BE HAPPY

Veckans ljusglimtar:

• Internatkurs på Haga slott utanför Enköping Måndag o tisdag.
• Brorsan fick jobbet han sökte !!
• Arbetsdag med goda resultat - torsdag
• Fikabesök hos granne - fredag

Helgen återstår !

Om det här stämmer så är det ju bra att vara nattmänniska som jag är:

Nattugglor är alertare

Personer som är pigga på kvällen har lättare att koncentrera sig även på dagen, jämfört med morgonmänniskor. Deras hjärnor är alerta hela tiden, medan de morgonpiggas hjärnor börjar förbereda sig på att sova igen vartefter timmarna går.

Om man bara slapp morgonstressen för även om mitt jobb tillåter flexibla arbetstider så måste man ju upp med ungarn som ska till skolan. Mina har varit hemma med förkylning sen i torsdags. De ska vara hemma imorgon också men sen blir det skola igen.

Funderar  mycket på min tillbakagång till jobbet och hur jag ska strukturera vardagen så att jag orkar med. Speciellt när jag jobbar heltid igen. Tänkte ta upp det med min KBT-terapeut när jag träffar henne nästa gång.

Nu ska jag ge barnen mat innan Bolibompa börjar.

Tagit ett steg närmare ett bättre mående. Var hos en psykiater idag som min husläkare remitterat mig till. Fick nya mediciner och hon ska remittera mig till utredning om att få psykoterapi bekostad av landstinget. KBTn som jag går i ny trodde hon inte var tillräckligt men vi får väl se. Har försökt vänta in i det längsta med att börja äta medicner för jag har inte tyckt att de hjälpt mig tidigare men nu ska jag få prova en ny som ska passa mina symtom bättre. Jag hoppas verkligen att jag får hjälp nu så att jag kan komma tillbaka till jobbet snart och orka ta tag i allt annat som min orsakar mina depressioner som jag haft sen unga år.

Att "Be Happy" handlar för mig inte om att gå omkring och vara glad och lycklig hela tiden utan om att jag bara vill känna mig lugn och trygg inombords och att få tillbaka livsglädjen för det lilla i livet. Att orka med mer än att bara jobba, äta och sova.

Det känns som om det här är min chans att ta tag i det som jag skjutit undan under alla år. Har aldrig varit sjukskriven i hela mitt 44-åriga liv och det har varit svårt att acceptera det. Men nu efter två månader så får jag nog tacka min husläkare som "övertalade" mig. Hon tyckte att det var dags att stanna upp .

Mått sämre i början av sjukskrivningen och sen har det pendlat upp och ner. Nu känns det som om det börjar vända och med hjälp av medicinen kanske jag också kan klara av vardags- och arbetslivets krav medans jag tar itu med mina inre "demoner". Det är nu eller aldrig - att begrava sig i arbete håller inte i längden.

Dagens ljusglimtar var :

• mitt samtal med psykiatern som gick över förväntan
• att solen kom fram mitt på dagen och lyste upp det vackra vinterlandskapet.
• Josef Fares pappa i Skavlan.(första gången på länge som jag skrattade högt !) Vilken modig och härlig människa ! 

"DON´T WORRY BE HAPPY ! "

Efter ett långt avbrott från Passagen så är jag nu tillbaka. Har drabbats av en utmattningsdepression och har varit sjukskriven i två månader nu. Går i KBT och kämpar för att upptäcka ljusglimtarna i livet. Här kommer dagens:

På morgonen ringde min bror med goda nyheter.
Han söker jobb och fick ett positivt besked om ytterligare en intervju för det jobb som han söker.
Är verkligen glad för hans skull och hoppas verkligen att allt kommer att lösa sig för honom !
DET ÄR DIN TUR NU !

Fick blommor levererat med bud idag. En vacker bukett som gick i rosa och lila till min dotters förtjusning.
Det var från jobbet som ville ge mig lite uppmuntran under min sjukskrivning som har varat i två månader nu.
 Vissa dagar känns det som om jag är på väg tillbaka och vissa dagar känns allt hopplöst.
Men hoppet är ju det sista som försvinner sägs det.


Precis kollat på Made in Sweden som var den enda ljusglimten på TVn ikväll.
 
THAT´S IT !

Har under en längre tid haft en tvillingblogg på Bloggagratis.se och har nu beslutat mig för att flytta dit helt och hållet. Kommer att återkomma hit för att läsa mina favoritbloggar och lämna kommentarer. Hoppas att ni som brukar besöka mig fortsätter med det på :

http://n-a-o-m.bloggagratis.se

Bloggen får ligga kvar ifall jag ångrar mig

Pratade med mamma idag och hon berättade att hon fått en propp i benet när hon var på sjukhuset. Så nu måste hennes ben lindas varje dag och hon får en spruta för att den inte ska gå vidare i kroppen. Jag fattar inte hur hon orkar ! Nästan varje dag är det något nytt och nu måste sköterskor komma hem till henne varje dag förut var det två gånger i veckan för att byta stomin. Hoppas att jag blir som hon om jag skulle hamna i en liknande situation. Läste ett inlägg av en bloggare som hade varit på bio och filmen hette: "Om du dör, mamma ska jag leva för dig !! Fällde en liten tår och tänkte lite på hur mamma har haft det i sitt liv . Nu är det dags att sova ! GOD NATT !

Jag val lite nyfiken på varför vi i Sverige firar.

Saxat från Wikipedia:

I Sverige har firandet av S:t Valentin och Alla hjärtans dag inte förekommit i någon större utsträckning förrän på 1960-talet, då det lanserades av kommersiella skäl och genom amerikansk kulturell påverkan. NK-varuhuset försökte lansera seden, men det tog tid innan firandet blev mer än det hjärtformade gelégodiset. Under 1990-talet tog dock firandet fart (kanske som en följd av uppmärksamheten i skolorna) och har funnit sin plats som Alla Hjärtans dag i den svenska högtidskalendern.

Äntligen börjar helgen !!

Skulle ju återkomma angående det här om stickningen. När jag var yngre så stickade och virkade jag till och från. Men var för lat för att lära mig alla delar i handarbetet så att jag kunde slutföra något. Såg en intervju med Tony Irving från Let´s dance där han berättade om sin hobby stickning. Han gav en jättevacker sjal till Malou på TV 4 och jag började bli inspirerad o tänkte att man kanske skulle börja. Han smittade verkligen av sig för han pratade så passionerat om sitt stickande. Nåväl, detta såg jag när jag var på besök hos min mamma och då fanns det ju viktigare saker att tänka på än min längtan efter att skaffa mig en hobby vilket jag haft i flera år.

Min mamma hade köpt en prenumeration på en veckotidning till mig vid jul och den damp ner i brevlådan i måndags. Det var tidningen PS ! som är en tidning om personlig utveckling och som jag själv prenumererat på tidigare. I den fanns en artikel om att arbeta med händerna fungerar lika bra som antideppressiva medel vid nedstämdhet och lätt depression bla. Det var en väldigt utförlig artikel som byggde på vetenskaplig forskning och som ingående beskrev resultaten för välbefinnandet vid arbete med händerna, tex stickning, virkning, matlagning, bakning etc. Kom till jobbet dagen efter och berättade om mina ideer för en av mina kollegor som själv både stickar och virkar. Hon erbjöd sig att hjälpa mig komma igång och hon hade både böcker och tidningar om stickning hemma som jag ska få låna. På kvällen så skrev jag inlägget om att jag skulle börja sticka. Konstigt hur allting faller på plats om man bara är öppen och lyssnar på vilka nya vägar livet kallar en in på.

Har bestämt mig för att börja sticka ! Mer säger jag inte just nu, så fortsättning följer

Jag hade en diskussion med en förälder på mitt arbete (skola) om varför det är så populärt att blogga. Folk i alla åldrar bloggar ju och det blir fler och fler hela tiden. Det finns ju såklart många orsaker men en stor orsak tror jag är att bloggandet tillfredställer ett av människans mest grundläggande behov ; bekräftelse behovet, att bli sedd.

En del av oss skulle nog inte erkänna det i första taget att det skulle vara en av orsakerna till att vi bloggar. Men om man tänker efter så är det ju inte så konstigt. Vi lever inte i samma sociala sammanhang som vi gjorde förr när man levde i större familjer och arbetade tillsammans med  nära och kära man umgicks mer face to face över generationsgränserna och man hade mer tid till varandra. Man satt inte o tittade på TV eller datorn. Ofta får vi inte vårt bekräftelsebehov tillfredsställt ens i familjen eftersom vi det pga tidsbrist inte hinner bli någon djupare samvaro. På jobbet får nog många av oss bekräftelse men då som den duglige arbetstagaren, kollegan. Vi behöver få bekräftelse för vårt naturliga jag med våra fel och brister. Anonymiteten fungerar nog för många som en möjlighet att få vara sig själv utan att bli bedömd utifrån hur vi ser ut eller vad vi jobbar med eller vad vi har för religion, kön etc. Det blir mer jämlikt tycker jag.

När jag började blogga hade jag inga funderingar på att det kunde ge mig en möjlighet till bekräftelse. Denna möjlighet har blivit mer och mer uppenbar och viktig för mig ju mer jag bloggar och får kontakt med och respons från andra bloggare/läsare. I början var det ett sätt att få en möjlighet att reflektera över det som händer i mitt liv och att försöka använda skrivandet till att utveckla mig till :

• en tacksam person
• en positivt tänkande människa
• att bli en lugnare och klokare själ

Jag hade också en förhoppning om att kunna vara en inspiration för andra och att få kontakt med likasinnade. Efter en tids bloggande  så kan jag konstatera att jag uppnått många av mina mål . Här har jag hittat de likasinnade jag sökt efter. Så här stannar jag ett tag till

Mitt hjärtas dag är idag

Min bröllopsdag !

Hade lust att ändra färg på bloggen så idag är jag grön . Längtar efter våren så färgen får symbolisera min längtan.

Jag är tillbaka från besöket hos min sjuka mamma. Det var en påfrestande resa, så pass att jag var tvungen att stanna hemma från jobbet i två dagar efteråt  Kom hem i onsdags efter att ha tillbringat tiden hos mamma både på sjukhuset och hemma hos dem. När jag åkte var hon hemma igen efter att ha gjort en biopsi. Igår sa hon att hon ska in på måndag för att få veta vilken sorts cancer hon har i levern. Om det är metastaser från hennes tidigare tjocktarmscancer finns en möjlighet till behandling och då har doktorn sagt att hon kan leva upp till två år. Det går i vilket fall som helst inte att operera eftersom det finns för många tumörer.

Hon har varit trött och haft ont i ryggen och inte kunnat äta ordentligt. Hon har ju fortfarande stomipåse från tarmcanceroperationen då även en njure togs bort. Sen har hon diabetes som hon måste ta sprutor för också. Jag märkte att hon började tycka att det är för mycket nu. Hon har ju själv inte riktigt vetat allt eftersom läkarna inte velat säga för mycket innan de är säkra. Så jag har fått hålla god min när hon har trott att det är för mjuk säng som orsakat smärtorna i ryggen. På sjukhuset har de ju gett henne riktig smärtlindring och sömntabletter så att hon kunnat sova. Men nu har hon fått med sig hem och har fått veta att smärtorna kommer från levern. Jag hoppas verkligen att cancern är behandlingsbar så att vi får lite längre tid på oss. Framför allt vill jag att barnen ska få träffa henne igen.

Annars verkar det som att familjen klarat sig bra utan mig. Hade lite presenter med mig hem och vi har haft två lugna dagar hemma tillsammans jag och ungarna. Jobbet hade däremot inte klarat sig lika bra eftersom jag inte hunnit fixa några saker innan jag åkte så blev det lite problem. Men det är åtgärdat nu. Ärligt talat så har jag inte brytt mig ett dugg om jobbet när jag var där. Har annars svårt att koppla bort jobbet även på fritiden. Har jobbat en del här hemifrån idag så det känns lite bättre att komma tillbaka nästa vecka.

Har inte orkat kolla mina favoritbloggar sen jag kom hem så jag tar en runda nu

12.21 åker jag från Stockholms central ner till Emmaboda där mamma bor. Ska bo hemma hos dem och min styvfar kommer och hämtar mig vid halv fem på stationen. På fredag åker jag till mamma på sjukhuset. Nu sitter jag och väntar på att tvättmaskinen ska bli klar o sen måste jag sova för det blir tidig morgon så att jag hinner packa klart och skicka maken och barnen till jobb och skola. Undra hur de ska klara sig utan mig Men vem bryr sig för det viktigaste är ju mamma just nu. Det blir nyttigt för dem att vara utan mig ett tag. Kommer inte att kunna blogga om jag inte lyckas med mobilen förstås. Jag har inte bestämt mig för när jag ska åka hem. Det beror på vad vi får för besked från läkarna. som tur är har jag nästan 20 gamla semesterdagar som jag kan ta ut nu under våren. Jobbet lovade att jag fick behålla allihop. Vi hörs !