Jag har faktiskt byggt mig en riktigt fin kryddträdgård på alldeles egen hand. Jag är djupt imponerad över mig själv eftersom det där med att skapa inte är det som främst ligger för mig.

Nu kan jag kvickt smita ut genom köksdörren och ta in lite kryddor under tiden jag lagar mat.

Sen har jag kommit igång med träningen också. Kul när man inte tränat på ett tag när man får riktig träningsvärk i olika muskelgrupper. Förra veckan hade jag svårt att röra armarna, den här veckan har jag betydligt svårare än vanligt att sätta mig ner .

Jag tror jag ska lägga till en sak på listan. Det där med att kunna sätta sig ner en dag och bara göra - ingenting. Jag måste träna på att göra ingenting för det är jag urusel på.

Idag är det dags för ett kärt återseende. Vi var ett järngäng som svetsades samman ganska direkt i utbildningen men som på grund av olika inriktningar sedan skildes åt längre fram. Idag har vi lyckats få ihop en tid vi alla kunde ses samtidigt. Ser verkligen fram emot att träffa gänget.

Jag har nu under lång tid samlat på mig en massa kryddväxter. Jag älskar just kryddväxter och även medicinalväxter. Jag har nu bestämt mig för att det är dags att anlägga en mer konkret kryddträdgård istället för de olika krukorna som står mer eller mindre slumvis utplacerade. Så idag ska det inhandlas stenar och så ska jag i etager anlägga en kryddträdgård bredvid den gamla brunnen. Den kommer ligga nära köksdörren så man lite snabbt kan springa ut och hämta de kryddor som behövs under matlagningen.

Nu är jag lite oroad över hur det ska gå med kryddorna under vinterhalvåret. Kanske kan man lägga bark över och en pressenning så man skyddar dem mot frost? Eller finns det några bättre alternativ?

Nu när jag har ett långt sommarlov framför mig har jag väldigt svårt att bara luta mig tillbaka och bara vara så jag tänkte sätta upp vissa mål för sommaren och sen se om jag uppnått dem.

1. Ska träna mycket och omvandla lite överflöd jag skaffat under studieperioden till muskler. Ska gå ner tio kilo så jag blir riktigt smal igen.

2. Ska skriva klart min B-uppsats

3. Ska sanera hemmet, det vill säga en grovstädning från vinden och neråt källaren till

4. Måla om köket och lägga nytt golv

5. Göra om badrummet där nere

I övrigt ska jag bara ta det lugnt. Tänkte som så att om jag gör trean och fyran och femman kanske jag kommer halvvägs till ettan och så ska jag bara fixa till tvåan också.

Ska göra en avstämning i slutet av sommarlovet och se om jag nått målen.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jo, egentligen vet jag det men jag får försöka bortsortera en del av mina intryck för att låta barnen behålla en positiv upplevelse. För visst är det kul med prinsessparader och animerade filmer där hundarna nyser på dig men..... Vilket jippo och vilket ---- rån.

Allt kostade. Jag blev till slut förvånad över att luften var gratis på Disneyland och vad som var mer förvånande var att souvenirer inne på området var dyrare än de som såldes i anslutning till men utanför området man löste biljetter till. Så om du löste biljetter fick du högre priser??

Trängseln var olidligt men vädret var underbart. Jag har gått så mycket nu under semestertrippen så det värker i benen utan att jag gör något.

Men som sagt ungarna är glada. De gillade karusellerna och stod snällt där i fyrtiofemminutersköerna. Hemma och trött

Visst är det märkligt att man sista veckan innan semester känner det som om man inte orkar arbeta en enda dag till? Man är liksom slut i hela kroppen och orken är slut. Det måste väl vara mest psykiskt skulle jag tro, för de övriga veckorna bara flyter på.

Nu är det hysterin kring avslutningar, utflykter, studie- och friluftsdagar och allt går i ett.

Äldsta dottern har flyttat hemifrån och vi håller på för fullt med att låta den yngsta flytta in i hennes rum nu. Just nu är det full volym på radion och så står hon och mimar framför spegeln. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.

Jag gjorde det. Jag arbetade heltid, klarade en tenta på halvtidskursen och tog min examen - samtidigt. Jag fixade det. Nu är jag utexaminerad, färdig och faktiskt inte helt totalt slut.

Nu är det en arbetsvecka kvar sen drar jag med delar av familjen till Frankrike på en liten välbehövlig semester som kompensation för att jag varit psykiskt frånvarande under en period här.

Sitter här och inväntar min handledares dom avseende om jag kan gå upp med mitt examensarbete eller inte. Skickade in det i lördags. I morgon är det deadline för att lämna in det.

Det finns två möjligheter. Antingen har han slått en blick, noterat att det inte är så mycket som behöver justeras - eller så har han slått en blick och noterat att det inte är någon idé att gå upp ännu. Gissa vilket jag hoppas på. Hade planerat in en nattmangling då det gäller uppsatsen men än har jag inte hört något. Så... spänningen är olidlig. Gäller att hålla koll här på beskedet jag får.

