jag ångrade mig lite att jag inte bjöd på en rad fina Stig Lindberg-grejer som gick till vrakpriser...

Jag vabbar idag.

Sonen har suttit i köket och ritat och lyssnat på P1.

När jag kom in i köket tittade han på mig och sa: "Mamma dom bråkar på radion".

Ahh. Riksdagsdebatt.

I morse. Dottern har stajlat sig, tittar sig i spegeln och vänder sig till sin bror.

 - Ser jag ut som en miffo nu?

Han tittar upp, får en snabb glimt i ögat och svarar.

 - Nej.

Trettonårig flicka har stajlat sig och är på väg till skolan.

Kollar sig i spegeln och vänder sig till sin storebror.

"Ser jag ut som en miffo nu?"

"Sa du en miffo?"

Mina barn är så söta och snälla.

De fick för sig att de skulle ta kort på mig när vi fikade.

Jag drack O'boy.

Sonen: Men nu blev du ful.

Dottern: Mamma är ful på alla kort.

Mina ungar fortsätter att diskutera gayfaktor:

"Jag tror att han är gay, för han tycker om att dammsuga"

Harkel.

Annars är det en stillsam dag. Känner mig mörbultad. Tankar virvlar omkring i huvudet och känslor i kroppen. Det händer mycket nu. På alla fronter. Inte så konstigt om jag är trött kanske.

Tänk att det finns glädje och stolthet även de tristaste dagar.

Min son blev ikväll tillfrågad om han vill bli gudfar på ett dop om några veckor.

Och han sa ja. Och jag blir stolt och skulle så gärna så gärna vilja vara där och se.

"Han var inte gay men han var snygg ändå"

Dottern berättar om folk hon träffat på Håkan Hellströmkonserten i Stockholm igår...

"Vilken gay då, han som var gay eller han som inte var det?"

Lillebror försöker reda ut vem som är vem av alla hon berättar om.

Lille E utklädd av Bump.

Dom hade planerat att gå i Sundsvalls Prideparad på torsdag men så kom han på att han är upptagen då, till Bumps stora förtvivlan.

Blir nog svårare att förmå storebror att klä ut sig...

Fem VG och tolv MVG.

Fyra höjda betyg från i höstas.

Eller 295 poäng av 320 möjliga.

Och ingen frånvaro, inga sena ankomster.

Min lille plutt. Jag har aldrig gjort en läxa med honom. Aldrig förhört honom på det lilla minsta. Inte ens haft koll på när han börjar på morgnarna. Fan vad han är duktig.

När jag var femton år bodde jag på en ö.

På helgerna åkte man in till stan. Det var där det hände.

Vad som hände vete fan, men det fanns sjysta människor i stan, av slaget man inte hittade på ön.

Sent ville man hem. Då ringde man mamma. Ofta hade hon nog lagt sig, kanske somnat. Men hon steg upp, klädde på sig och åkte in till stan och hämtade.

Jag bor själv i stan. Mina barn har promenad och cykelavstånd överallt, eller nattbussar. Men igår hände det. För första gången i mitt liv.

Jag hade inte somnat. Det kunde jag inte. Det var för varmt och ljust och Stieg Larssons senaste var för spännande. Upptäckte framåt midnatt att sonen hade lämnat både mobiltelefon och nycklar hemma. Började vanka lite. Strax efter tolv började jag ringa. Till hans kompisar... Pinsamma mamman.

Fick inte tag på honom. Började bli lite orolig.

Halv ett ringde han.

 - Hämta mig!

Jag klädde på mig. Ut i sommarnatten in i bilen och så for jag. Han var inte så långt bort. Och när han såg mig kom han raglande mot bilen. r a g l a n d e.

Det tog honom fem minuter att ta sig de hundra metrarna till bilen.

Ett par gånger såg det ut som om han skulle välta. I handen höll en en och en halvliters läskflaska.

Så ramlade han in i bilen och log.

jag: Trodde du verkligen att jag skulle gå på det där?

han: Näe. Men visst spelade jag bra?

Så tog han en stor klunk Portello. Det luktade Portello i hela bilen.

På fredag slutar han nian. För snart sexton år sedan föddes han. Ändå känns det inte särskilt längesedan som jag själv var femton och ringde mamma för att jag ville bli hämtad på natten.

Ni vet den där reklamen, från Telia, när lillkillen får en skrivmaskin i födelsdagspresent och blir jättebesviken?

Meningen var väl att man skulle teckna sig för bredband eller nåt.

Men min son började hett önska sig en skrivmaskin. Och han fick en i julklapp. Lika lycklig än.

 - Mamma, jag har en skrivmaskin, H har bara en skrivare.

Ibland blir det inte som reklammakarna tänkt sig...

Min dotter praoar hos mig idag.

Hon kilade ut på stan och gjorde några ärenden.

 - Mamma, jag träffade farfar, han gav mig 25 spänn.

 - Jaha vad bra.

 - Men jag har inte kvar dom, jag gav dom direkt till en dragspelspojke för han var så söt.

Det känns bra. Hon vill ha. Massor. Hon pratar en del om pengar och vad hon ska köpa och hur mycket pengar hon behöver.

Trots det tvekar hon inte att vara generös mot andra, vare sig det gäller fina presenter till mig på mors dag eller slantar till gatumusikanter...

Heja bumpen!

Det var igår.

Hur som helst.

Jag fick en present av mina fantastiska barn.

Jag tycker den är jättefin...