Har hittills lyckats ganska bra med den.
Än är det ingen av barnen som spelar skränig skitmusik så jag måste be dem sänka.
Nej - dom tar mina skivor. Mina allra bästa skivor tar de, kör in i sina datorer och spelar för mig hela dagarna.
Igår var det sonen som hämtade en bunt i min samling. Och jag måste säga att jag känner mig väldigt nöjd med hans val.
Badly Drawn Boy, Moby, Arab Strap, Laibach, Baxter, Miles Davis, Pink Floyd...
Mest gillar han Kraftwerk. Det är det bästa.
Dottern har en helt annan, men fortfarande bra smak. Hon har lagt beslag på nästan alla svenska skivor i min samling. Lars Winnerbäck, Stefan Sundström, Kent, Lisa Ekdahl, Jakob Hellman, Freddie Wadling. Och spelar hela dagarna. Just nu är det Lars Demian som ljuder ur hennes rum. Trivsamt.
Man undrar när bakslaget ska komma. När lillebror börjar få nån slags smak. Hittills har han varit ganska ointresserad av att lyssna på musik, det har varit typ Eminem eller White Stripes, lite grabbigt sådär. Men ok.
Frågan är vad som vore det värsta. Vilken musik som barnen ska satsa på om de vill provocera, retas eller få mig allmänt ur gängor...
Kan inte riktigt bestämma mig. Death metal eller Dansband?
Ha! Jag fick till den. Steken. Har försökt göra stek förr, men aldrig riktigt lyckats.
Idag blev det bra. Hela middagen blev bra.
Ungarna började fantsiera om när de blivit stora och flyttat och jag ska laga stek varje söndag och dom ska komma hem till mig och äta.
- Men då kommer ni bara att ringa och ha annat för er och här kommer jag att sitta ensam, sa jag.
- Det skulle aldrig jag göra, sa Bump.
Annars då? Jo annars är det rätt okej. Hade besök i fredags. Tjejsnack. Har pratat med Daniel idag, fick höra en hemsk historia om hur 36-åringar kan bete sig på krogen.
Planerar omgörning av lille e:s rum. Han vill göra om, inte bli påmind varje gång han tittar på den hackiga väggen, den skeva sängen eller de vikta hyllorna. Han vill ha en annan utsikt. Ett nytt rum. Vi har varit på IKEA och tittat på skrivbord. Han har beställt en dator. Vi ska köpa färg och måla. Sportlovet blir renoveringslov. Och så ska vi försöka hinna med någon skiddag.
Jag är lite sporadisk nu. Det slår gnistor om min dator så jag vågar inte använda den. Lånar stunder. Men jag finns, och jag lever, och jag tänker, precis som vanligt. När som helst kan ni få ta del av tankarna.
Kallt som fan.
Solsken.
Det värsta väder jag vet. Påminner om söndagarna i februari när jag var liten.
Först på med stickiga fina kläder. In i en kall bil för färd till kyrkan. Det stacks och kliade överallt och var för kallt ute och för varmt inne.
Sen kom man hem. Och tvingades på med skidorna och ut i kylan.
Med apelsiner.
Vem fan har kommit på att man ska äta apelsin ute när det är kallt? Det är kladdigt, det svider på läpparna, det torkar in i händerna som blir kalla och stela av att skala eftersom man måste ta av vantarna.
Men idag lyckas solen tränga in mitt hjärta och jag känner mig rätt glad.
Hopp om vår.
Dom säger att jag känner efter för lite.
Att jag borde det. Känna efter hur jag känner mig.
Att jag borde vara argare. Ledsnare. Mer besviken.
Tro mig - jag är arg, jag är fruktansvärt bottenlöst besviken och jag är väldigt väldigt ledsen.
Men jag har inte tid att känna efter.
Jag har inte tid att släppa fram allt. Tid att falla ner i det bottenlösa djupet.
Min energi behövs till annat. Min tid också.
(och faktum är att jag har en massa positiva känslor att känna också. kärlek, glädje, tacksamhet över allt jag har och alla som bryr sig. sådana känslor ger energi istället för att ta den.)
Vilken otrolig nyhet. Rakat av sig håret.
Exempel på andra som gjort det genom åren.
Folk försöker ta reda på hur dom själva skulle se ut om de gjorde detsamma.
Förtydligande: Hon är det inte den första och lär inte bli den sista kvinnan på jorden att raka av sig håret.
Jag var rakad i fyra år, med undantag för en kortare period då jag försökte spara ut det men gav upp. Det var praktiskt och snyggt. Jag kan fortfarande känna suget efter att dra maskinen över huvudet och slippa allt vad schampo, hårborstar och snoddar heter... Att bara dra på sig nått snyggt och ändå vara festfin, utan att behöva bekymra sig om håret.
Nu tror jag iofs att Britney hade snyggare hår än jag. Mitt är hopplöst åt helvete vad jag än gör. Ja fan jag borde verkligen ta bort det igen. Vem vet, kanske gör jag det... Men gör jag det får jag väl ha så hela livet. Orkar inte gå igenom spara-ut-persen en gång till, den tog väl sådär en fyra år den med..
Herregud. En evighet sedan. Nu får dom ju inte plats i min famn sådär båda samtidigt.
Och Nasse har flyttat. Till ett eget hus. Pensionerats kan man säga.
Hatten som lille e har drunknade i Indiska Oceanen när vi seglade utanför Afrikas kust.
Och lilla bump har blivit så stor så stor, fyller snart tretton...
Och jag känner mig säkert femton år äldre än jag ser ut som på bilden...
Om jag vetat då saker jag vet nu hade jag gjort annorlunda.
Det är det som är så läskigt - och så spännande - med att leva. Det finns inget facit.
Anledningen att fortsätta, hela tiden, varje dag, vad som än händer... Jag är så satans nyfiken på vad som ska komma härnäst...
Ska ni läsa en enda blogg om hjärtan och kärlek idag ska ni läsa den här.
Särskilt du Maria! Tror du kommer gilla den.
