

04 mar kl 10:11, 2010
DÅ....
Mitt liv var som att leva som en zombie....helt borta i huvudet pga alla starka värkmediciner.....
På förmiddagarna så kunde jag inte göra någonting...för jag somnade hela tiden...Mina få riktigt vakna timmar var få....
I mina ben hade jag fruktansväd nervvärk...
Jag gick med kryckkäpp de korta sträckor jag klarade av att gå...fick sätta mig ner ofta....
Pga alla starka mediciner så ökade jag också i vikt och mina slemmhinnor torkade ut så jag fick stora problem med mina tänder och började snarka mer än förut...Min mage hade havererat totalt...
Allt detta började efter mina två misslyckade diskbråcksoperationer sommaren -06...
Han som opererade mig i Linköping och Strängnäskliniken hade sagt sitt...inget mer gick att göra från deras sida...
Smärtläkaren och smärtkliniken i Linköping hade också sagt sitt....Jag skulle lära mig att hantera min smärta och göra det bästa av det hela....
Efter 2,5 år så kände jag att jag var tvungen att acceptera min situation och göra det bästa av det hela...Hitta nåt som kunde göra mina dagar lite roligare...
Mina nära och kära tyckte att jag gav upp men för mig vara det ett sätt att gå vidare...
Jag började googla på nätet efter både det ena och det andra...och av någon andledning så hamnade jag ofta på en sida www.kolhydrater.ifokus.se .....
På den sidan skrev och disskuterades det om kosten LCHF...Ju mer jag läste och frågade så började jag förstå att det kanske var något för mig ...
Jag bestämd mig för att ge det en chans....Det kunde ju knappast bli värre...Min förhoppning var främst att jag skulle gå ner i vikt och bli av med mitt sockersug...kanske skulle min mage också må lite bättre...
Sagt och gjort....månadsskiftet februati-mars började jag trappa ner mina kolhydrater....
NU....
Det är en solskenshistoria...Jag tror knappt det är sant själv....
Jag har fått ett nytt liv....helt otroligt men sant....Det har hänt så enormt mycket under det här året....Listan kan göras lång...
Mitt sockersug har försvunnit...Min mage mår enormt mycket bättre...Candidabakteriernas överväxt har kommit i rätt balans....
Mina svåra nervsmärtor i bina ben har minskat...Och med det har jag kunnat plocka bort och minska vissa mediciner...Idag tar jag mediciner två gånger per dag mot tidigare fyra gånger per dag...
Följden av detta har blivit att jag är piggare och har gått från ett drogat zombieliv till att leva igen...
Idag går jag utan krycka...För ett år sedan var mina promenader plågsamma.......jag var tvungen att stanna ofta och pausa...en promenad som då tog 30 min inklusive mina pauser går jag idag utan någon pause och det tar mig ca 10 min...
Jag började arbetsträna för ett år sedan..mitt mål var att komma upp i tio timmar i veckan...framförallt för min egen del....i socialt syfte....Idag har jag kommit upp i sexton timmar i veckan....Jag har fått en lönebidragsanställning på minst ett år.... Min arbetsplats är perfekt för mig....jag kan själv styra mina arbetstider....I dag arbetar jag måndag, tisdag och torsdag kl. 14-18 och fedagar flexar jag och plockar ut ev. extra timmar...
Jag har idag ett inre lugn och min själ mår enormt mycket bättre...jag har halverat min antidepp medicin...och ska snart minska ytterligare....
Tänderna mår mycket bättre och munntorrheten har försvunnit helt...jag snarkar mindre....
LCHF-kosten har förändrat mitt liv totalt och jag mår enormt mycket bättre nu än för ett år sedan...
- Jag vill rikta ett stort TACK till framförallt alla på www.kolhydrater.ifokus.se ...Utan erat stöd och alla svar jag fått på mina frågor så skulle det inte ha fungerat och blivit så här bra...Jag har också fått lära känna många trevliga människor under det här året.....Tyvärr så finns inte en av mina nya vänner kvar ibland oss längre "flikkan77" som tyvärr inte orkade med det svåra jordelivet...Hon var en tjej som gav mig väldigt mycket...Mina tankar går ofta till henne och hennes anhöriga som fått den stora äran att känna henne...
