Mina barn är så söta och snälla.
De fick för sig att de skulle ta kort på mig när vi fikade.
Jag drack O'boy.
Sonen: Men nu blev du ful.
Dottern: Mamma är ful på alla kort.
Det finns bara två sätt som funkar om man verkligen vill gå ner i vikt.
1. Vara gravid - föda barn - amma. Ungen äter upp en, bokstavligt.
2. Hamna i en livskris eller depression. Kilona bara rasar.
Ja, kilona rasar. Jag tappar fan byxorna.
Varje gång jag skriver att jag inte har nån inspiration och inte kommer att blogga på ett tag så är det som om något lossnar och plötsligt ramlar det fram en massa inlägg.
Nu är det stopp igen.
Jag har så mycket att berätta.
Så många frågor att ställa.
Tankar som vill ut.
Men jag är hämmad i mitt bloggande. Sådant som inkluderar andra människor, som inte vill bli berättade om. Sådant som inte handlar om andra människor utan om mig, men som andra människor läser och jag vill inte dela med mig till dom.
Mitt liv är just nu ett stort kaos. Det händer så mycket. Bollar rullar åt alla håll och jag kan inte göra så mycket mer än att titta på, vänta, se hur stora dom blir, var de stannar.
Jag har tänkt att jag ska skriva om hat. Jag har för första gången i mitt liv upplevt hat på så nära håll att jag fått svårt att andas. Jag har tänkt att jag ska skriva om kärlek. Som jag fortfarande inte riktigt vet vad det är eller hur man känner igen det.
Ge mig tid. Låt mig vända på bitarna.
