Jag bara undrar.

Är det inte bättre att pedofilerna lever ut sina lustar i en virtuell värld än att de utnyttjar verkliga barn?

Jag är helt tom i huvet ikväll.

Har haft en hysterisk dag på jobbet.

Bra, men hysterisk och stressig.

Min hjärna är trött.

Jag ber er alla om ursäkt, det är inte någon spännande text som lockat hit så många läsare idag. Eller så många klick på sidan kanske jag ska säga. Det är någon som läst igenom hela bloggen. Igen. Beundransvärt på något sätt. Att orka.

Försöker sy ihop en jobbresa.

Varför kan inte alla människor bara vara tillgängliga den tid jag ger dom? Ska dom inte vara väldigt glada för att dom får vara med i Sundsvall Tillbaka (i allsvenskan)?

Den här veckan måste vara nästan bäst på hela året.

Det är mörkt, vi går från oktober till november och det är fortfarande långt kvar till jul.

Risken för blixthalka är stor, det kan regna och det kan komma snö.

Träden börjar bli ordenligt kala och det är kallt.

All eventuell solenergi från i somras är slut och ingen ny är att vänta på sådär ett halvår.

Det är nästan två månader kvar tills ljuset vänder åter.

Så - nu har vi alla rätt att deppa lite, vara lite nere, och skylla på årstiden. Passa på vettja!

Det blir vår igen. Och sommar. Promise.

Vill bara säga till er som läst här och funderar över vilka konsekvenser det kan få för mig, att nej jag är inte rädd för socialtjänsten.

Jag vill mina barns bästa och det vill socialtjänsten också. Jag har haft tät kontakt med dem sedan i januari. De hör nämligen automatiskt av sig i sådana situationer som den som var då.

De har utrett mig och mina barns situation. De har varit hemma hos mig flera gånger. Pratat med mig, med barnen och andra människor i vår omgivning. Lärare till barnen och annat.

Jag har inget att dölja för dem. Jag vill mina barns bästa och det är viktigare för mig än att rädda mitt eget skinn, så jag har varit väldigt ärlig i mina resonemang med soc. Jag har informerat dem om mina svagheter.

Det finns en utredning och det finns ett åtgärdsprogram gällande mina barn. Men socialtjänsten har konstaterat att det inte är jag som är problemet för dem. Snarare tvärtom.

Så nej. Ni behöver inte oroa er. Jag blir förbannad över att människor inte har bättre för sig än att gå till soc och snacka skit. Jag blir förbannad när folks hat mot mig går ut över mina barn. Men nej - socanmälningarna kommer inte att drabba mig på något annat sätt än så.

Jag är inte särskilt happy av mig.

Inte om man ska tro mina facebookkompisar som listar mig väldigt långt ner vad gäller vem som är den gladaste kompisen.

(däremot ligger jag högt i sexighet, makt, trovärdighet, insiktsfullhet, kramighetsfaktor och så är det visst många som gärna gifter sig med mig, äter middag med mig eller hamnar ensam på en öde ö med mig. dom vet inte vad dom önskar sig. jag är helt värdelös som verktyg.)

Om jag hamnar lågt ner i happiness så tycker de flesta att jag är den bästa på att dansa. Och det får mig att skratta, ohappy som jag är. Jag tycker inte om att dansa. Jag är hämmad som fan och smidig som ett kylskåp (enligt en person som bodde med mig några år).

Nån sa att "Jag tror att du har jäkligt mycket dans i dig".

Kanske.

Jag har i varje fall glädje i mig. Mer än jag kanske visar, mer än vad som får komma till uttryck.

Men. Vart ville jag komma med detta?

Jag vill  bjuda på lite dans och lite happiness:

Om Giffarnas återtåg till Allsvenskan.

Och jo. Jag tycker att det är kul och bra att stadens fotbollslag spelar i en högre division nästa år.

Men alltså. Det är fotboll vi pratar om. Fotboll.

Uppdatering: Idag när tidningen kom hette den inte Sundsvalls Tidning. Tidningshuvudet var omgjort så det stod "Sundsvall Tillbaka ( i allsvenskan)"

Jag frågar mig. Är detta relevant? Ett fotbollslag som spelat i superettan ett par år är tillbaks i allsvenskan. Det är ju inte som om de vunnit SMguld eller nåt. Har aldrig tidigare varit med om att en enskild händelse motiverat att man skriver om tidningtiteln på det sättet. Diskussionerna på jobbet kommer förhoppningsvis att bli intressanta imorgon...

Uppdatering måndag:

Ja så här såg den ut.

Det ligger en del annonser här i bloggen. Annonser som jag inte har något alls inflytande över.

Kunde inte låta bli att reagera på denna.

Är folk helt jävla dumma i huvet?

69 spänn för ett "personligt och fint brev från tomten".

Man tar sig för pannan...

Jag tänker inte lägga ut nån video med Björn Borg och Tomas Brolin här.

Däremot tänker jag säga tack. Igen.

Jag har vänner. Kärlek.

Tidigare idag fick jag ett telefonsamtal från en bloggvän. Vi har aldrig haft någon personlig kontakt, men läser varandras bloggar sedan en tid.

Han ringde för att kolla läget. Omtanke.

Vi skrattade år våra eländiga liv.

Och så säger folk att virtuella vänner inte är på riktigt. Pyttsan.

Jag har fått ett spännande brev från soc.

Mina stalkers har varit där och uttalat sina bekymmer över hur mina barn har det.

Jag är också bekymrad över hur mina barn har det. Av helt andra skäl kan jag säga.

Och jag tycker att man åtminstone bör hålla sig till sanningen när man gör en så allvarlig sak som att gå till soc och anklaga någon för att inte vara bra för sina barn.

Jag blir vansinnigt förbannad över anklagelsen att jag skulle förhindra mina barns far att umgås med dem.

Fakta i fallet: Barnens far valde för ett år sedan att flytta till en stad ungefär 40 mil bort. Därefter inträffar händelsen som häromveckan gjorde att Tingsrätten fällde honom för misshandel mot mig och ett av barnen. Trots den märkliga situationen var det jag som tog initiativ till att de skulle få träffas första gången efter händelsen. Jag tog också initiativ till att skriva ett avtal hos Familjerätten. Ett avtal som pappan muntligen var överens om men som han sedan vägrade skriva på. Ett avtal som dessutom med tanke på omständigheterna var väldigt generöst och gav honom i princip obegränsad rätt till umgänge med barnen. I samma veva stryper han plötsligt underhållet för barnen och betalar bara en bråkdel av vad han juridiskt är skyldig till och vad vi varit överens om i princip sedan vi skilde oss 1999.

Men eftersom han själv sagt i Tingsrätten att "det juridiska inte är det bästa för hans barn" så är det kanske inte så förvånande.

Den ende personen som förhindrar barnens umgänge med sin pappa är som jag ser det pappan själv, först genom att flytta, sedan genom att inte följa enkla ganska vedertagna principer om en viss framförhållning och planering, för barnens skull. Barnen ska inte behöva ta ställning och fatta beslut, utan få klara besked av vuxna som är överens och inte pratar skit om varandra. Det är formulär 1A i hur vuxna bör uppträda efter en separation.

Att sedan dessa stalkers som är så oroliga för mina barn ringer barnen och försöker vända dem mot mig, och att de får direkta frågor om vems sida de står på, mammas eller pappas, det säger mer om hur mycket de bryr sig om mina barn än om hur jag är som mamma.

Sedan är det nästan skrattretande att några av anklagelserna i brevet från soc är helt ryckta ur luften och inte underbyggda med några som helst exempel eller fakta. Att jag "inte är trovärdig" motiveras inte på något sätt, att jag skulle ha "ljugit dem rakt upp i ansiktet" förklaras inte heller närmare och jag blir väldigt nyfiken på vad jag skulle sagt då. Att jag "använder barnen som slagträ" är nog den märkligaste anklagelsen, då jag inte vill slåss eller bråka och inte anser mig ha någon som helst anledning att slå mot någon, det enda jag vill är att vara ifred och ges möjlighet att leva ett normalt liv tillsammans med mina barn. Något exempel på hur jag skulle använda dem som slagträ finns inte heller nämnt i anmälan, vilket är intressant.

(att däremot be barnen framföra hotfulla hälsningar till mig kan anses vara att använda barnen som slagträ. men det var ju en av stalkrarna som gjorde det...)

De anklagar mig dessutom för att en gång för många år sedan ha skrivit i en "nätcommunity" om dem på ett kränkande sätt. För det första var det inte i en community utan i ett debattforum, och de pekades inte ut. För det andra känner jag att det litegrann bekräftar min misstanke om att allt detta stalkande inte handlar om att de månar om mina barn, utan att de för någon slags personlig vendetta mot mig. Vad jag skrev om dem där och då har inte ett skit med mina barns mående att göra och är därför en fullständigt irrelevant uppgift att lämna till soc. (dessutom hör det till det förflutna, som jag inte har någon som helst lust att älta vidare. för barnens skull gör alla bäst i att se framåt istället för bakåt )

Om de sedan tror att meddelanden på min svarare av typen "jag kommer att stalka dig så länge jag lever" hjälper mig att vara en bättre mamma, då är de fanimig verkligen ute och cyklar...

Uppdatering: En sak är vi i varje fall överens om, jag och mina stalkers. Mitt förhållande till barnens pappa var stundvis destruktivt på ett sätt som inte gynnade våra barn. Just därför har jag lämnat, eller försöker lämna det bakom mig. Men det är liiite svårt när det finns folk som envisas med att dra upp det och påminna mig hela jävla tiden.

Länge sen jag kollade hur folk hittar hit.

Men fortfarande är det en hel del sökningar som handlar om mat. Som denna, någon vill ha recept på reducerad balsamvinäger. Fan vet om dom hittade det här.

Nån gaphals undrar saker om förstorad lever hos barn. Ledsen, men jag tror inte att min alkoholiserade fars obduktionsprotokoll gav nån vidare hjälp...

Den här sökningen förstår jag inte alls. Recept på vingum?

Nån vill ha recept till Janssons frestelse, kan man misstänka. Jo, min är berömd. Godare finns inte, testa den! Tror receptet finns nånstans här.

Fortfarande hittar folk hit när de söker på Arwen Bergström. Fortfarande borde de bli besvikna när de kommer hit.

Jag har inga direkta höftproblem, och inte är jag särskilt bra på motion heller.

Någon vill sluta äta bröd. Eller vill inte äta bröd. Well, jag kan rekommendera det. Bröd är det mest överskattade av alla livsmedel, magfylla helt i onödan. Faktiskt.

Breda vrister har jag. Och feta vader. Kanske sak samma.

Fullmakter för dödsbon har jag en del erfarenhet av dock. Så det kan hända att den som sökte på det hittade något matnyttigt hos mig.

Och ja, African Foot är ett helt okej vitt vin. Men nu är det oktober. Då är det rödtjut som gäller.

Den som undrar över underhåll från döda föräldrar hittar nog inte rätt hos mig. Min pappa betalade inte underhåll och han är död, men jag tror inte att det är relevant.

En populär sökning som dyker upp varje gång jag kollar är denna. Och ja, här berättar jag hur man gör.

En ny, kanske beroende på mitt inlägg om parkeringsböter är denna om bortförklaringar. Men sorry. Inte min starka sida.

Snickare med stora händer. Ja det kanske vore nåt, men han finns inte hos mig...

Hahahaha. Det här skrev jag om häromdagen i en kommentar hos Kristina. Jobbigt är det.

Om katolska kyrkans utseende vet jag inte så mycket. Tror inte jag skrivit om det här i varje fall.

Ni som sökt på "mymlan blogg" har kommit rätt. Så även ni som söker på mymlanthereal. Mitt tips är att ni bokmärker nu, så slipper ni söka igen...

Jag älskar det.

Att få blommor med bud.

Att det finns människor någon annanstans i landet som läser min blogg, tänker på mig och faktiskt tar sig för att beställa blommor, för att visa sin omtanke.

Och buketten jag fick idag var fantastiskt vacker!

Tack!