Vill bara säga till er som läst här och funderar över vilka konsekvenser det kan få för mig, att nej jag är inte rädd för socialtjänsten.

Jag vill mina barns bästa och det vill socialtjänsten också. Jag har haft tät kontakt med dem sedan i januari. De hör nämligen automatiskt av sig i sådana situationer som den som var då.

De har utrett mig och mina barns situation. De har varit hemma hos mig flera gånger. Pratat med mig, med barnen och andra människor i vår omgivning. Lärare till barnen och annat.

Jag har inget att dölja för dem. Jag vill mina barns bästa och det är viktigare för mig än att rädda mitt eget skinn, så jag har varit väldigt ärlig i mina resonemang med soc. Jag har informerat dem om mina svagheter.

Det finns en utredning och det finns ett åtgärdsprogram gällande mina barn. Men socialtjänsten har konstaterat att det inte är jag som är problemet för dem. Snarare tvärtom.

Så nej. Ni behöver inte oroa er. Jag blir förbannad över att människor inte har bättre för sig än att gå till soc och snacka skit. Jag blir förbannad när folks hat mot mig går ut över mina barn. Men nej - socanmälningarna kommer inte att drabba mig på något annat sätt än så.

Jag tänker inte lägga ut nån video med Björn Borg och Tomas Brolin här.

Däremot tänker jag säga tack. Igen.

Jag har vänner. Kärlek.

Tidigare idag fick jag ett telefonsamtal från en bloggvän. Vi har aldrig haft någon personlig kontakt, men läser varandras bloggar sedan en tid.

Han ringde för att kolla läget. Omtanke.

Vi skrattade år våra eländiga liv.

Och så säger folk att virtuella vänner inte är på riktigt. Pyttsan.

Jag har fått ett spännande brev från soc.

Mina stalkers har varit där och uttalat sina bekymmer över hur mina barn har det.

Jag är också bekymrad över hur mina barn har det. Av helt andra skäl kan jag säga.

Och jag tycker att man åtminstone bör hålla sig till sanningen när man gör en så allvarlig sak som att gå till soc och anklaga någon för att inte vara bra för sina barn.

Jag blir vansinnigt förbannad över anklagelsen att jag skulle förhindra mina barns far att umgås med dem.

Fakta i fallet: Barnens far valde för ett år sedan att flytta till en stad ungefär 40 mil bort. Därefter inträffar händelsen som häromveckan gjorde att Tingsrätten fällde honom för misshandel mot mig och ett av barnen. Trots den märkliga situationen var det jag som tog initiativ till att de skulle få träffas första gången efter händelsen. Jag tog också initiativ till att skriva ett avtal hos Familjerätten. Ett avtal som pappan muntligen var överens om men som han sedan vägrade skriva på. Ett avtal som dessutom med tanke på omständigheterna var väldigt generöst och gav honom i princip obegränsad rätt till umgänge med barnen. I samma veva stryper han plötsligt underhållet för barnen och betalar bara en bråkdel av vad han juridiskt är skyldig till och vad vi varit överens om i princip sedan vi skilde oss 1999.

Men eftersom han själv sagt i Tingsrätten att "det juridiska inte är det bästa för hans barn" så är det kanske inte så förvånande.

Den ende personen som förhindrar barnens umgänge med sin pappa är som jag ser det pappan själv, först genom att flytta, sedan genom att inte följa enkla ganska vedertagna principer om en viss framförhållning och planering, för barnens skull. Barnen ska inte behöva ta ställning och fatta beslut, utan få klara besked av vuxna som är överens och inte pratar skit om varandra. Det är formulär 1A i hur vuxna bör uppträda efter en separation.

Att sedan dessa stalkers som är så oroliga för mina barn ringer barnen och försöker vända dem mot mig, och att de får direkta frågor om vems sida de står på, mammas eller pappas, det säger mer om hur mycket de bryr sig om mina barn än om hur jag är som mamma.

Sedan är det nästan skrattretande att några av anklagelserna i brevet från soc är helt ryckta ur luften och inte underbyggda med några som helst exempel eller fakta. Att jag "inte är trovärdig" motiveras inte på något sätt, att jag skulle ha "ljugit dem rakt upp i ansiktet" förklaras inte heller närmare och jag blir väldigt nyfiken på vad jag skulle sagt då. Att jag "använder barnen som slagträ" är nog den märkligaste anklagelsen, då jag inte vill slåss eller bråka och inte anser mig ha någon som helst anledning att slå mot någon, det enda jag vill är att vara ifred och ges möjlighet att leva ett normalt liv tillsammans med mina barn. Något exempel på hur jag skulle använda dem som slagträ finns inte heller nämnt i anmälan, vilket är intressant.

(att däremot be barnen framföra hotfulla hälsningar till mig kan anses vara att använda barnen som slagträ. men det var ju en av stalkrarna som gjorde det...)

De anklagar mig dessutom för att en gång för många år sedan ha skrivit i en "nätcommunity" om dem på ett kränkande sätt. För det första var det inte i en community utan i ett debattforum, och de pekades inte ut. För det andra känner jag att det litegrann bekräftar min misstanke om att allt detta stalkande inte handlar om att de månar om mina barn, utan att de för någon slags personlig vendetta mot mig. Vad jag skrev om dem där och då har inte ett skit med mina barns mående att göra och är därför en fullständigt irrelevant uppgift att lämna till soc. (dessutom hör det till det förflutna, som jag inte har någon som helst lust att älta vidare. för barnens skull gör alla bäst i att se framåt istället för bakåt )

Om de sedan tror att meddelanden på min svarare av typen "jag kommer att stalka dig så länge jag lever" hjälper mig att vara en bättre mamma, då är de fanimig verkligen ute och cyklar...

Uppdatering: En sak är vi i varje fall överens om, jag och mina stalkers. Mitt förhållande till barnens pappa var stundvis destruktivt på ett sätt som inte gynnade våra barn. Just därför har jag lämnat, eller försöker lämna det bakom mig. Men det är liiite svårt när det finns folk som envisas med att dra upp det och påminna mig hela jävla tiden.

Jag älskar det.

Att få blommor med bud.

Att det finns människor någon annanstans i landet som läser min blogg, tänker på mig och faktiskt tar sig för att beställa blommor, för att visa sin omtanke.

Och buketten jag fick idag var fantastiskt vacker!

Tack!

Tog en höstpromenad på en väg av lera.

Kala träd och tidig skymning.

Ekorrar som klängde och kläddrade och bråkade med skatorna.

En massa smällbär som jag smällde tillsammans med e.

Ibland är det ganska enkelt.

Domen är överklagad.

Repris på helvetet.

Man vänjer sig.

eller nä. det gör man inte. man vänjer sig inte.

jag behöver svordomar.

är trött på fan och jävlar och helvete.

nån?

Jag kan inte undgå att märka hur ofta ni är här.

Flera gånger om dagen. Tidigt på morgnarna och sent på kvällarna, på nätterna.

Och några gånger där emellan. ( ja jag loggar IP-nummer. och sparar dom)

Jag vill bara säga att ni kommer inte att finna det ni söker här.

Jag är ganska säker på att ni inte läser för att ni tycker att jag är en god skribent. Inte för att ni tycker att jag är rolig. Inte heller för att ni gillar musikvideosarna jag lägger ut.

Ni kommer inte att finna det ni söker här.

Det enda jag kan se är att ni matar er egen bitterhet och ert hat mot mig. Det skadar inte mig. Det gör er själva mer illa.

Släpp taget! Gå vidare.

Jag är ute ur leken. Inte längre en del av era liv. Pusta ut istället för att fortsätta stalka mig. Ni har aldrig gillat mig. Nu slipper ni ha med mig att göra.

Slösa inte er dyrbara energi på att kolla upp vad jag har för mig.

Använd den till något bättre. Som att leva och älska. Kärlek. Det är något bra. Mata den istället för att mata hatet. Det kommer att fräta sönder er till slut.

Lev och låt mig leva ifred.

Uppdatering: Om ni vill kommentera min blogg så är ni precis som alla andra välkomna att göra det här. Förklara också gärna varför. För jag förstår inte vad gjort er för ont.

...kan jag aldrig hålla käften när jag borde?

Varför öppnar jag dörren när jag inte har kraft att stänga den, så allt blåser omkull i draget?

Varför lägger jag mitt hjärta på glödande kol?

...så få svar.

Vad är egentligen viktigt i livet?

Hur släpper man taget om saker man inte kan påverka?

Hur lägga energi på rätt saker?

Hur slutar man röka och varför ska man göra det?

Hur vänder man nedåtgående spiraler?

Hur får man tiden att räcka till?

Varför är man aldrig riktigt nöjd?

Hur gör man för att inte bli bitter?

Vad är egentligen hat?

Finns Gud och vad ska man ha honom till?

Vad är egentligen glädje och hur finner man den?

Vad är det att älska?

Hur gör man för att acceptera sig själv fullt ut?

Kan man verkligen inte älska andra om man inte älskar sig själv?

Vad spelar insikter för roll när man inte vet att använda dem rätt?

Varför är det alltid så stora avstånd mellan förnuftet och känslan?

Varför lär man sig inte mer av andras misstag?

Hur hanterar man sina hjärnspöken?

Hur skiljer man på sanning och lögn?

Går det att laga trasiga hjärtan, hur?

Hur kommer det sig att det är så lätt att krångla till saker?

Vad är meningen med livet egentligen, finns det någon?

Kan man förtjäna lycka eller delas den ut slumpvis?

Kan man bryta mönster utan att betala ett högt pris?

Varför blir det fel fast man gör rätt?

Vad står det i facit?

Om svar anhålles, tack!

de viskar

om förbjuden kärlek

men

hur kan man förbjuda kärlek?

Självklart är det ingenting som är roligt med domen

Hur skulle jag kunna tycka det? Den är ju bara ett efterspel till en otäck händelse som jag helst vill glömma.

Rättegången var ingen personlig vendetta. Inget som hade med hämnd att göra. Det var liksom inte jag som drev den. Det var en allmän åklagare.

Hela händelsen från början till slut påverkar mig och mina barn på ett sätt som hittills inte inneburit några lyckliga stunder.

Så nej. Jag firar inte.

Däremot - som några har påpekat - så känns det bra att bli trodd. Att få ett kvitto på att det finns gränser för vad som är okej och vad som inte är det.

Kände bara att jag ville säga det, apropå en del kommentarer angående domen.

Så här skriver Dagbladet.

Och Sundsvalls Tidning.

Känns väldigt märkligt att läsa.

Minst sagt.

uppdaterad version...

Tre månaders fängelse.

"Begågna brott: Misshandel, Hemfridsbrott, Skadegörelse.

Påföljd: Fängelse 3 månader.

Dessutom ska x betala skadestånd och delar av försvarskostnaden."

"mymlan har lämnat en berättelse som enligt vad som kan bedömas varit återhållsam och i avsaknad av överdrifter när det gäller beskrivningen av händelseförloppet och hennes förhållningssätt till x....

även de uppgifter sonen lämnat står i överensstämmelse med vad som påstås i åtalspunkt 3 och 4....

deras uppgifter framstår i sig som trovärdiga...de ska läggas till grund för bedömningen tillsammans med den övriga utredningen"

"Tingsrätten bedömer det tveksamt huruvida x kan utföra samhällstjänst med en någorlunda kontinuitet och omfattning, Tingsrätten anser därför att x ska dömas till fängelse. straffet ska bestämmas till tre månader."

"Det av åklagaren meddelade besöksförbudet löper till den 27 november 2007... x yrkande att beslutet ska upphävas skall lämnas utan bifall."