Det behövdes visst bara att jag började så poppade orden upp i huvudet på mig.
Ett annat ord som jag undrar över är:
NYFIKENHET
De flesta verkar se nyfikenhet som en dålig egenskap. Men. Utan nyfikenhet, vad skulle då hända med världen? Utvecklingen? Frågar man inget får man inget veta och en förutsättning för att fråga är nyfikenhet. Vad tänker du?
Det var längesedan jag skrev något i katogorin ord.
Känns som om badankan tagit över det, jag orkar ju knappt reflektera över alla hans ord så hur hinna komma på egna?
Här är i varje fall ett som jag gärna vill ha er tolkning av:
CHARM
Någon som har några tankar kring det? Vad är charm? Är det något positivt eller negativt? Om någon säger till dig att du är charmig, är det då en komplimang?
Är charm något medfött eller kan man lära sig det? Kan man använda charm till dåliga syften?
Lite nyfiken sådär.
Tänker sätta punkt. Förhoppningsvis.
(man vet ju aldrig riktigt säkert hur saker utvecklas)
Här kommer punkten: Det viktiga är inte hur man säger utan att folk förstår vad man menar.
Förklaring: I debatten om språk, skrivregler, särskrivning och stavning är jag naturligtvis inte ute efter privatpersoner, dyslektiska eller ej, som vågar använda det skrivna ordet trots att det inte är perfekt. Det är beundransvärt och jag vill att ni fortsätter och inte tar åt er av såna här diskussioner.
Det är när det slarvas i offentligheten.
I tidningar, i reklam, i texter som är ägnade att läsas av många, eller som har en avsändare som inte är en privatperson, utan ett företag eller en organisation. Eller när en lärare som ska lära barnen skriva inte själv behärskar konsten. Det är då jag inte kan låta bli att tycka och säga vad jag tycker.
Språket är det viktigaste vi har i våra relationer till andra människor. Och därför är det så viktigt att det vårdas, att det tas omhand och att det diskuteras, utvecklas och gör det i en positiv riktning. Att ha ett språk är en stor rikedom. Att behärska ett språk med alla dess nyanser är en gåva, något att vara rädd om, och försvara.
Svenska är ett språk.
Engelska är ett annat.
Svenskan har bokstäver som inte finns i engelskan.
Svenskan har ord som inte finns i engelskan.
Grammatiken skiljer sig.
Uttalsreglerna är riktigt olika.
Det jag vill ha sagt med detta är att det är precis lika dumt att använda engelskan som argument för svenska särskrivningar som att strunta i prickarna över ö och ä för att de inte finns i engelskan, eller att börja säga l istället för r bara för att de gör det i Thailand.
Det är väl det allt handlar om.
Att sparka iväg bollen. Eller kanske bara putta på den. Bara den börjar rulla. Hastigheten kan variera men har den börjat så ger det sig själv sen.
Just nu händer det grejer. Känns som om jag rullat igång en hel flock bollar samtidigt.