Sist men idag inte det viktigaste målet som det var från början....
- 23,3 kg.....Och midjan har krymt med 38 cm....!!!!
Det här med LCHF-kosten är inte något tillfälligt val i mitt liv ....Jag kommer att äta utifrån den här kosten i framtiden också men med en ev. liten ökning av vissa kolhydrater...
Mitt måtto är...
ÄT FETT BLI MÄTT LEV LÄTT...

03 nov kl 09:39, 2009
HÄR ÄR MITT LIV 
" Ont kommer jag alltid att få....förmodligen så länge jag lever....jag ser till att det jag gör är värt det ...."
Jag är en kvinna på mitt 48 år...oj vad gammal man blivit
Två vuxna barn en dotter 24 år och en son 22 år .....Är skild från barnens pappa sedan tio år......är ensam nu efter ett särbo förhållande i fem år....Har två katter och med tiden vill jag gärna ha en liten hund....
-Jag har som många andra bantat i "hela" mitt liv. För varje gång jag gått ner mycket i vikt har jag gått upp lika mycket o lite till. -Men nu är det i värsta laget. Har en övervikt på ca.50-60 kg. usch.De sista 30 kilona har kommit till de sista 2.5 åren.
-Detta pga att jag gjorde två diskbråcksoperationer inom en vecka, som inte ledde till någon bättring snarare en kraftig försämring. Nu går jag på kraftig smärtlindring i form av starka värktabletter, vissa av dessa har biverkningen + viktökning.......!!
Med andra ord inget för mig!! Är sjukskriven sedan operationerna.
Har haft problem med min rygg sedan en olycka när jag var ca. 20 år.....den värken har suttit i min högra sida....från korsryggen och ner i benet.....Har i omgångar gått på sjukgymnastik och tränat....Har då kunnat hålla värken i schack....Från år -03,-04 så var mina besvär i princip noll....hade börjat ett nygammalt arbete,stortrivdes....så för att kunna få en fast tjänst så utbildate jag mig till undersköterska ...hade hur mycket jobb som helst ...arbetade framförallt nätter....
Så när sommaren -06 började fick jag svåra smärtor i den andra sidan , den vänstra.....smärtorna blev så svåra och strålade ända ner i foten.....så att i slutet på augusti blev jag inlagd...de konstaterade då att det fanns två diskbråck ....men de visste inte vilket av dessa som gjorde att jag hade så svåra smärtor....de beslutade att operera det ena diskbråcket....och jag fick åka hem någon dag senare trots att jag inte kände någon skillnad ..utan hade snarare mera värk än innan....sov en natt hemma men sen andra natten fick jag åka in akut med ambulans.....åter på sjukhuset efter röntgen så bestämdes det att de skulle gå in igen och dels ta det andra bråcket, rensa ryggmärgskanalen, ta bort nåt utsskott på ryggraden (för att avlasta trycket på nerverna) och så hade det även läckt ryggmärgsvätska, vilket jag har förstått i efterhand att det inte är bra alls.....
Under de 4-6 veckorna efter operationen kunde jag i princip inte ta mig ur sängen....återhämtningen gick väldigt sakta.....Den läkare som opererat mig sa att de inte kunde göra mer och att jag skulle kämpa på.....Vilket inte är lätt när man har fruktansvärda smärtor....Blev sedan remitterad till smärtkliniken, där jag var i januari månad -07....de ställde in mig på mängder med mediciner .....
De sa också att det inte fanns mer att göra och att jag troligtvis inte skulle bli mycket bättre....jag skulle lära mig att hantera och lära mig att leva med mina smärtor....
Det var inte lätt....
December -07 fick gå en åtta veckors "utbildning" eller vad man ska kalla det....för att lära mig hantera och leva med min smärta....utbildningen var jätte bra...träffade många bra människor och "gänget" som gick ihop träffas fortfarande var tredje månad...vi kacklar och äter lite gott.....en man och sex kvinnor ....så ni kan tänka er att han trivs....
Har även gått en tre veckors utredning, beställd av försäkringskassan där de skulle ta reda på hur mycket jag klarar av att arbeta....detta gjorde jag sommaren -08...de kom fram till att ca. tio timmar/veckan, framförallt för min egen del skulle jag nog klara på en anpassad arbetsplats......
Under de här tre åren har jag tränat till och från på sjukgymnastiken.....men sjukgymnast har varit ett enormt stöd för mig...
Jag har också fått kuratorstöd i form av samtal ......vilket också har hjälpt mig mycket....
Så nu sedan Mars -09 arbetstränar jag på ett föreningskanslie....tio timmar i veckan under tre dagar......det fungerar väl så där....får väl ge det lite tid....
Veckan innan midsommar bytte jag arbetsträningsplats.......till en trafikskola istället.......detta fungerar mycket bättre av många orsaker .....Dels så ligger det mycket närmare mitt hem......arbetsuppgifterna är mycket roligare och jag får arbeta mycket självständigt......Jag arbetar som receptionist bla och sköter även vissa bitar inom bokföringen.....
Idag 22/11 så har jag kommit upp i en arbetsträningsnivå på 20 timmar i veckan....vilket känns tillräckligt.....nästan i mesta laget vissa dagar....Eftersom jag kan bestämma mina arbetstider själv så har jag anpassat dom efter när på dygnet jag fungerar bäst.....
Mina Arbetstiderna är mån, tis, tor kl. 13-18 fre kl. 10-15 ....onsdagarna är jag alltid ledig ....detta för att jag ska återhämta mig....och orka med mitt eget liv utanför arbetet också....Att arbeta på förmiddagarna är i stort sätt omöjligt för mig eftersom jag är så trögstartad på morgonen ....detta pga min värk och att jag sover så dåligt.....
Idag så väntar jag på besked ifrån AF, F-kassan och även min arbetsgivare.....
F-kassan ska besluta om hur mycket jag klarara att arbeta.....hur många timmar i veckan.....Eftersom jag och min läkare inte anses som kapabla till detta beslut så ligger det som ni alla säkert vet på F-kassan idag....de vet ju hur mycket vi klarar att arbeta...hmhmhm....
De vill att jag ska öka min arbetstid ytterligare ...men som det känns idag så är det snarare en minskning som skulle behövas....Detta pga att mina händer blivit avsevärt mycket sämra.......har fått tydliga artos vid min högra tumme och i mina fingerleder....Mina händer utreds nu av reumatologen och arbetsterapeuten som är specialist på händer....
Arbetsförmedlingen tillsammans med min arbetsgivare håller på att förhandlar om en eventuell anställning i form av lönebidrag....vilket jag hoppas att det blir ...men tyvärr så är företaget relativt nystartat och hon är lite rädd att anställa någon just nu ....för henne är även januari och februari de svåratste månaderna under året så hon vill helst vänta och se tills efter februari......Vilket jag kan förstå......Men jag vill ha lön för mitt arbeta.....vilket hon också förstår...
...vi trivs jätebra tillsammans och fungerar bra som ett team....
I månadsskiftet februati /Mars -09 så bestämnde jag mig för att prova på LCHF-kosten......vilket jag aldrig kommer att ångra.....![]()
Hur jag hittade till den här kosten beror på att jag googlade på alla mina krämpor och fysiska problem jag hade då.....då var det en sida som återkom ofta .....KIF (www.kolhydrater.ifokus.se)....jag började läsa mer och mer på detta forum och började förstå sammanhanget kost och hälsa......Jag bestämde mig för att prova....Vad hade jag att förlora??? Ingenting.....
Sagt och gjort......sedan den dagen mår jag bara bättre och bättre .....Listan kan göras lång på alla hälsovinster jag fått....Fram till idag 22/11-09...
- Lyrikan från 600 mg/dag till 300 mg/dag....
- Sertralin från 100 mg/dag till 50 mg/dag....
- Forlaxpulver från två påsar/dag till en påse/dag...
- Furix tog jag vid behov förut men tar jag aldrig numera....
- OxyContin, OxyNorm och Enalapril är de enda mediciner som jag fortfarande tar som förut....
Så ser det ut för mig till dags datum....![]()