På lördag är det dags för salstenta. Hade varit skönt att få klartecken angågende uppsatsen innan dess.

Ja då var man inne på slutspurten på allvar. På lördag är det inlämning av examensarbetet till handledaren. Lite kul eftersom jag ändrade inriktning helt för ett par, tre veckor sedan och han inte läst något jag skrivit ännu. Han bara uttryckte att han knappast låg sömnlös av oro för min uppsats. Jag tror inte jag ska tolka det som om att det borde vara det jag skulle göra. Skönt när handledaren har lite förtroende för en...

Nåja, ska väl inte ropa hej förrän jag är över både en och två bäckar. Just nu är det som sagt examensinlämningen till helgen och nästa helg är det salstenta.

Är det inte så att mors dag kommer snart också mitt i allting? Bara jag inte djuplandar av kända orsaker just nu.

Jag knarrar som en gammal välhängd dörr i kroppen. Den protesterar mot heldagar på stel trästol vid datorn. Inte heller är det väl kanske så snällt mot den att ha som rekreation och omväxling att få ut och krypa runt i rabatterna och rycka ogräs. Men hjärnan är desto gladare för tomma tankar.

Fy vad jag börjar bli sliten nu. Men nog ska jag väl klara av ett par veckor till i denna racerfart. Det har ju varit värre. Och bättre.

Drömscenariot är att jag den femte, vid terminsslut, sitter med ett godkänt examensarbete och en tenta som gick vägen. Det hade varit drömscenariot.

Två veckor till, två veckor till - håll iiiiiii.

Man måste ju äta lite också. Som tur är. På det viset har jag nu fått lite paus en stund i pluggandet och fått träffa lite goda vänner och fått ta del av en suverän vegetarisk buffé.

Var gång så kommer jag på att jag är med på sådana där tillställningar alltför sällan. Jag har ju alltid för mycket att göra. Hela tiden har jag milstolpar och bara jag kommer förbi dem så ska det lugna sig lite. Sen påbörjar jag nya saker och så hinner jag knappt med sådana här väldigt trevliga och mysiga tillfällen.

Måste bli bättring med det där.

Tänk att jag skulle komma till den punkten där examensarbetet mer eller mindre drunknade bort i högar av arbetsuppgifter. Men jag har gett mig tusan på att jag ska få ordning på allt som jag gett mig in på. Jag SKA klara av examensuppgiften och en stor tenta - samtidigt som jag jobbar heltid. Det SKA gå. Sen får vi se om jag klarar tentan i början av juni eller i augusti. Men det SKA bli klart.

Vet inte om jag försöker övertala mig  själv eller om jag kör någon form av egenpsykos. Men det spelar ingen roll vilket - bara det blir gjort.

Så marsch in på dokumentet och kör igång :)

Har suttit med exemensarbetet hela dagen fram tills nu. Nu är det så bråttom så det inte längre spelar någon roll vad det är för väder längre utan nu får jag bara sätta mig och göra det när jag kan.

Den här helgen är lite av barnen på läger så jag måste helt enkelt ta vara på den relativa tystnaden. Ska ta en lite paus nu i alla fall och dra fram en bekväm stol och sätta mig och läsa lite i trädgården en stund.

Sen får jag väl på det igen en sväng.

Förresten är här strålande sommarväder och solen den lyser och torkvädret för tvätten är suveränt.

Och detta är definitivt en sådan dag. Allting har liksom flytit på och man har fått oväntad feedback från håll man inte direkt väntade sig att det skulle komma från.

Jag älskar dynamiken på min arbetsplats och faktiskt också det faktum att om man bara ger så får man tusenfalt tillbaka. Det är på något vis lite förtröstansfullt.

Idag lät jag dem sitta ute och arbeta. Där satt mina ljus och gjorde exakt det som de skulle bara för att jag gav dem förtroendet. Tänk vad lite som behövs egentligen :)

Bra dag - och nu kommer kvällen - då jag ska snickra ihop en enkät på två röda. Men det ska väl gå det också.

Det blir så tydligt hur datorberoende vi är de gånger datorerna inte fungerar i ett nätverk. Då står det still och alla går och väntar på att systemet ska gå upp igen. Vi har verkligen blivit beroende av datorerna på både gott och ont.

Det är suveränt med datorer. Jag önskar nästan att det skulle ha funnits för länge sedan när man själv var i tonåren men på den tiden var datorerna schabrak som tog upp hela rum för att beräkna ganska elementära matematikuppgifter. Men utvecklingen har definitivt gått framåt i det avseendet.

Datorer är som sagt ett suveränt hjälpmedel men - bara när de fungerar som det är tänkt och man kan komma åt nätverken - annars är de mest irritationsmoment med en liten ful gubbe inne i lådan som man försöker komma i kontakt med men som inte lyssnar.