« nu är det gjort! | Hem | Stulen av Yatzee »
ett ord
31 januari kl. 07:40

Ordet för dagen är

BARNUPPFOSTRAN.

Vad betyder det egentligen?

 

 

 

 

Postat i: ord | Permalink  | Kommentarer [12]  
 
Kommentarer:

Det betyder att vi ger dom verktygen kärlek, respekt och ödmjukhet. Det btyder att vi puttar dom i en bra riktning och hoppas att de väljer en bra väg i livet.

Skrivet av SANDRA den 31 januari, 2006 kl. 09:36 #

För mig betyder det att vägleda och hjälpa, att hjälpa till att forma en rättänkande individ med en känska för vad som är rätt och fel. På ett ungefär.

Skrivet av Snowfrog den 31 januari, 2006 kl. 10:07 #

Ok... ni båda verkar ganska överens om ordets betydelse. Men var kommer då regler, gränser, läggtider och sådant in i bilden? Har det med fostran att göra eller bara med normer och samhällsanpassning? Finns det nån gräns mellan fostran/anpassning?

Skrivet av mymlan den 31 januari, 2006 kl. 10:19 #

Regler och gränser måste finnas för att man ska ha möjlighet att lära sig vad som är rätt och fel. Vad man kan och inte kan göra. Läggtider har inget med uppfostran att göra, det är bara för att man ska orka med dagen efter. Samhällsanpassning om man nu vill använda det ordet, eftersom det oftast är samhället som gör att man har tider att passa på morgonen så man inte kan sova så länge man vill/behöver. Gränsen är svår att dra. Allt blir ju vad man definierar det till, och alla definierar inte samma sak likadant. Och gränsdragningen blir nog inte heller lika i alla situationer. Egentligen gillar jag inte ordet uppfostran. För mig är det alldeles för sammankopplat med ordet bestraffning, ytterligare ett ord som jag inte gillar i sammanhanget.

Skrivet av Snowfrog den 31 januari, 2006 kl. 11:43 #

Mmm... det var lite dit jag ville komma... om ordet barnuppfostran egentligen är ett så bra ord, och hur pass laddat det är...

Skrivet av mymlan den 31 januari, 2006 kl. 11:55 #

Ja det undrar jag också, jag fick en kommentar av en yngre svägerska en gång, när vi pratade om hur våra barn är och så. Jamen ni har ju uppfostrat era barn så bra. Har vi tänkte jag, för jag har nog inte tänkt så att man uppfostrar dom alltså och vad var det som var så bra det vi gjorde, vi gjorde väl inget speciellt, vi försökte bara leva med dom. Så jag kan nog inte svara på den frågan.

Skrivet av Nemi den 31 januari, 2006 kl. 12:33 #

Nemi - som alltid är du så jävla skön! Så avslappnad och naturlig och okrånglig. Ibland önskar jag att jag var mer som du.

Skrivet av mymlan den 31 januari, 2006 kl. 12:35 #

visst klingar ordet litet fult?Anyway Barnuppfostran -omhändertagande och försvarande av yngre familjemedlem av samma art. Har syftet att få exemplet att klara sig med livhanken in i vuxenlivet,samt att ge den egna medel att fortsätta sin existens ,såsom kunskap om nutrition och dess förvärvning,försvar,och fortplantning. Hihi.Inte det svar du letade efter kanske,men inte helt osant.

Skrivet av lotta den 31 januari, 2006 kl. 15:01 #

lotta - jag blir jätteglad över svar som ditt! Intressant, och visst är det så...? Kanske...

Skrivet av mymlan den 31 januari, 2006 kl. 15:04 #

För mig betyder ordet att vägleda barnet till samlevnad i först familjen, sedan skolan och samhället. Få dem att förstå balansen mellan egot och kollektivet. Varför det måste finnas regler och konsekvenserna av brott mot dem. Verktyget heter kärlek.

Skrivet av <A HREF="http://blogg.passagen.se/pja835">Tigerkaxman</A> den 31 januari, 2006 kl. 19:42 #

Självklart, din tolkning gillar jag, Tigerkaxman... men finns någon motsättning mellan det och mellan att uppmuntra individen?

Skrivet av mymlan den 31 januari, 2006 kl. 19:59 #

Haha, det är ju lätt att låta cool när man har ungar som är 18 och 20 :) Ja jag vet inte, när man är där mitt i livet så ser man det inte som uppfostran utan mer som att leva. Slog lite på nätet och hittade detta om Jean-Jacques Rousseau (1712-1778), han hävdade att barnuppfostran syftar till att stärka kroppen, öva sinnena och tanken, samt att moraliskt stärka barnet så att det blir mottagligt och framförallt kan känna medlidande. Rousseau ansåg att en god barndom är en förutsättning för ett givande vuxenliv. Tja??

Skrivet av Nemi den 01 februari, 2006 kl. 08:52 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg