« Happiness | Hem | Men välkommen! »
nej jag är inte rädd
28 oktober kl. 23:58

Vill bara säga till er som läst här och funderar över vilka konsekvenser det kan få för mig, att nej jag är inte rädd för socialtjänsten.

Jag vill mina barns bästa och det vill socialtjänsten också. Jag har haft tät kontakt med dem sedan i januari. De hör nämligen automatiskt av sig i sådana situationer som den som var då.

De har utrett mig och mina barns situation. De har varit hemma hos mig flera gånger. Pratat med mig, med barnen och andra människor i vår omgivning. Lärare till barnen och annat.

Jag har inget att dölja för dem. Jag vill mina barns bästa och det är viktigare för mig än att rädda mitt eget skinn, så jag har varit väldigt ärlig i mina resonemang med soc. Jag har informerat dem om mina svagheter.

Det finns en utredning och det finns ett åtgärdsprogram gällande mina barn. Men socialtjänsten har konstaterat att det inte är jag som är problemet för dem. Snarare tvärtom.

Så nej. Ni behöver inte oroa er. Jag blir förbannad över att människor inte har bättre för sig än att gå till soc och snacka skit. Jag blir förbannad när folks hat mot mig går ut över mina barn. Men nej - socanmälningarna kommer inte att drabba mig på något annat sätt än så.

 

Postat i: personligt | Permalink  | Kommentarer [6]  
 
Kommentarer:

Skönt att du kan ta det med ett sådant lugn. Det tryggar ju även dina barn att du visst klarar av även det. Och som du säger. Vill man sina barn sitt bästa. Och har man gjort sitt bästa och det inte finns annat som visar på detmer än grundlöst tjafs, då har man liksom inget att vara rädd för. Tror allt att det löser sig, men en anmälan mot vackot som stalkar dig skulle suttit fint

Skrivet av mia den 29 oktober, 2007 kl. 01:27 #

Hej mymlan. Jag blir glad över att du har en bra kontakt med socialtjänsten. För det innebär ju att dom som försöker "prata ner dig" inför dom, har betydligt svårare att lyckas. Läste ett svar till dig i stalkerinlägget, det var från en av B´s kompisar. Att hon tyckte du var typ, "Världens bästa mamma". Nu är det väl iof svårt att ta fram en metod att finna en världsmästare i föräldrarskap, men jag är ganska övertygad om att för DINA barn. Så är du just världens bästa mamma. Något som egentligen inte innebär att man ÄR perfekt, eller behöver vara perfekt (vad för måttstock DET innebär egentligen). Men dina barn har en mamma, som utifrån dom förutsättningarna hon har, försöker göra det bästa hon kan av situationerna. En sak som tydligt visar det är att trots ansökan om besöksförbud för pappan, så ville du inte vägra dina barn rätten att själva få ta kontakt om dom ville. Många kanske tycker det är fjantigt, men jag tycker faktiskt att det är tort gjort. Därför känns det också gott att veta, att soc faktiskt förstår vad det handlar om. Jag hoppas iaf att du ska kunna få lite själsligt lugn och ro runt dig snart. För dig och dina barns skull.. //Uffe

Skrivet av Uffe den 29 oktober, 2007 kl. 01:36 #

Jag tycker det är beundransvärt av dig och vet inte om jag kunnat behålla lugnet. Jag bara hoppas att det är över snart och jag kan inte hjälpa att jag blir heligt förbannad när jag tänker på det! *kram*

Skrivet av Nina den 29 oktober, 2007 kl. 06:02 #

Så skönt att höra att socialtjänsten fattar vem/vilka som är boven i dramat :-/

Skrivet av Lärarinnan den 29 oktober, 2007 kl. 12:07 #

Har funderat lite under en långtråkig studiedag... Över VAD dina stalkers egentligen vill åstadkomma... Jag menar... Här finns en pappa som misshandlat både sitt ena barn och barnets mamma...och som väntar på ett fängelsestraff. Tror de att socialtjänsten bedömmer h o n o m som en lämpligare vårdnashavare? Eller försöker de få vårdnaden själva??? Vilka smaltänkande personer!

Skrivet av Mia den 29 oktober, 2007 kl. 19:16 #

Mia - vad de vill uppnå tänker jag inte spekulera i här, jag har misstankar men eftersom jag inte kan säga att jag VET vad som rör sig i deras huvuden tänker jag inte säga nåt mer än det jag redan sagt... Vårdnaden har överhuvudtaget inte varit uppe till diskussion... (jo jag fick ett mail där pappan sa att han ville kommer att begära vårdnaden men än har jag inte sett någon sådan officiell begäran) jag har ensam vårdnad sedan vi skildes och pappan frivilligt gav den till mig för att det skulle vara mest praktiskt. Och sedan har han använt det som argument för att kunna sticka när det passat honom...

Skrivet av mymlan den 29 oktober, 2007 kl. 19:24 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg