Jag är inte särskilt happy av mig.
Inte om man ska tro mina facebookkompisar som listar mig väldigt långt ner vad gäller vem som är den gladaste kompisen.
(däremot ligger jag högt i sexighet, makt, trovärdighet, insiktsfullhet, kramighetsfaktor och så är det visst många som gärna gifter sig med mig, äter middag med mig eller hamnar ensam på en öde ö med mig. dom vet inte vad dom önskar sig. jag är helt värdelös som verktyg.)
Om jag hamnar lågt ner i happiness så tycker de flesta att jag är den bästa på att dansa. Och det får mig att skratta, ohappy som jag är. Jag tycker inte om att dansa. Jag är hämmad som fan och smidig som ett kylskåp (enligt en person som bodde med mig några år).
Nån sa att "Jag tror att du har jäkligt mycket dans i dig".
Kanske.
Jag har i varje fall glädje i mig. Mer än jag kanske visar, mer än vad som får komma till uttryck.
Men. Vart ville jag komma med detta?
Jag vill bjuda på lite dans och lite happiness:


Skrivet av T den 28 oktober, 2007 kl. 20:54 #
Skrivet av mymlan den 28 oktober, 2007 kl. 20:57 #
Skrivet av Studiomannen den 29 oktober, 2007 kl. 02:10 #
Skrivet av mymlan den 29 oktober, 2007 kl. 07:25 #
Skrivet av heaven den 29 oktober, 2007 kl. 07:46 #
Skrivet av mymlan den 29 oktober, 2007 kl. 08:40 #