« Att lyssna inåt. | Hem | Åkrädd »
Arbetsförmedlingen
17 november kl. 21:39

På arbetsförmedlingen jobbar en hel massa puckon.

Det har jag belägg för, efter att i en veckas tid försökt få ett intyg från dem.

Enligt SPV finns en grupplivförsäkring för min pappa. För att få ut pengarna behövde jag bara skicka in en försäkran och ett intyg från arbetsgivare/arbetsförmedling.

Intyget från arbetsförmedlingen skulle visa att han varit arbetssökande. Inte konstigt kan man tycka, och en rutingrej.

När jag äntligen lyckades komma fram i växeln (det var 125 före mig i kön) så sade killen som svarade att han aldrig fått frågan förr. Min fråga var alltså var jag skulle vända mig för att få intyget ifyllt.

Sedan efter resonemang med en kollega sade han att jag nog måste komma in personligen för att få intyget ifyllt.

Att komma i personligen går nog inte - på arbetsförmedlingen blev jag ombedd att uppsöka en arkivarie, via telefon.

Jag fick tag i arkivarien. Han visste ingenting. Han gav luren till en kvinna bredvid.

"Men vi kan inte lämna ut några uppgifter" sa hon snäsigt.

"Men alltså - jag har ett intyg från SPV här, som ni bara behöver fylla i och skicka till SPV"

"Nej det kan vi inte göra utan fullmakt"

"Vad för fullmakt?"

"En fullmakt från dödsboet"

"Men det är JAG som ÄR dödsboet."

"Det kan ju inte vi veta"

"Nehej, så hur ska jag göra då för att få intyget ifyllt?"

"Ordna en fullmakt:"

"men det finns ingen annan än jag som kan skriva en sån"

"Vi måste ju ha en riktig fullmakt från dödsboet fattar du väl"

Suck. Att hon var sur och grinig gjorde ju inte saken bättre.

Jag ringde till SPV. Herren där suckade också. Enligt honom har de anställda på AMS gått nån kurs i sekretess och fått en massa saker om bakfoten. Men han skulle ordna intyget åt mig.

Kan människor i det här landet inte ta några som helst egna initiativ? Finns ingen serviceanda alls? Jag får massor av frågor i mitt jobb varje dag som inte jag egentligen kan svara på, men nog fan försöker man vara tillmötesgående och hjälpa folk även om de råkat hamna fel? I det här fallet hade jag dessutom inte hamnat fel, det var dom som hade fel. Herre Jesus. Man tar sig för pannan. Vilken jäkla TUR att jag har jobb så jag slipper vara livegen under nån bitter tant på AMS.

Postat i: pappa | Permalink  | Kommentarer [6]  
 
Kommentarer:

*suck* Problemet med människor som jobbar på myndigheter är att de inte behöver vara serviceminded. De får sin förbaskade lön ändå. Och jag tror faktiskt att majoriteten av dem njuter av att "agera enligt reglerna". För då slipper de tänka själva.

Skrivet av Jeannette den 17 november, 2005 kl. 22:08 #

Klaga hos chefen på det kontor du fick detta bemötande. Alla på AF kan inte svara på alla frågor, men för det skall ingen vara snorkig - och efter ett dödsfall tillråga på allt!!!!, det kan ju vara droppen för en del så de helt klappar ihop. Även om just du reder dig, så klaga ändå - om inte annat så för dina medmänniskors skull, dvs de som varken kan eller vågar klaga och böjer sig för snorkiga tjänstemän. Ursäkta min "helanonymitet" i detta.

Skrivet av anonym i detta den 17 november, 2005 kl. 22:54 #

Sunt förnuft och förmåga till eget tänkande är inget som man behöver kunna för att jobba på arbetsförmedlingen eller försäkringskassan eller andra liknade instanser.Man behöver bara kunna svara "nej, det går inte" så kan man ta anställning där *suck*

Skrivet av Malva den 18 november, 2005 kl. 09:07 #

Jag kan inte låta bli att tänka på Vogonerna i Liftarens Guide till Galaxen....

Skrivet av Fredrik den 23 november, 2005 kl. 21:10 #

Det där är normalt i myndighetssverige. Det är en av orsakerna till att folk mår så dåligt. Men du tycks ha så stark personlighet att du kan sätta dig över det.

Skrivet av Putte den 01 december, 2006 kl. 11:17 #

Putte - det handlar inte så mycket om att sätta sig över, man är ju helt jävla maktlös inför byråkratiska regler och feltolkningar av desamma... Vad man har för personlighet spelar inte så stor roll då tror jag. Men det är klart - man ska helst vara frisk för att orka vara sjuk och bråka...

Skrivet av mymlan den 01 december, 2006 kl. 11:39 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg