Kan ingen komma hit och laga mat åt mig?
Barnen fick pannkaka.
Jag äter inte pannkaka.
För ett tag sedan cirkulerade utmaningen där man skulle skriva sex underligheter om sig själv.
I efterhand kommer man ju alltid på saker man kunde ha tagit med. Jag i varje fall. Så nu har jag gjort en egen liten lista, baserad på en del av mina underliga matvanor - de som andra brukar reagera över.
1. Jag älskar gamla ostkrokar. Verkligen älskar. Dom ska helst ha legat framme i tre-fyra dagar så att de är riktigt sega.
2. Jag älskar ost. Jag tycker det är tjafsigt och tramsigt med ostbrickor som inkluderar kex - vad ska man med kexen till? Ge mig en brieost och jag äter upp den, som om den vore en macka.
3. Jag älskar smör och grädde. Det är iofs inte underligt. Men jag har aldrig någonsin kompromissat med smaken på maten för att den ska vara nyttigare eller magrare eller nåt. I min pasta rör jag ner massor av smör. Och i såsen har jag massor av grädde. Mina salladsätande ständigt "tänkapåviktenkompisar" kan skrika rakt ut när de ser hur mycket fett jag har i maten.
4. Jag tycker inte om saftigt eller mört kött. Därför gillar jag inte lamm till exempel. Det är för mört. Och när någon pratar om "saftig" julskinka blir jag lite rädd. Skinka ska vara torr.
5. Jag äter aldrig bröd till maten. Har aldrig gjort om det inte ställs mitt framför näsan på mig innan maten kommit på bordet. Förstår inte varför man ska äta sig mätt på tråkigt bröd när man kan äta sig mätt på lagad mat. Äter helst inte mackor heller, lagad mat är alltid bättre. Detta kan bli problematiskt ibland när jag bjuder på middag och folk liksom förutsätter att det ska finnas bröd på bordet. Ofta har jag knappt bröd hemma.
6. Jag tycker om det mesta naturellt. Som sparris, broccoli, räkor, whatever. Tycker att det i nio fall av tio är slöseri att marinera eller laga till, när det är godast som det är.
7. Jag äter alltid jättestora portioner. På jobbet skrattar folk åt mig när de ser mina matlådor, dom tror verkligen inte att jag ska orka äta upp. Men det gör jag. När jag är bjuden på middag är jag alltid orolig att maten inte ska räcka och ser till att grunda lite innan. De flesta är alldeles för snåla när de lagar mat. Eller snåla mot sig själva när de äter...
8. Jag äter inte kokt potatis. Det borde inte vara så konstigt, inte konstigare än att inte äta kokt broccoli. Men det anses väldigt suspekt.
Det här är ingen utmaning på nåt sätt, men det skulle ändå vara kul att få veta vad ni har för konstigheter i era matvanor.
Jag och dottern har precis ätit Thom Yam-soppa till lunch.
Gott. Men det är ännu godare i Thailand, där vi för exakt ett år sedan åt det nästan varje dag. Det ska vara varmt och svettigt när man äter det. Så man liksom kyler ner kroppen.
Vi har god-mat-dag idag.
TIll middag ska vi äta Thailändsk wok med strimlad lövbiff och citrongräs och ingefära.
Och sen ikväll ska vi kalasa på leveransen vi fick till dörren i morse. Serranoskinka och Manchegoost.
Det är en av de riktigt bra sakerna med att vara ensam hemma med bump. Hon älskar mat. Hon älskar delikatesser, och spännande kryddor och grönsaker och annat med smak. Inget rynk på näsan eller krav på att varje ingrediens ska kunna identifieras.
I helgen ska jag vara ensam med äldste sonen. Han som helst vill ha husmanskost som köttsoppa eller bruna bönor med fläsk...
Åter till barndomen.
Det kanske ingår i mitt koncept att lappa och laga sånt som är trasigt inuti.
Att laga barndomsmat.
Idag ugnsbakad falukorv och potatismos, det tror jag att jag har lagat typ en gång förut i hela mitt liv. Tycker egentligen inte om det så värst. Men det känns tryggt på nåt sätt.
Igår var jag på ett möte, på kvällen.
Först skyndade jag mig hem från jobbet och såg till att barnen fick mat. Var lite stressad och åt inget själv, då jag fått för mig att det skulle bjudas på något på mötet. Inte mat kanske, men jag förväntade mig nog en rejäl macka eller nåt.
Mötet började sju. Jag var riktigt hungrig redan då.
Klockan åtta var det fika. Kaffe och KANELBULLE.
Känn på den. Riktigt hungrig och så får man en kanelbulle. Visserligen lika stor som ett bebishuvud, men det funkar inte så. Inte sötsaker när man är hungrig. Min besvikelse kände inga gränser.
Så är det ofta för mig. Jag blir besviken. Det kan vara att jag bara är bjuden på middag nånstans också. Kommer hungrig och så bjuds mat. Men vissa (ganska många) människor är så snåla. När de lagar mat för tio personer lagar de lika lite som jag lagar till min familj på fem. Man törs aldrig äta sig mätt.
Efterrätten däremot kan de vara väldigt generösa med. Jag som inte ens gillar efterrätter. Särskilt inte när jag inte är mätt i magen.
När jag var liten avskydde jag ärtsoppa. Verkligen. Jag vägrade äta det.
Så en gång när jag var sjutton var jag kär i en kille som fått för sig att han skulle bo i ett hus mitt ute i skogen långt bort, utan några som helst bekvämligheter. jag följde med dit en helg. Bilen strejkade. Och unga och oansvariga som vi var tänkte vi att då var det väl bara att stanna där tills nån kom opch räddade oss. Det var två mil till närmaste affär. Dessutom hade vi inga pengar. Men det fanns gott om gula ärter och lök. Och kornmjöl.
