Helt fantastiskt.

Jo. Dom är alldeles alldeles underbara. Ernst - i vilket annat intervjuprogram som helst - sisådär.

Ernst ihop med Fillip och Fredrik - underbar!

Så skönt att få skratta.

Men det var väldigt tråkigt att Kobra ställde in programmet med Sigge om bloggar. Jag som bespetsat mig på att se det. Och så visade dom en repris om foto, som jag sett. Gammalt.

Skrivet av någon som kallar sig själv för "en överintelligent fjortonåring", i min dotters gästbok, på hennes hemsida:

"Man ser verkligen hur naiva alla i Sverige är, då man läser allt som skrivs här. Det märks tydligt att personerna bakom skrivandet har sett dig i tidningsartiklar och tycker att du är begåvad efter det. De manipuleras av det och TROR att dikterna är bra. Om du tycker att detta låter "elakt", bör du gå till en teraput. Du är en typisk manipulativ liten flicka som inte vet vad negativ kritik är. Och som dessutom lider av Internet Disease. Var inte så stolt över dig själv, och tro inte att du är den enda som kan skriva enkla dikter. Du är inte unik, du är inte speciell, och du är ta mig Fan inte begåvad. Som jag skrev tidigare, du har bara "udda" intressen. That's it. Skriva poesi är det enklaste som finns, so is being twelve years old."

Högt IQ möjligen, men tamigfan inget EQ. Eller? Hur kan en fjortonåring ha svalt jantelagen och omfamnat den så hårt?

Observera att jag inte anmärker på åsikterna. B är säkert inte den enda som kan skriva dikter. Fjortonåringen behöver inte alls hålla med om att hon är begåvad. Jag vet mycket väl att många låter sig manipuleras av media och kansle tycker till om hennes dikter utan att ens ha läst dom.

Men varför känner denna fjortonåring så starkt att h*n måste skriva henne det på näsan?

Varför känner så många att dom måste upplysa andra om deras svagheter, överhuvudtaget? Tror ni att världen blir bättre då?

Kom att tänka på filmen Änglagård.

Den är ju bra.

Den handlar om främlingsrädsla. Rädsla för det främmande, ovanliga.

Vad jag tänkte nu senaste när jag kom att tänka på den var alla de som tycker att filmen är så fantastiskt bra och fin, men som inte tycks förstå budskapet.

Sådana som är som Rut. Som skriker högt och inte tycker om när någon bryter mot normerna.

Det är okej. Dom får tycka att filmen är bra. Det jag undrar - på vilket sätt tycker dom att filmen är bra? vad är det som är bra med den, om man inte gillar budskapet? Eller gillar man det utan att förstå att man själv är likadan? O hemska tanke. Är kanske jag precis lika rädd och gör lika stort uppror mot främlingar, fast jag inte vet det?

Rädsla är inte samma sak som feghet.

Rädsla går ofta hand i hand med mod. Ibland med feghet.

En rädd människa utan mod blir feg. Gör fega elaka tråkiga handlingar.

En rädd människa med mod gör det den personen är rädd för.

Att vara modig är alltså inte att vara rädd. Är man inte rädd kan man inte vara modig.

Att vara modig är att göra det man är mest rädd för.

Att vara feg är att falla till föga för rädslan och låta den styra ens liv.