Postat i: Föräldraskap Permalink Kommentarer [5]
Postat i: Föräldraskap Permalink Kommentarer [4]
Eftersom jag nu både arbetar heltid och naturligtvis även studerar en halvtid så är jag urusel på att skriva. Men jag måste ändå emellanåt meddela mig. Jag blir lika glad var gång det finns en hälsning, någon som frågar, undrar.
Rent krasst måste jag säga att jag i själen mår så betydligt bättre än vad jag gjorde när jag slagen av livet kröp in här kring 2005. Jag har aldrig någonsin slutat att sakna min mamma men jag kan idag leva utan att vara i ständiga plågor. Tänk det trodde jag aldrig.
Bloggen här var en stor hjälp. Det var här jag bearbetade mina känslor, här som folk orkade höra. Här som jag fann så mycket värme...
Nåja, livet har sedan dess rullat på. Många nya händelser skulle säkert ha platsat på högaträffarlistan men egentligen så kan nog aldrig något slå den värmen som fanns när jag behövde det som bäst.
Idag är jag mest inne i rutinvardagen. Jag går upp, jag lever, skrattar, ler och ger och finns och framför allt också lever. Inte bara rent konkret utan även inuti.
Jag fick jobb efter min femåriga utbildning tio veckor innan utbildningen var klar så jag slapp ovissheten och arbetslöshetens alla kval. Jag har ett väldigt givande och även tärande arbete där jag ger och får. Min familj mår bra och barnen utvecklas såsom en förälder bara kan önska. Egentligen skulle jag nästan vilja påstå att jag är snudd på lycklig men med ett hålrum där det emellanåt ekar.
Anledningen till att jag inte skriver här längre är nog mest en integritetsfråga. Jag vill inte binda upp alla mina trådar i livet i ett och samma nystan för jag är rädd för att någon får tag i det och använder det på fel sätt. Det är nog mina ännu tidigare upplevelser som fått mig att vara sådan.
Jag försöker uppdatera min nya sida, men bara när jag känner engagemang och att jag har någon tid över och naturligtvis även en drivkraft.
Men jag mår bra - oförskämt bra kanske. Och jag ler åt världen igen - och den ler mot och med mig.
Postat i: Föräldraskap Permalink Kommentarer [5]
Yuippe, får gå upp på examinationsseminariumet. Det gick nog hyffsat bra. Fick samtidigt en förfrågan om jag mot arvode kunde tänka mig att nästa omgång gå in och dela med mig av mina erfarenheter. Det måste väl betyda att uppsatsen blir godkänd i alla fall - vilket är mitt mål.
Postat i: Föräldraskap Permalink
Grattis mamma på din dag, där uppe. Hoppas du kan se mig nu och få vara stolt över din dotter. Jag vet att du var stolt över mig redan när du levde men nu hade du varit så där bubblande stolt som bara du kunde vara och bara när det var någonting som hände bland dina närmaste.
Din famn var så stor och rymde så många.
Grattis där uppe bland molnen och änglarna och bland de som inte längre finns här. Tack för allt och för tiden och för att du alltid fanns där även när jag inte ville det och när jag vände ryggen till. Tack för den tid vi fick tillsammans och tack för att du varit där.
Jag hoppas du har det bra där du nu är och att du inte längre behöver oroa dig för någonting att allt är lika bra som du alltid förtjänade men som du sällan fick.
Du ska veta att du är saknad och långt ifrån glömd. Tack mamma på din dag som nu är min dag och som numera saknar någonting mycket viktigt.
Postat i: Föräldraskap Permalink Kommentarer [2]
Nu är examensarbetet så gott som klart. Tur är väl det för idag är sista dagen att skicka in det. Så nu sitter jag här med punkter som ska skrivas ihop till en sammanhängande text och sen vart det klart. Så jag tror minsann jag kommer att ta examen om ett par veckor - äntligen - efter fem års hårt pluggande.
Kanske hade känts lite mer definitivt om det inte vore så att jag fortsätter att plugga på hobbybasis :)
Postat i: Föräldraskap Permalink
Så lyder rubriken på Aftonbladet. (http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article2419562.ab?teaser=true) Vad man inte talar om är att om man är så desperat så man tror på att det går att fixa till detta på någon vecka så kostar det pengar för att få reda på detta magiska knep som ska få benen slanka på nolltid.
Tycker det luktar lite illa att spela på människors vilja att ändra sitt yttre när vi nalkas en period om året då yttre definitivt går före inre kvaliteter.
Postat i: Föräldraskap Permalink
utdelas till politikbloggen (http://politikbloggen.wordpress.com/2008/03/09/bevis-bla-valjare-ar-smarta-roda-korkade/) som med hjälp av ovetenskapliga metoder försöker övertyga sig själva om hur begåvade de är. Är det så begåvat egentligen?
Som bevis anger man bland annat att Lunds värnpliktssökande har högre IQ än Haparandas. Kanske kan det ha att göra med att Lund är en av våra universitetsstäder och man glömmer också att faktiskt fram till förra valet hade staden Lund en röd majoritet. Hur detta skulle kunna bevisa att alliansanhängare är mer begåvade än andra är lite långsökt.
Förresten trodde jag man gått ifrån att mäta folks begåvning med det föråldrade redskapet "IQ-test" tydligen är det sant att försvaret behöver uppgraderas på mer än ett sätt.
Behovet av att bekräfta sin egen begåvning är ganska talande för avsaknaden av den - skulle jag nog vilja påstå. Lite lillebrorskomplex. Och faktiskt mest roande och motsägelsefullt i sak att någon lägger ner kraft på att ovetenskapligt försöka bevisa hur begåvade man är.
Postat i: Föräldraskap Permalink Kommentarer [5]
Idag har KD en ganska så intressant debattartikel i DN http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=765562
Andemeningen är att vi måste satsa på att kärnfamiljskonstruktionen för att det har visat sig att det är mindre risk att familjebildningen upplöses om paren är gifta än om de inte är det.
Man vill då från KD:s håll gynna denna inomäktenskapliga struktur som tidigare medförde att de som hamnade utanför också blev de som stigmatiserades och hamnade utanför samhället.
Är detta synsätt inte ganska så bakåtsträvande? Tillbaka till 1800-talet inomäktenskapliga familjestruktur. Inte var det något som varken gynnade kvinnorna som var fast i dåliga förhållanden eller barnen vars föräldrar höll ihop enkom för deras skull.
Formuleringen: "aktivt verka för att främja äktenskapet och familjen som institutioner" ringer inte väl i mina öron i alla fall. Varför ska vi tillbaka till något som har konsekvensen att det bevaras till alla pris. Vem ska betala priset?
Om nu splittrade familjer leder till barnfattigdom är det inte mer logiskt då att göra satsningarna på detta än att till vart pris behålla en gammal förlegad institution?
Det växer mossa på KD
Postat i: Föräldraskap Permalink
Först kom det inget, sen kom det inget och sen bara small det till.
Där stod man då i vanlig ordning och väntade på de där blåklädda lysande små människorna som vart år kommer med facklorna. De ställde sig lydigt i ringen och vid tecknet rörde de sig mot lastpallarna som staplats upp i en imponerande höjd och sen...
Hände ingenting. Det stod och pyrde lite smått medan kören sjöng sig mer och mer hesa.
Några lite modell större blåklädda gick fram och petade lite och voila - vi fick en ljusshow istället. Gnistorna yrde runt oss.
- Det luktar bränt, konstaterade jag lite snusförnuftigt.
Grannen bredvid gav en liten smålustig kommentar samtidigt som jag konsterade vart lukten kom från. Glöd hade landat i fickan på grannen och pyrde nu i ett par vinterhandskar som kommit med en småkall kväll som denna.
- Äh, det är du som brinner, sa jag och pekade.
Efter lite krigsdansdramatik så var problemet löst ungefär samtidigt som den sista plankan brann upp i expresselden.
- Nåja, det var första gången som elden varit segare än Valborgstalarna konstaterade vi förnöjt och gick skyndsamt mot bilen, och värmen.
Postat i: Föräldraskap Permalink
Ja då var det dags igen, ytterligare ett barn ska bli ytterligare ett år den första maj. Har räknat ut att barnens ålder gemensamt numera vida överstiger min egen. Antingen betyder det att jag har väldigt många barn eller att de är väldigt stora. Här är det väl snarare så att det är både och.
Nu är det i alla fall dags för den yngsta att börja förskoleklass efter sommaren. Då har vi inte längre några "småbarn" utan enbart skolbarn och vuxna "barn". En epok i livet är över. Småbarnsåren.
Jag har ju aldrig haft någon åldersångest men däremot kan jag känna en viss ångest över att vissa epoker i livet tar slut eller övergår i andra faser. Just nu har jag två övergångar samtidigt. Dels blir yngsta barnet skolbarn och dels flyttar det äldsta barnet hemifrån. Men ångest är för mycket sagt. Ångest har jag haft och kommit förbi.
Kanske mer en form av vemod, eller inte heller vemod för målet har ju hela tiden varit att de ska bli äldre, självständigare och kunna klara sig utan oss. Och det hållet är vi ju fortfarande på väg mot. Inte heller är det saknad. Men ett styng av något känns. Frågan är bara vad det är.
Postat i: Föräldraskap Permalink Kommentarer [4]
Som en kort bakgrundstäckning så har vi ju flyttat till nytt rektorsområde. Det har medfört att ett av barnen som går i åk 6 har börjat i ny skola med nya klasskamrater och dessutom i en skola där sjätteklassarna är integerade med högstadiet.
Ganska snart blev vi föräldrar kallade till det vanliga, urtråkiga, informationsmötet där man presenterade skolans värdegrund och talade med stora, tomma ord. Kort efter det hade vi "utvecklingssamtal" där vi diskuterade barnets trivsel i skolan.
på detta utvecklingssamtal frågade jag om när vi skulle ha utvecklingssamtal då det gäller den kunskapsmässiga utvecklingen den här terminen. Fick då besked om att det skulle vi inte!!! Inte förrän i mars trodde de att jag var intresserad av att veta om hur det går i en ny skolform och med nya ämnen. Jag var envis men mentorn var lika envis- det räckte gott och väl vi skulle vara glada över att det viktigaste, trivseln, var avklarat.
Det nöjer sig inte den här mamman med. Så det blev mail till biträdande rektorn som ett par veckor sedan på kvällstid ringde upp och meddelade att naturligtvis skulle jag få ett utvecklingssamtal den här terminen, som jag visste att jag hade rätt till.
Så i morgon kommer jag vara den enda föräldern som går på utvecklingssamtal om kunskapsutveckling och hur det fungerar i ämnena inte bara allmänt utan mer specifikt.
Tänk om man bara hade nöjt sig och sen kommit i mars och fått reda på att ja, det där med kemi fattar hon ingenting av och på svenskan har hon inte gjort ett dugg sedan vi började sexan. Hur kan man tro att man som förälder skulle svälja det?
Jag är beredd på ett väldigt litet möte med knapphändig information, på grund av att jag tvingat fram det. Ska se om skolan kan överraska mig - den här gången kanske?
Postat i: Föräldraskap Permalink
Postat i: Föräldraskap Permalink Kommentarer [4]
Det är då mammahjärtat bankar lite extra och mungiporna hamnar någonstans i öronhöjd.
Postat i: Föräldraskap Permalink Kommentarer [2]
Nu har hon ordnat eget arbete framöver som kassörska i en jourbutik. Lite udda arbetstider men det brukar inte störa ungdomar på samma vis som oss andra. Dessutom hade hon fått ett trist demonstrationsarbete på varuhus nu under helgen.
Hon är duktig och trevlig och har lätt för det sociala.
Jag känner att jag lyckats hela vägen med henne också. Hon är totalt redo att flytta hemifrån vilken sekund som helst. Men hon vill bo kvar hemma. Förstår personligen inte det men hon får göra det ett tag till i alla fall. Men hon får betala hem en del av det hon tjänar. Inte gör man ungdomarna någon tjänst genom att låta dem vänja sig vid fickpengar av den kalibern.
Postat i: Föräldraskap Permalink Kommentarer [4]