Jag har alltid tyckt om musik. Hemma fanns inte så mycket, trots att pappa var musiklärare.
Det fanns klassisk musik och religiös. All annan musik ansågs inte rumsren.
Minns att jag köpte en reaggeskiva, Bob Marley. Pappa hittade den och bröt den mitt itu.
Minns också att jag förbjöds att läsa tidningen Okej. Gömde den under madrassen.
På kvällarna sent låg jag med radion på låg volym och bandade låtar från Radio M. Band som jag sen lyssnade på när pappa inte var hemma. Eller också såg han mellan fingrarna på den musik jag spelat in från radion.
För ett par veckor sedan gick jag igenom pappas skivsamling. Där fanns massor av bra musik. Inte rumsren sådan. Blondie, Beatles, Abba, Jimi Hendrix. Sånt jag inte fick lyssna på. Sånt jag aldrig hörde pappa lyssna på heller. Men skivorna drog han med sig, och sparade... Jag slängde allihop, utom en som faktiskt var en riktig raritet. Det var ett fullängdsalbum med Gullan Bornemark. Jag samlar på originalvinyler av henne. Har ett gäng singlar sen förut.
Den skivan fick jag faktiskt lyssna på når jag var liten också...
