« Oh my God. | Hem | ibland... »
dagens tidningar
2 oktober kl. 08:44

Så här skriver Dagbladet.

Och Sundsvalls Tidning.

Känns väldigt märkligt att läsa.

Minst sagt.

 

Postat i: personligt | Permalink  | Kommentarer [20]  
 
Kommentarer:

Det är väldigt intressant att läsa (i ST) att han blivit erbjuden ett alternativ till fängelse som han tackar nej till pga jobbet...jag menar, risken är väl ännu större att han förlorar jobbet på grund av fängelsedomen. Han förstör, om möjligt, ännu mer sitt liv själv. Eller? Tänker jag fel?

Skrivet av lalanda den 02 oktober, 2007 kl. 09:26 #

Jag har bestämt mig för att inte gå in i några diskussioner eller spekulationer om domen här i bloggen. Ni andra kan ägna er åt sånt... Jag bara tar det som kommer nu.

Skrivet av mymlan den 02 oktober, 2007 kl. 13:13 #

trodde nog inte på fängelse? eller jo kanske.. skönt för dig att det är avklarat nu,äntligen. finns här om du vill prata av dig Kram E.

Skrivet av eva den 02 oktober, 2007 kl. 14:11 #

Det nog inte i dessa sammanhang man vill hamna i pressen. Det här är nog skillnaden mellan att leva i en "mindre" stad som Sundsvall - mot "storstan" Stockholm... (Där tex bara min stadsdel har fler invånare än Umeå- Som är Sveriges 5:e stad) Här är TYVÄRR händelser som den som drabbade dig och din familj "vardagsmat". Det är ytterst sällan sånt ö h t omnämns och ffa så är det ingen som bevakar några domar... Det har ju sina nackdelar eftersom våld inom hemmet blivit sådan "vardagsmat" att det inte längre har något nyhetsvärde. Fördelen är väl att de drabbade inte riskerar att hängas ut... Det låter bra att din ambition är att gå vidare framåt... Jag håller alla tummar för att det är över för din del... Lalanda: En sådan kort fängelsedom är det ganska lätt att förklara bort som "semester" eller "tjänstledigt pga familjeskäl". Det når nog inte speciellt många arbetsgivare ö h t. Möjligtvis kan det ligga till last om man söker nya jobb och ska lämna utdrag ur belastningsregistret. Oftast avtjänas dessutom straffet på öppna anstalter där man är generös med tex telefon och datoranvändande...

Skrivet av Mia den 02 oktober, 2007 kl. 14:11 #

Mia - sådana här brott är vardagsmat här också. Jag är häpen över hur Dagbladet lyckas göra det till en av huvudnyheterna IGEN. Det var samma när åtalet kom.

Skrivet av mymlan den 02 oktober, 2007 kl. 14:14 #

Eva - jo överraskande med fängelse men läser man domskälen som det refereras till i ST är det inte så konstigt.

Skrivet av mymlan den 02 oktober, 2007 kl. 15:07 #

Mia, ett så kort fängelsestraff omgjord till frånvaro från arbete i form av semester eller tjänstledighet kanske är lätt att förklara bort inom vissa yrkeskategorier. Men långtifrån inom alla yrken. DET är katastrofalt OSMART och OANSVARIGT av den här straffade personen att tacka nej till alternativen. Det var därför jag ställde mig frågandes. Det handlar om ansvar, en vuxen persons ansvar gentemot sig själv om inte annat. Och i förlängning naturligtvis gentemot barnen. Dessutom, tackar man nej till hjälp med sin aggressivitet eller vad det orsaken än må vara till misshandeln så tror man antingen att man ska vinna en överklagan, vilket knappast är troligt i detta fall och därför en befängd och korkad tanke, eller så erkänner man inte att man har gjort fel. Och DET är ju knappast önskvärt.

Skrivet av lalanda den 02 oktober, 2007 kl. 15:29 #

lalanda: Jag håller med varenda ord av vad du säger. Självklart var det ett dåligt alternativ. Jag menade absolut inte att bortförklara alternativet - bara belysa hur en del tänker... De som inte vill/törs ta obehaget att fejsa sig själva... "Vissa yrken" har väldigt stort ansvar för många andra människors liv... en arbetstagare inom ett sådant yrke som är psykiskt instabil borde enligt min åsikt omplaceras till marktjänst.

Skrivet av Mia den 02 oktober, 2007 kl. 16:31 #

mymlan: Kan det bero på att just denna nyhet har ett personligt värde hos dina kollegor? Att de vill visa sin solidaritet genom att "hänga ut" ditt x? Bara spekulationer.... Jag vet... För det pekar ju även ut dig, och därmed indirekt dina barn...vilket är en tung bieffekt. Jag kan bara gissa att det beror på vem du är....

Skrivet av 83.250.239.84 den 02 oktober, 2007 kl. 16:34 #

Domen kan tyckas mild, men är ändå en seger. Hur stor andel av mäns våld mot kvinnor lagförs aldrig ens? Att den dömde erbjudits någon form av "avprogrammering" ser jag också som ett steg i rätt riktning. Vi kan inte ha det så här längre. Det måste finnas ett bättre sätt att lösa problemet på än att utrota alla män. Jag önskar att jag inte tillhörde kategorin och inte hade ansvar, men nu har jag det. <a href="http://www.stockholmsfria.nu/artikel/19954">Bra ledare i Stockholms Fria</a>. Vad gör vi nu?

Skrivet av Coffe den 02 oktober, 2007 kl. 16:39 #

Mia jag förstår mycket väl hur en del tänker. Det är bara det att det är så ofattbart korkat och oansvarigt att jag var tvungen att lämna en kommentar om saken. Det upprör och berör.

Skrivet av lalanda den 02 oktober, 2007 kl. 17:17 #

Begriper inte heller varför han tackade nej till alternativ. Hur som helst måste han ju vara borta från jobbet en tid. Och ge arbetsgivaren en orsak till frånvaron.

Skrivet av Susanne den 02 oktober, 2007 kl. 17:23 #

Jag måste fråga: På vilket sätt pekar artiklarna ut Mymlans x, Mymlan eller Mymlans barn?

Skrivet av lalanda den 02 oktober, 2007 kl. 17:37 #

På inget sätt. Den som skriver så HÄR bidrar till att blotta familjen. Det tycker jag är farligt. Och väldigt obetänksamt.

Skrivet av Susanne den 02 oktober, 2007 kl. 19:26 #

Vad är det för blötdjur och kräk som skriver anonymt och skuldbelägger Mymlan?! Vilket jävla stolpskott!

Skrivet av deeped den 02 oktober, 2007 kl. 19:45 #

Nä jag tyckte inte heller att tidningarna "pekar ut" någon särskild person. Kommentaren däremot kändes märkligt insinuant, därav min fråga. Frånvaron av svar på den frågan bekräftar hursomhelst det som Deeped poängterar här: Den som skrivit anonymt skuldbelägger Mymlan antingen helt medvetet eller sprunget ur ren ignorans. Och oavsett vilket borde du skämmas! Skäms!

Skrivet av lalanda den 02 oktober, 2007 kl. 21:29 #

lalanda: Artikeln pekar inte ut alls egentligen - men stan är inte så stor, och rykten springer ibland så fort, så fort... Allt som hamnar i massmedia blir på något sätt allmänhetens egendom - och plötsligt så vet "alla". Barnens lärare, kompisar, kompisars föräldrar, kassörskor, grannar, vänner till alla dessa... Ringarna på vattnet blir bara mer och fler... Det är därför som en tidningsartikel - hur anonym den än är - landar tillbaka på dem de handlar om.

Skrivet av Mia den 03 oktober, 2007 kl. 12:31 #

Mia - naturligtvis är barnens lärare, kompisars föräldrar och andra i den närmaste omgivningen redan informerade! Och så liten är inte stan att någon som inte redan känner oss kan lista ut det med ledning av de artiklar som skrivs. Jag anser inte att de på något vis har slagit eller kan slå mot mig eller barnen, eller x heller för den delen. Allt som står är dessutom offentliga handingar som vem som helst kan hämta hos Tingsrätten.

Skrivet av mymlan den 03 oktober, 2007 kl. 12:38 #

Mia, jag kan tänka mig att det ter sig lockande att göra antaganden om hur nyheter kan slå igenom även om man inte är verksam inom yrket och har tillräckligt med kunskap. Men ärligt talat, hur ofta händer det DIG att DU känner igen folk på nån lokaltidning, t ex någon av innerstadens Mitt i tidningarna, utifrån en artikel om en händelse som inte innehåller vare sig bilder, namn eller adresser? Allvarligt, hur ofta händer det DIG, utan att du i förhand vet någonting som kan koppla ihop person och nyhet? Vissa artiklar kan vara utelämnande, ffa i kvällstidningarna, men jag kan på intet sätt se hur i hela friden någon av artiklarna vare sig i ST eller Dagbladet är det. Så vad är poängen? Att det inte ska stå något i tidningen för att det, enligt dig, kan slå tillbaka på den det handlar om? Att det bara kan stå i tidningen om man skriver StorStockholm? Eller VästerbottensLän? Eller vad menar du? För inte menar du väl att man ska sluta skriva nyheter, eller?

Skrivet av lalanda den 03 oktober, 2007 kl. 16:58 #

Jag tror att sånt här är vardagsmat lite överallt i vårt land. För det mesta vågar ingen ens anmäla dessa brott. Ingen vågar vittna, kanske inte polisen bryr sig ens etc. Ni måste alla försöka gå vidare och läkas. Det går men det tar tid... Ninacian/Lingonet

Skrivet av Lingonet7ninacian den 03 oktober, 2007 kl. 19:29 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg