« dockor är läskiga | Hem | sommar »
mor och far
31 maj kl. 21:59

Läser runt i bloggarna och slås av hur pass många det är som använder orden mor och far.

Det känns så väldigt främmande för mig, opersonligt, ungefär som om man skriver om en avlägsen sträng faster som man måste titulera just faster.

Ni som använder orden mor och far, säger ni det till dom också? Varför inte mamma och pappa?

*nyfiken*

 

 

Postat i: ord | Permalink  | Kommentarer [22]  
 
Kommentarer:

tror det blir så i skriftspråk. I alla fall för mig, jag har märskt att jag använt mor och far i texter, men det skulle aldrig falla mig in att säga det...

Skrivet av Karin den 31 maj, 2006 kl. 22:05 #

Jag säger mamma och pappa eller möjligen mossan och fassan men av någon anledning så skriver jag oftast mor och far eller modern och fadern, jag har egentligen ingen aning om varför, på något sätt tar det emot att skriva mamma och pappa. Jag har aldrig sagt mor och far, möjligtvis som någon sorts högtidlig ironi...

Skrivet av Thomas den 31 maj, 2006 kl. 22:15 #

jag tycker det låter gamldax att säga mor och far och kan inte heller förstå varför vissa lära sin småbarn att kalla sina föräldrar för mor eller far farmför mamma och pappa.

Skrivet av ul den 31 maj, 2006 kl. 22:29 #

Man försöker kanske tona ner att man egentligen fortfarande fungerar som ett litet barn gentemot dem. Mor och far låter proffsigt och vuxet...

Skrivet av Stefan den 31 maj, 2006 kl. 22:49 #

Hmm... intressant. För mig känns det främmande att skriva ord som jag inte de fakto använder. Tror nog att min blog överensstämmer väldigt bra med mitt talspråk. Och inte känns väl mamma och pappa barnsligt att säga? Tycker jag inte... Å andra sidan säger jag aldrig morsan eller farsan heller, tycker det är fula ord. Hade för mig att mor och far var skånskt - men det är det alltså inte?

Skrivet av mymlan den 31 maj, 2006 kl. 22:52 #

Det beror nog lite på vad man har för relation till dem. Jag säger sällan mamma i verkligheten, däremot har jag (ibland) börjat skriva det - och det är distanserat för mig. Varje gång jag skriver mamma känner jag mig som någon annan, någon som kallar sin mamma för mamma. Det är som att spela en roll. Morsan och farsan säger många i min omgivning, även jag. Mor och far tillhör skriftspråket. Jag säger å andra sidan aldrig brorsan och tycker illa om när han (brorsan) kallar mig syrran. Det stör mig att man inte kan få kalla sina föräldrar vid förnamn utan att folk reagerar. Som om mamma och pappa var det enda rätta. Förlåt, men det känns inte naturligt för mig.

Skrivet av Ia den 31 maj, 2006 kl. 23:00 #

Ia - du behöver inte säga förlåt. Man säger såklart det som känns naturligt för en. Och givetsvis så har det också att göra med vad man har för relation till sina föräldrar...

Skrivet av mymlan den 31 maj, 2006 kl. 23:03 #

Tänkte faktiskt på det häromdagen. Skriver mor och pappa Säger mamma och pappa Finns säkert ngt att gräva i om det valet... ;)

Skrivet av heaven den 31 maj, 2006 kl. 23:07 #

Ja, exakt sådär tänker jag också. Så jag tänker fortsätta att inte leta. Har letat alldeles för många gånger - och då blir man bara besviken. Jag trivs bra med att ha det som det är just nu. Skulle jag träffa nån vore väl bara det en bonus. :)

Skrivet av Johanna den 31 maj, 2006 kl. 23:13 #

Det där har jag reagerat över när det gäller mig själv... När jag skrivit något om min mamma så har jag stoppat mig själv just när det ordet kommer. Skulle aldrig någonsin kunna skriva "mor" men så fort jag ska skriva "mamma" så tänker jag att jag är så barnslig =) Och jag är verkligen barnslig =) Ibland försöker jag verka lite mer mogen & så kommer det där satans ordet & förstör allt... "Min mamma..." Tror jag ska börja säga "min kvinnliga förälder" ist...

Skrivet av Cinn den 31 maj, 2006 kl. 23:17 #

Jag tycker att mamma är ett fint ord... Ser faktiskt inte vad som är barnsligt med det.

Skrivet av mymlan den 31 maj, 2006 kl. 23:22 #

Jag skriver mor och far, det händer att jag kallar dem för det ibland. Men absolut inte högtidligt, snarare på skämt!

Skrivet av Molly den 31 maj, 2006 kl. 23:29 #

Jag har en liten teori om varför jag tycker det känns barnsligt, men det tar för lång tid att skriva... =) Jag vet att jag har reagerat när vänner kallar sina mammor för mammor oxå. Inte att det är konstigt eller något, men jag får en annan bild av dom för en stund. Vet inte varför =) Dom blir så "små" igen på något vis.

Skrivet av Cinn den 31 maj, 2006 kl. 23:35 #

Hello hello! Vad borta man känner sig bara för att man varit borta EN dag! Konstigt. Hursomhelst. Jag kom på att jag använder allt: mamma, pappa, mamá, papá, mor, far, morsan, farsan och nuförtiden kallar jag dem och skriver om dem även som mormor och morfar eftersom de är det också. Ibland skriver jag om dem och nämner dem inte ens som någon annan än Han och Hon, eller kanske Fadern och Modern. Det beror på vad jag vill säga om dem, eller till dem. Förnamnen går alldeles utmärkt att använda också, speciellt om de fått vax i öronen eller om jag vill låtsas att jag är en telefonförsäljare när jag ringer. ;)

Skrivet av lalandakid den 01 juni, 2006 kl. 08:36 #

Jag gillar inte ordet "dotra" som många använder när de skriver på nätet, men aldrig säger. "Jag ska gå och hjälpa dotra min med läxorna"...

Skrivet av Lärarinnan den 01 juni, 2006 kl. 11:19 #

Lärarinnan - dotra är väl ändå dialektalt? För det säger min mamma... och min mormor... Däremot tror jag inte att min mamma skulle skriva det... hmm

Skrivet av mymlan den 01 juni, 2006 kl. 11:32 #

Det är kortare att skriva mor och far, sen kan man ju använda ord som man kanske inte säger direkt till en person, som en del när de pratar om sin man/pojkvän/kille och säger gubben istället för att använda hans namn (inte jag, no way att jag kallar honom det). Jag kan använda en lite tönting eller gammaldags jargong i bland, använder dylika saker såsom förtälja, dryfta osv för att få fram nåt som inte går att få fram i skrift men skulle märkts om jag pratade, på mina betoningar och så. Eller så är jag lite töntig bara haha ;)

Skrivet av Nemi den 01 juni, 2006 kl. 12:24 #

Nemi - där håller jag i varje fall med. Innan jag skulle kalla min man för GUBBEN. Ett annat sånt ord jag är allergisk mot tror jag att jag ska skriva en egen blogg om.. :o)

Skrivet av mymlan den 01 juni, 2006 kl. 14:44 #

Vid direkt tilltal säger jag pappa, (sa mamma) och när jag talar om dem så är det farsan och morsan. Aldrig att jag skulle benämna dem som mor och far, låter ju så...ja, farmors generation, inte 2000-tal!

Skrivet av yatzee den 01 juni, 2006 kl. 16:14 #

Dialektalt- japp! Men jag vet flera som skriver det UTAN att de säger så... för att kanske verka lite lantligt mysiga eller ngt?

Skrivet av Lärarinnan den 01 juni, 2006 kl. 18:38 #

Lärarinnan - det vet jag ju inget om. Det ser bara dumt ut i skrift, tycker jag... :)

Skrivet av mymlan den 01 juni, 2006 kl. 19:07 #

Mor ror far är rar. Jag kunde inte hjälpa det.

Skrivet av lalandakid den 01 juni, 2006 kl. 22:10 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg