Vill bara säga till er som läst här och funderar över vilka konsekvenser det kan få för mig, att nej jag är inte rädd för socialtjänsten.

Jag vill mina barns bästa och det vill socialtjänsten också. Jag har haft tät kontakt med dem sedan i januari. De hör nämligen automatiskt av sig i sådana situationer som den som var då.

De har utrett mig och mina barns situation. De har varit hemma hos mig flera gånger. Pratat med mig, med barnen och andra människor i vår omgivning. Lärare till barnen och annat.

Jag har inget att dölja för dem. Jag vill mina barns bästa och det är viktigare för mig än att rädda mitt eget skinn, så jag har varit väldigt ärlig i mina resonemang med soc. Jag har informerat dem om mina svagheter.

Det finns en utredning och det finns ett åtgärdsprogram gällande mina barn. Men socialtjänsten har konstaterat att det inte är jag som är problemet för dem. Snarare tvärtom.

Så nej. Ni behöver inte oroa er. Jag blir förbannad över att människor inte har bättre för sig än att gå till soc och snacka skit. Jag blir förbannad när folks hat mot mig går ut över mina barn. Men nej - socanmälningarna kommer inte att drabba mig på något annat sätt än så.

Jag är inte särskilt happy av mig.

Inte om man ska tro mina facebookkompisar som listar mig väldigt långt ner vad gäller vem som är den gladaste kompisen.

(däremot ligger jag högt i sexighet, makt, trovärdighet, insiktsfullhet, kramighetsfaktor och så är det visst många som gärna gifter sig med mig, äter middag med mig eller hamnar ensam på en öde ö med mig. dom vet inte vad dom önskar sig. jag är helt värdelös som verktyg.)

Om jag hamnar lågt ner i happiness så tycker de flesta att jag är den bästa på att dansa. Och det får mig att skratta, ohappy som jag är. Jag tycker inte om att dansa. Jag är hämmad som fan och smidig som ett kylskåp (enligt en person som bodde med mig några år).

Nån sa att "Jag tror att du har jäkligt mycket dans i dig".

Kanske.

Jag har i varje fall glädje i mig. Mer än jag kanske visar, mer än vad som får komma till uttryck.

Men. Vart ville jag komma med detta?

Jag vill  bjuda på lite dans och lite happiness:

Om Giffarnas återtåg till Allsvenskan.

Och jo. Jag tycker att det är kul och bra att stadens fotbollslag spelar i en högre division nästa år.

Men alltså. Det är fotboll vi pratar om. Fotboll.

Uppdatering: Idag när tidningen kom hette den inte Sundsvalls Tidning. Tidningshuvudet var omgjort så det stod "Sundsvall Tillbaka ( i allsvenskan)"

Jag frågar mig. Är detta relevant? Ett fotbollslag som spelat i superettan ett par år är tillbaks i allsvenskan. Det är ju inte som om de vunnit SMguld eller nåt. Har aldrig tidigare varit med om att en enskild händelse motiverat att man skriver om tidningtiteln på det sättet. Diskussionerna på jobbet kommer förhoppningsvis att bli intressanta imorgon...

Uppdatering måndag:

Ja så här såg den ut.

Det ligger en del annonser här i bloggen. Annonser som jag inte har något alls inflytande över.

Kunde inte låta bli att reagera på denna.

Är folk helt jävla dumma i huvet?

69 spänn för ett "personligt och fint brev från tomten".

Man tar sig för pannan...