Let me take you on a trip
Around the world and back
And you won't have to move
You just sit still
Now let your mind do the walking
And let my body do the talking
Let me show you the world in my eyes
I'll take you to the highest mountain
To the depths of the deepest sea
And we won't need a map, believe me
Now let my body do the moving
And let my hands do the soothing
Let me show you the world in my eyes
That's all there is
Nothing more than you can feel now
That's all there is
Let me put you on a ship
On a long, long trip
Your lips close to my lips
All the islands in the ocean
All the heavens in the motion
Let me show you the world in my eyes
That's all there is
Nothing more than you can touch now
That's all there is
Let me show you the world in my eyes
Jag lever.
Jag lyssnar.
På Kent. På Radiohead. Två av mina absoluta favoritbands skivsläpp i dagarna.
Och båda gör mig lycklig, vemodig, levande, energisk.
Inser att jag varit ganska avstängd från omvärlden. Hela det här året.
Men jag börjar komma igen. Börjar kunna titta ut genom fönstret.
Lite längre bort.
Och där finns ljuset. Jag vet det. Och jag kommer att komma fram.
Nej.
Jag gillade inte "Du och jag döden".
Blev riktigt besviken faktiskt. Även om några låtar vuxit till sig med tiden.
Men "Tillbaka till samtiden" överträffar alla mina vildaste förhoppningar.
Kent is back liksom.
Fortfarande på svenska. Med skillnaden att Jocke har slutat sluddra.
Har precis hämtat Radioheads nya album.
Som de delar ut gratis på nätet.
Har inte hunnit lyssna ordentligt, har haft fullt upp med Kent också.
Men. Jo. Det är nog bra, även om de två första låtarna var... tja. Jag kände inte igen mig.
Nu lyssnar jag på "Nude". Låter alldeles underbart. Thom Yorke. Så vackert. Så naket...
