« Turkar bor i Turkiet | Hem | kvalitet/kvantitet »
mittwoch
25 april kl. 10:53

Jag älskade tyska som skolämne.

Gör fortfarande. Tyska är ett av de finaste språken som finns, en kärleksförklaring låter aldrig så äkta som när den sägs på tyska.

Min tyskalärarinna älskade inte mig. Tänk - om hon gjort det kanske jag hade kunnat skriva tysk poesi.

 

Postat i: ord | Permalink  | Kommentarer [8]  
 
Kommentarer:

Ach ja, es gibt keine schönere Sprache!

Skrivet av Karin den 25 april, 2007 kl. 14:16 #

Ich bin der Welt abhanden gekommen. Typ.

Skrivet av badankan den 25 april, 2007 kl. 14:33 #

Tyska/svenskaläraren, Pavils, älskade mig...och jag älskade språket, men har ju tappat det mesta! Konstigt hur bra man minns vissa lärare, medans andra inte finns kvar alls...Pavils var högstadielärare, medans tyskaläraren från gymnasiet har jag inte ett endaste litet minne av!

Skrivet av heaven den 25 april, 2007 kl. 22:39 #

Seltsam, im Nebel zu wandern! Leben ist einsam sein. Kein Mensch kennt den anderen, Jeder ist allein Hermann Hesse

Skrivet av Seine den 25 april, 2007 kl. 23:41 #

rart av er att skriva till mig på tyska, även om jag inte är tillräckligt duktig själv för att svara i samma stil! den hesse är väldigt fin. eller bra. eller vad man säger.

Skrivet av mymlan den 26 april, 2007 kl. 08:26 #

Ja den dikten har följt mej genom livet. Den tilltalar väl ensamvargen i mej kanske..

Skrivet av Seine den 26 april, 2007 kl. 09:08 #

Seine - jag har ju hört/läst den förr, men utan att tänka på den har det liksom blivit nåt slags motto i mitt liv. "Man är ALLTID ensam"

Skrivet av mymlan den 26 april, 2007 kl. 09:38 #

Moin Mymlan. Himmel över Berlin - på orginalspråk. Se den!<p><img src="http://blogg.passagen.se/resources/xnarpom/puff.gif">

Skrivet av Xnarpom den 02 maj, 2007 kl. 11:12 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg