« ninna ni na ninnana | Hem | det drar ihop sig »
pappa
12 februari kl. 22:57

Just nu är jag i en sådan period i livet när jag önskar mig en pappa.

Inte min pappa, han den biologiske, som ändå är död.

Utan en pappa.

Några gånger förut har jag önskat mig en pappa. Verkligen velat ha en, att ringa, att åka hem till, att rådfråga, whatever.

Och jag är så grymt avundsjuk på alla som har pappor. Som pratar om sina pappor, skriver om dom, har en relation till dom.

 

Postat i: pappa | Permalink  | Kommentarer [13]  
 
Kommentarer:

Vet hur du känner. Eller inte kanske men jag har ju inte heller någon. Han skulle haft ett år kvar till pensionen om han levt. Olyckligtvis har jag råkat bosätta mig i samma håla där jag växte upp. En dum idé eftersom här är så många minnen. Idag gick jag förbi ett fält där det en gång fanns åkermark och säden växte gul. Nu är marken lagd i träda och slyet har börjat ta över. Minns en gång - måste ha varit på sommaren - när vi tog en cykeltur och la oss där mitt i fältet. Han visade mig hur man gjorde tuggumi av vete. Inget var roligare än när man gjorde något med sina föräldrar. Hände inte så ofta och det var höjdpunkter.

Skrivet av Squigg den 12 februari, 2007 kl. 23:53 #

O jag önskar mig också en Pappa ibland... jo, jag vet hur det Kan kännas.

Skrivet av lalandakid den 13 februari, 2007 kl. 09:08 #

Ja, visst är det skit att man inte fick en riktig pappa. En som alltid skulle ha haft ett lyssnande öra och varma kramar. Mig behöver du inte vara avundsjuk på...

Skrivet av Susanne den 13 februari, 2007 kl. 10:11 #

Fint att man inte är ensam i varje fall. Man kanske skulle starta en förening för faderlösa flickor. Kunde va nåt. Tror det händer nåt med en...

Skrivet av mymlan den 13 februari, 2007 kl. 12:05 #

Jag tror att jag är starkare som person av att ha fått klara av mycket själv från det jag var liten. Men lite hjälp emellanåt hade inte suttit fel. Föreningen för flickoir med usla fäder är mitt förslag ;-)

Skrivet av Susanne den 13 februari, 2007 kl. 13:36 #

Vem är inte det... Jag nästan ser svart av svartsjuka när jag hör folk prata om deras underbara föräldrar. Varför var det inte mig förunnat? Det var ju inget jag valde själv :-/

Skrivet av maria65a den 13 februari, 2007 kl. 16:15 #

saknar en morfar. och en lite mindre krånglig pappa.

Skrivet av B den 13 februari, 2007 kl. 18:11 #

Susanne - jo man kanske blir starkare, eller - det blir man. Men det är jobbigt, att man ska MÅSTA vara så stark. Ibland vill man typ bara bli omhändertagen... maria65a - ja satan. Jag har i varje fall en mamma som alltid funnits för mig, och som jag har en nära och bra relation till... Lilla B - det kanske går i arv... men min morfar dog ju innan jag föddes... Men jag kan fortfarande sakna HONOM, önska att jag fått lära känna honom...

Skrivet av mymlan den 13 februari, 2007 kl. 18:31 #

Jag har heller ingen pappa, jo en biologisk men det är inte min PAPPA, så jag förstår precis hur du menar, Det finns en organistation som heter Lost Daughters.

Skrivet av Jade den 16 februari, 2007 kl. 12:48 #

Deras hemsida: http://www.lostdaughtersunited.org/

Skrivet av Jade den 16 februari, 2007 kl. 13:21 #

Pappor är bra. Tänker mycket på min. Han lever och vi umgås. Vill inte att det ska ta slut.

Skrivet av Born Free den 08 mars, 2007 kl. 00:41 #

Jag tror mest pappor är dåliga. Det verkar så.

Skrivet av Åsa den 28 maj, 2007 kl. 10:53 #

Åsa - nja. Jag känner i och för sig till fler dåliga pappor än dåliga mammor, men jag tror och hoppas att det finns riktigt bra pappor också. eller - jag VET det...

Skrivet av mymlan den 28 maj, 2007 kl. 16:03 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg