...när jag ser på film.
Men nu har jag sett "Den bästa av mödrar".
Och jag grät. Flera gånger. På riktigt.
Se den!
Jag och Bump hyrde film.
Nu när det bara är vi två var det ganska enkelt att välja. Det tog inte ens två minuter att plocka två filmer som vi båda var överens om att vi ville se.
Annars brukar det kunna vara ett väldans tjabbel i videobutiken, och det brukar sluta med att vi hyr typ tre eller fyra filmer, ingen som alla vill se...
Så nu har vi fixat lite.
Rostat solrosfrön och pinjenötter, hällt upp god Ramlösa Skogshallon och tänt ljus. Skulle precis sätta oss och börja kolla på "Den bästa av mödrar".
Men!
DVD:n är borta.
Nej den står här. En av dom. Nyss stod här två. Nu finns bara en, och den har ingen sladd i sig eller från sig.
Och ingen sladd finns här heller!
Mr X har varit väldigt snäll. Han har ställt tillbaks mina högtalare som han plcokade bort för ett halvår sen. Ljudet har varit kass och jag har klagat, vill ha mina högtalare och lyssna på musik.
Det fixade han. Samtidigt passade han på att reda ut lite sladdhärvor runt teven.
So far so good.
Men NU VILL JU VI SE PÅ FILM! Och det går inte!
Och han är på Gröna Lund och åker karusell och svarar inte i telefonen så han kan inte tala om var sladden finns.
Och leta är det inte tal om.
Ifall ni visste hur många lådor och skåp och lådor och lådor och kassar som finns i den här lägenheten, fulla av sladdar, skulle ni inte heller leta... jag vill VETA.
Var sladden finns.
BLÄÄ. Nu ringde han. Han vet inte var sladden finns. Han skulle själv ha måstat leta. Han som ändå vet hur den ser ut...
Och så måste jag typ möblera om halva vardagsrummet för att fiska upp en scartkabel bakom teven.
Nu blev det trist.
Vi måste titta i Lille E:s rum.
Alltså det går ju. Men det är inte samma sak. Det är en helt annan sak.
Men vi gör det... Blä. Igen: Blä.
Idag när min dotter kom hem från skolan tog vi en tur till stan.
Vi var hungriga, så vi började med att gå på restaurang. Indisk sådan.
Det var trevligt. Först var det stängt, så vi fick vänta i några minuter. Tänkte kolla en antikhandel som ligger intill med den var stängd. Fast vi kollade i skyltfönstret, på fint Gustavsbergsporslin och så fanns en jättefin neger där som jag vill ha.
Sen kom vi till restaurangen, hängde på låset.
Vi beställde och fick mat ganska fort, det var ju bara vi där först. Dottern kastar sig över riskarotten och börjar äta direkt ur den med sleven...
Well.
Jag tar den och lägger upp ris på min tallrik, och så äter vi.
Så kommer servitrisen.
Dottern tittar på henne och ser glad ut.
- Vill du ha min autograf?
- Ehh, nej.
- Den kommer att bli värd pengar förstår du!
- Jaha. Jag tror jag avstår ändå.
- Okej.
Vi ber om notan. Väntar. Dottern tittar på de fyra kvinnorna vid bordet bredvid. (tanter sa hon sen att det var)
- Hej!
- Hej?
- Känner du inte igen mig? säger hon till den av tanterna som svarar...
- Nej.
- Från tv?
- Nej det gör jag faktiskt inte.
Det blir konstigt och tyst, i några sekunder.
- Men jag har inte varit på tv heller!
Tanterna börjar skratta. Jag skrattar. Det är så sjukt.
Sen betalar vi och går...
Min dotter är knäpp. Roligt knäpp. Jag älskar henne för det.
Ibland känner jag att min blogg suger.
Det är så FUL.
Jag vill verkligen kunna länka så där snyggt så man kan skriva klicka HÄR och så ligger det en länk där.
Jag skulle vilja kunna lägga upp bilder, åtminstone en presentationsbild.
Jag önskar också att det fanns några fler typsnitt att välja bland men det är ett mindre problem.
Blä.
Älskar verkligen hans texter.
Den här är inte så känd kanske, men så fantastisk:
http://leb.net/gibran/works/madman/madman1.html
Jag gillar särskilt slutet:
And I have found both freedom and safety in my madness; the freedom of loneliness and the safety from being understood, for those who understand us enslave something in us.