Så vi levde i elva dagar på ärtsoppa och bröd bakat på kornmjöl och vatten. Faktiskt var vi så hungriga att jag tyckte ärtsoppa var jättegott.
När jag var en riktigt duktig hemmafru åt vi ärtsoppa varje torsdag. Nu äter vi inte ärtsoppa varje torsdag, men ibland kokar jag ärtsoppa, som idag. Och mina barn tycker jättemycket om det...
Apropå inget annat än att det stinker ärtsoppa i hela mitt nystädade hem. Hmm...
Idag blir det bruna bönor och fläsk.
Bönorna kokar för fullt. Det tar en jävla tid faktiskt. Har hunnit baka kakor.
Igår åt vi fisksoppa. Den var ljuvlig.
Det har hänt något konstigt med mina barn.
Förr blev det alltid mat över. Ganska mycket. Till matlådor och sådant. Nu är det ytterst sällan som det räcker till en matlåda. Barnen äter nästan lika mycket som jag - och det vill inte säga lite...
Jag är så hungrig.
Åt en pizza i Ånge. Inte ens en hel. Den var så fruktansvärt äcklig så att jag fick i mig halva ungefär, tvingade mig till det.
Dåligt gräddad, dålig skinka, dålig svamp och en tomatsås med vidrig bismak.
Hur överlever sådana ställen? Desperata kunder? Kunder utan smak? Det finns några restauranger i Ånge. Jag tror att alla är pizzerior. Nån får gärna tipsa mig om nåt ställe som har bra mat, i Ånge...
Nu så är jag alltså hungrig. Väldigt. Sugen på ost och grönsaker. Jag är nästan alltid sugen på ost och grönsaker.
Parmesan, mozarella, feta, Brie, gorgonzola... Haloumi. Jag kanske ska köpa en bit haloumi på vägen hem sen. En packe sparris, och fräsa snabbt och lätt och äta... mums!
Jag har blivit kallad matsnobb.
Som om jag är en sån som bara äter parmesan och mozarella rolls från Di Palos.
Jag vill härmed dementera allt snack om att jag är en sån...
Jag älskar ostkrokar. Bara en sån sak.
Och idag har jag ätit falukorv och makaroner. Eller nej! Jag åt ingen pasta. Jag lyckades för första gången att koka pasta till resten av familjen utan att ta av den själv! Så jag åt bara korvgryta med bönor i och en sån GI-sallad på vitkål och annat.
Falukorv och vitkål - vilket matsnobberi va? :)
Japp. Det har jag. Faktiskt så trodde jag aldrig någonsin att jag skulle komma hem från Ica med ett paket NUTRILETT.
Men idag så gjorde jag det.
Jag är fet. Jag känner mig äcklig. Jag har fått MAGE. Det har jag inte haft förr... den har smugit sig på sista året...
Och jag kan ju inte banta enligt GI eller kaloriräkning eller motion eller nånting. Det går bara inte.
Men jag kan kanske väldigt diciplinerat äta Nutrilett istället för nåt annat, ett par gånger om dagen...ehh
Känns som om det är ett projekt dömt att misslyckas, men vafan. Känns som om jag inte har nåt att förlora, men allt att vinna.
Skäms mymlan, skäms.
Ja, jag skäms.
Fick ihop lite mat ändå. Gott var det också...
Delade haloumiosten i mindre bitar och stekte i smör.
Kokade bulgur.
Blandade bulgur med haloumi och kräftstjärtar och diverse grönsaker.
Strilade över lite vinäger, citron och olivolja, och toppade med en näve dill och lite rosépeppar.
God sallad blev det. :)
Bara så att ni ska förstå hur svårt det är att avstå:
Hacka en lök.
Låt den svettas bra i en massa olivolja.
Häll på avoriris, fräs med nån minut. Häll på nån eller ett par deciliter vitt vin, låt koka in. Strö över saffran.
Späd riset med kokande kyckling eller grönsaksbuljong, lite i taget tills riset är al dente men inte för hårt att tugga. Det ska inte vara torrt utan lite krämigt.
Blanda i en massa riven parmesan.
Det var det hela. Fatta att midjemått och kilon på vågen inte spelar nån roll då...
Finns det mat, så kan jag inte avstå.
Finns det godis så äter jag.
Köper ungarna ostkrokar så kan jag inte säga nej.
Alltså - idag har jag ätit en jävla massa risotto.
Det funkar inte att laga en maträtt och ge pasta till resten av familjen och äta sallad själv. Finns det pasta så äter jag den...
Om jag bodde själv skulle det gå galant, jag skulle helt enkelt se till att inget förbjudet fanns hemma, men finns det så klarar jag inte av det.
Fitta också.
Nu har jag ätit frukost. Det är så härligt med långa morgnar när man hinner göra frukost.
Eftersom jag inte gillar mackor eller flingor eller så, vill jag ha lagad mat på morgonen.
Idag blev det två stekta ägg med en näve valnötter och smulad parmesan. Gott för magen.
Har insett att jag inte kan följa nåra rekommendationer när jag försöker gå ner. Gör jag det är jag svinhungrig hela dagarna.
Äter jag däremot fett och protein så mår jag bra, slipper yrsel och hungerkänslor och går ändå ner i vikt eftersom jag försöker begränsa kaloriintaget.
Att ingen informerar en om det, typ.
(Doktor Dahlqvist rekommenderar iofs en liknande kost men enligt henne kan man ju äta hur mycket som helst, men nej... äter man mer än man gör av med så fastnar det, på mig i varje fall...)
