Om döden
28 oktober
kl. 16:11
...hade jag tänkt att skriva nåt efter pappas bisättning. Har massor av tankar men kan inte riktigt formulera dom. Det kommer senare, kanske.
Vad jag kan säga är i varje fall att jag inte kände igen honom. Det var rätt skönt. Jag kunde ge honom brevet från minimymlan och hans gamla Bibel, och jag kunde ge honom en liten smekning över handen. Nu när han är död kan jag slappna av. Jag kan försonas på riktigt. Jag kan sörja hans person, även om den personen inte var nån vidare pappa.
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg


Skrivet av Lärarinnan den 28 oktober, 2005 kl. 21:34 #
Skrivet av mymlan den 29 oktober, 2005 kl. 09:34 #