Det här med Idol 2005
Varför går man till en audition om man inte kan sjunga? Om man inte kan hålla en enda ton ren? Och framför allt hur kan man som förälder skicka iväg sina ej myndiga tonåringar och låta dem tro att de kan? Eller vara så desperat så man kör mellan städerna för att man har bestämt sig som förälder att just sitt barn är nästa stjärna. Det tycker jag nästan är det mest pinsamma. Alla föräldrar tycker givetvis att sina barn är bäst även om de kanske inte har klockrena toner. Eller så kanske föräldrarna också är tondöva?

Jag sitter ibland och skäms på andras bekostnad så man kan verkligen fråga sig varför man tittar på programmet. Inte är det för att vältra sig i andras elände utan rätt som det är som en blixt från klarblå himmel kommer det in någon som sjunger så vackert så änglarna måste gråta. Från en liten människa (i fysisk mening) kan det komma toner som är så vackra och det är dem man inte vill missa. När man riktigt får rysningar på armarna av välbehag bara över ynnesten att få lyssna på dessa sångfåglar.

Jag tänker definitivt titta ikväll igen.

Postat i: Nöje  Permalink   Kommentarer [11]  

En kurs helt i min smak
Nu har jag fått introduktionsmaterial till psykologikursen jag ska läsa under hösten. Det ser bra ut. Ingen skrivning utan 10 examinationsuppgifter som man kan göra när man vill men innan 3/11, ja det var alltså den första delen av två 5-poängare. Då kan jag själv planera in när det passar mig att göra dem och det är helt i min smak.

Det stora problemet är att jag inte hittar något minimiantal sidor. Det ska minst vara 12 rader för var delfråga men det står ingenting om maxantal vilket gör det mer komplicert för min del. Jag brukar ju ha svårighet med att skriva kort och om jag nu har obegränsat med utrymme uppåt så blir det tvärtom vad jag är van vid. Nåja, man vänjer sig väl kanske.

Ska bli lite roligt att ta ett brejk från nationalekonomin och titta på andra områden under en termin. Kanske, kanske har jag fått lite ork till att ta tag i nationalekonomin igen till våren. Om jag nu klarar tentan, vilket jag ännu inte fått besked på *väntar intensivt*.

Nu ska jag sätta mig lite och titta på den första frågan, har ju tjuvstartat lite i litteraturläsningen (som vanligt).

Postat i: Vardagligt  Permalink   Kommentarer [3]  

Är jag ett äkta kontrollfreak?
Tror nästan det faktiskt. Det här med lustgas och tandläkare var faktiskt en bra idé. Jag slutade krama stöden till tandläkarstolen, tårarna slutade att rinna. Lite panik fick jag dock då hon höjde gasen över gränsen till "kontroll". Fick be henne sänka igen så jag själv kunde dosera intaget igen genom något djupare andetag. Men visst blev jag påverkad. Fick till och med en skrattatack mitt i borrandet. Tandläkaren frågade sköterskan om det var en indiskinspirerad sång som de sjöng på radion och för mig lät det som en Withney Huston sång som gått om och om igen. Tyckte av någon anledning att det var väldigt roande just då.

Men det var en konstig känsla och jag konstaterade lite förvånat att det inte var någon risk för att jag skulle resa mig ur stolen och ge tandläkaren en rak höger om det skulle gjort ont. Har en fruktansvärd tandläkarskräck annars så det kändes konstigt att vara totalt avslappnad. Nu har jag bara ett tandläkarmöte till innan det är över för den här gången.

Tycker aldrig om att vara utom "kontroll". Därför dricker jag måttligt, tar sparsamt med bedövningar, har full koll på scheman och uppgifter etc. Antagligen är jag ett tvättäkta kontrollfreak.

Postat i: Vardagligt  Permalink   Kommentarer [2]  

Skräck
Vaknar med ett ryck väldigt tidigt och vet att idag är det den dagen jag har förträngt. Skräck och panik börjar att sprida sig och det är inte någon mening med att ligga kvar i sängen utan det är lika bra att hoppa ur sängen och sätta på lite kaffe och försöka förbereda sig mentalt så gott det går. Paniken sprider sig och små förargliga tårar rinner ner från kinden.

Idag är det dags för att gå till tandläkaren. Där en stor stark kvinna förvandlas till ett panikslaget barn. Bara jag kommer in i lokalerna höjs pulsen och tårarna börjar rinna.

Allt bottnar i en väldigt okänslig tandläkares behandling av mig en gång i tiden för en så där 15 år sedan. Efter det har det blivit allt glesare mellan besöken. Jag fick ta mig själv i kragen och gå dit och då var det ett antal år sedan jag var där sist. Den snälla tandläkaren, en yngre tjej med hjärta talade till mig som om jag vore ett litet barn. Skräcken är inte rationell bara för man stött på en dålig tandläkare behöver man inte vara rädd för andra.

Idag ska jag pröva att få tänder lagade under inflytande av lustgas. Jag har en liten farhåga att jag kommer att tro att det är dags att föda barn igen och börja krysta. Lustgas är den bedövning jag fått under mina förlossningar och jag hoppas att det inte kommer att påverka mig undermedvetet. Det är värt ett försök i alla fall. Kanske kan det få mig att slappna av lite när det gäller bara tanken på att uppsöka tandläkare i fortsättningen. Har en till tid inbokad snart så det hade underlättat.

Tänk att man kan ha så irrationella tankar kring en sådan företeelse som ett besök hos tandläkaren.

Postat i: Vardagligt  Permalink   Kommentarer [3]  

Kvinnliga TV-förebilder?
Funderat ett tag över vad TV har att erbjuda för kvinnliga förebilder. Jag kan komma på en hel del som jag inte skulle vilja att mina barn tog efter men väldigt få som jag önskar att mina barn ska känna kan ge dem lite livsvägledning.

Vi kan ju börja med Big Brother. Vem skulle vilja att sina barn anammade de kvinnliga idealen i den såpan? Ja, den enda jag hört är hon som själv var med och inte hade något emot att hennes egen dotter skulle bli nakenmodell en gång i framtiden. Eller Desperat Housewifes, den ena mer hysterisk än den andra, är de inte överdrivna perfektionister så är de skrupelfria nymfomaner. Sex and the city var det länge sedan jag såg men efter vad jag kommer ihåg var det också ganska så enkelriktade kvinnor. Fotbollsfruar är lite intressant för där verkar de ha koncentrerat sig på en mångfald av karaktärer; en homosexuell hänsynslös kvinna, ett offer för misshandel, någon manupulativ och så en riktig bimbo samt en hämndlysten kvinna. Men ingen som man kan beskriva som en kvinnlig förebild.

Inte heller någon av de gamla såporna som innehåller uteslutande intrigmakare alternativt offer kan jag finna någon förebild i. Antingen är det så att jag, de få tillfällen som jag ser på TV, missar de TV-program som innehåller kvinnliga förebilder eller så är det väldigt tunnsått mellan dem i TV-sammanhang. Någon som vet ett bra TV-program som innehåller bra kvinnliga förebilder, dvs sådana man skulle vilja att ens barn tog efter?



Postat i: Vardagligt  Permalink   Kommentarer [2]  

Så gör vi för att hinna träna
Jaha, då får man reda på hur kändisar gör för att hinna träna. Ingen av dem nämner ordet barn eller middag, lite intressant.

Linda Bengtzing har ett arbete som håller magen platt genom dans och som ett extra knep så rekomenderar hon att åka rollerblades eller går till gymmet för extra konditionsträning. Thomas Bodström, har ett annat recept "Motionerar på "vuxentider", det vill säga tidiga morgnar och sena kvällar." Antonia Ax:son Johnsson, rider två hästar sju dagar i veckan före jobbet och Christina Liffner, promenerar till stationen, vilket tar 25 minuter. Bokar in träningstid i almanackan, joggning, två gånger i veckan. Länk

Personligen hade jag varit mer intresserad övet att få reda på hur vanliga människor gjorde. Exempelvis två heltidsarbetande föräldrar med barn och där barnen hade sina fritidssyselsättningar. Där man kanske kunde få lite tips på förbättringar eller idéer kring det här med träning. Vi har inte två hästar att rida fram till nio på morgonen och även på våra "vuxentider" så har man barnen att ta hand om, almanackan är i det här huset ett Whiteboard och dansar gör vi inte någon av oss på jobbet. Ja, ja vi får väl köra våra vanliga rutiner och pussla vidare.

Postat i: Vardagligt  Permalink   Kommentarer [4]  

Kvinnofällan?
Det talas mycket om den så kallade "kvinnofällan" och ofta då i bemärkelsen att kvinnor i synnerhet hamnar efter på arbetsmarknaden lönesmässigt om de prioriterar att vara hemma med barnen under småbarnsåren i större utsträckning än männen. Med anledning av detta så diskuteras lagstiftning som ska mer eller mindre "påtvinga" "lika" ansvar vad det gäller barnens första tid här i livet.

Det finns dock en del kvinnor, inklusive mig själv då, som inte anser att detta är en fälla utan en förmån där föräldrarna gemensamt gör upp om vilken form av omsorg de anser barnen behöver under det första året. Det kan finnas specifika omständigheter som gör det helt tokigt att lagstifta om en sådan här familjeangelägenhet. Exempelvis har jag en bekant som arbetar inom sjukvården och hennes man är bonde på heltid. För deras del skulle det betyda att pappan inte kunde sköta jordbruket och mamman skulle tvingas lämna barnet mycket tidigare. Så bägge föräldrarna är relativt stora förlorare och inte bara ekonomiskt.

Kvinnofällan för mig är att kvinnor inte idag kan koncentrera sig på en sak i taget. De ska samtidigt som de blir mammor och får amning och rutiner att fungera under den första tiden vara beredd på att när den lugnare tiden börjar analkas sätta full fart ut i arbetslivet. Detta leder ofta till att man inte kan satsa fullt ut på något av detta utan man gör saker och ting lite halvhjärtat för att man inte vill försaka något av det. Kvinnofällan enligt mitt sätt att se det är omöjligheten att inte kunna välja vilken period man vill vara hemma. Det förutsätts att barnen ska ammas första delen av sitt liv så under den tuffa tid innan rutiner och sömn börjar infalla så är det troligt att kvinnorna är hemma. Sedan är det dags att ut och konkurrera om lönerna.

Varför ska det vara så svårt att överlämna besluten till föräldrarna. Här hemma har pappan under barnets andra år mellan det varit ett år och två varit hemma en dag i veckan och få se den roliga utvecklingen på närmare håll även under det året. Varför ska bara det första året av ett barns liv räknas in i rättvisebegreppet? Är inte barnen viktiga efter ett år?

Jag vet att mitt sätt att se på det här är lite "ute" för närvarande och att många ser detta som hoppet om en jämlik arbetsmarknad om man bara får lagstadgat att bägge föräldrarna ska vara hemma under första året men jag tror nog att det är relativt naivt och tro att en lagstiftning ska kunna ordna en mycket mer inrotad fråga som den här.

Överlåt till föräldrarna att besluta om familjeförhållanden som gynnar alla barnen.

Postat i: Föräldraskap  Permalink   Kommentarer [2]  

Kärt möte
Idag ska jag först sitta och läsa lite psykologi och se om jag finner nya gubbar som har bidragit med värdefulla tankar, kanske till och med någon kvinna dyker upp. Men efter det kommer dagens höjdpunkt. När man vandrar genom livet så stöter man ibland på personer som man mer eller mindre direkt kopplas ihop med och som man vet exakt hur de reagerar i olika skeden för att de på något sätt liknar en själv men kanske inte helt och hållet. En del bara försvinner på sitt håll och en del behåller man antagligen för hela livet. Idag kommer jag att träffa en vän som jag antagligen kommer att behålla hela livet. Vi kommer att ta med oss minstingen och hennes lilla dotter och gå ut på en pic-nic och ta igen lite tid. Ser verkligen fram emot det mötet.

Postat i: Vardagligt  Permalink   Kommentarer [1]  

Katastrof
Ett intressant ord. Idag har det innebörden att någonting fasansfullt händer någonting utom vår kontroll. Men under 1600-talet hade det en helt annan betydelse och användes för att markera en vändpunkt som kom plötsligt och behövde inte ens vara något negativt. Redan grekerna använde ordet för att påvisa en plötslig vändpunkt. Lite intressant att fundera över att ord som är gamla kan ha en innebörd i en tid och en helt annan i en annan. Någonting måste ha gjort att man börjat använda orden på ett annat sätt än vad de ursprungligen användes till. Kanske kom det många vändpunkter varav de flesta var negativa under en period och så helt plötsligt så var det ett negativt laddat ord. Eller kanske inte helt plötsligt det brukar ju ta tid innan nya saker "sätter sig". Lite roligt att fundera på de ord som finns idag om vad de kan tänkas betyda i framtiden. Ordet blogg exempelvis i framtiden kanske det betyder något helt annat.

Postat i: Vardagligt  Permalink    

Varför är det hela tiden samma gubbar?
Man får ofta höra om männens bragder genom historien och om hur det är de som fört samhället framåt. Men jag har minsann kommit fram till att det nog inte är så många gubbar det rör sig om för vad man än läser så är det samma gubbar man talar om: Locke, Hobbes, Darwin ja överallt dyker de upp från psykologin till statsvetenskapen, samma gamla gubbar. Så min teori är att det finns en handfull viktiga män i historien som stått för det mesta tänkandet och att påstående om att det hittills varit männen som drivit fram utvecklingen är en grov generalisering. *blink*

Postat i: Vardagligt  Permalink   Kommentarer [3]  

Tycker om matlagningsdagarna
Har för några år sedan infört en tradition här hemma. Var tonåring har en "matlagningsdag" i veckan då det är de som lagar mat och fixar den biten. Måndagarna är en sådan dag. Dagarna väljer de själv och det blir då den dagen då de har minst annat att tänka på. På så vis så lär de sig laga mat så de slipper leva på micromat när de flyttar hemifrån. Idag gör äldsta sonen Köttfärslimpa, potatis och smörstekta morötter.

Men jag kan knappast sitta och slappa under tiden för jag har tvätt att ta hand om och annat som ska göras. Men det är skönt. De får praktisera storkok dessutom eftersom vi är många kring middagsbordet. Fungerar faktiskt väldigt bra. En gång kläckte äldste sonen ur sig att det var mycket svårare det här med matlagning för honom än för hans systrar eftersom han är kille så efter det fick han då "träna" en månad och laga mat två gånger i veckan. Kan man inte måste man ju träna så man kommer ikapp.

Det känns ganska så bra att man lärt barnen både laga mat, städa och även tvätta. De kommer inte ha några problem med sådana saker den dagen de flyttar hemifrån.

Funderar intensivt på om jag ska iväg och träna idag. Går fortfarande med bandage kring foten. Tror också jag har fått någon form av rosutslag på benet men.. eftersom det är genomgång av det nya passet för terminen så kanske jag kan vara med lite så där så mycket jag orkar. Har inte rosutslaget blivit mindre tills imorgon kanske det är läge och gå iväg till vårdcentralen igen. Har inte varit där på flera år så det blir lite konstigt om man ska dit ett par gånger inom en vecka men, men.

Postat i: Vardagligt  Permalink   Kommentarer [2]  

När övergår matproblem till ätstörning?
Från den dagen man blir gravid tills ja.. antagligen för alltid så finns den där, oron för barnen. Jag känner för närvarande en relativt stor oro för min äldsta dotter. Jag är oroad över att hon ska utveckla en ätstörning. Eller är jag blind och det egentligen är så att hon redan är där. Hon har alltid varit mycket väl medveten om sin kropp och ser saker som ingen annan ser. Men en del av detta tillhör det vanliga i tonåren men här är det lite mer tycker jag. Flera gånger om dagen ska man titta om hon är "tjock" om hon inte fått mer mage etc. Nu talar jag om en tjej som ligger 0,1 över BMI för undervikt, hon är mer nära undervikt än övervikt.

Problemet har förvärrats sedan hennes mormor dog i början av juli. Hon har inte nu någon aptit och jag har kommit på mig själv att lägga upp mat till henne i oro för att hon inte ska få tillräckligt mycket i sig näringsmässigt. Hon äter ibland mindre än treåringen här hemma. Jag hatar mig själv när jag lägger upp mat till henne men oron över att hon inte ska få i sig är större. Har dock börjat lägga band på mig och gör inte det längre men jag "påminner" henne om maten "glöm nu inte äta frukost".

Samtidigt vill man inte ge detta en för stor uppmärksamhet så man utvecklar någonting som inte är där redan. Att man gör det till en kamp om maten och kommer in i något ekorrhjul där min oro triggar henne till att känna ännu mindre aptit. Hon är snart, i lagens mening, vuxen och att jag kontrollerar hennes mat är inte till gagn för henne i framtiden utan hon måste lära sig att vara realistisk och medveten själv för att det ens ska vara värt det.

Varningsklockorna i mig ringer och ringer men jag vet inte hur jag ska svara.

Postat i: Vardagligt  Permalink   Kommentarer [13]  

Så lätt var det att få jobb - tidigare
Med tanke på att 17 % av ungdomarna idag står utan riktigt arbete efter avslutad skola så får det mig att tänka på hur lätt jag själv hade det i den åldern. Jag hoppade av gymnasiet på grund av skoltrötthet när jag var 17 år. Samma dag jag tog beslutet hade jag fixat två jobb. Det ena jobbet var en "ungdomsplats" inte särkskilt dåligt betalt men inte som ett akademisktarbete heller. Sen fixade jag ett extra jobb på ett relativt fint hotell i staden som frukostvärdinna och så lagade jag mat på kvällarna mellan 18-22 schemalagt. Lätta rätter för halvhungriga hotellgäster. Det tog mig ungefär 3 timmar att hitta dessa arbeten och jag kunde då hoppa av skolan. Egen lägenhet hade jag redan. Jag klarade mig bra på mina lönser och kunde roa mig och köpa kläder.

Passade inte galoscherna så vinkade man bara hej då och gick upp till Arbetsförmedlingen och kunde välja nya jobb. Det fanns en del att välja mellan även när det gällde okalificerade arbeten. Jag har arbetat på många olika arbetsplatser: skola, tvätteri, elverket, lönekontor etc. Det var nog en ganska nyttig tid då man samtidigt som man kunde pröva olika betalda arbeten så kunde man utveckla sig själv som person. Sätta gränser för sig själv. Man behövde aldrig stå och ta emot om man blev illa behandlad eller om man av någon anledning inte ville arbeta kvar för då gick man bara. Det var kanske inte så underligt att sjukfrånvaron var lägre eftersom man inte var tvungen att vara kvar på en och samma tjänst om man inte ville.

Idag är det totalt annorlunda. Det räcker inte med en gedigen utbildning ens. Man måste ha kontakter och väldigt mycket tur och visa framfötterna i alla lägen. Mina tonåringar arbetar extra redan för det ska se fint ut när de en gång söker arbete. Ska de söka till samma plats som många andra unga så kan en arbetslivserfarenhet vara det avgörande sandkornet.

Tidarna förändras och ibland känns det som om jag växte upp på 1800-talet. Barnen tycker det låter som fantasihistorier. Men trots allt var jag en ung mamma en gång i tíden och det är inte många år sedan läget var ett helt annat på arbetsmarknaden. Tänk om arbete och speciellt ungdommars arbete kunde prioriteras igen. Inte kan det vara nyttigt att gå arbetslös när man är i sin bästa ålder samtidigt som en stor del av befolkningen liksom jag började arbeta i tonåren och har jobbat sedan dess. Tänk om man kunde göra en generationsväxling av arbetena. Men det är man inte intresserad av från politiskt håll. Vi ska slita ut en generation i taget. Det är kanske så att pensionärerna kostar mer att ha lediga än ungdomar som inte jobbat ihop till någon skälig ersättningsnivå ännu. Någonstans är det helt snett när unga som vill arbeta inte har jobb och man mer eller mindre tvingar äldre som börjar vara utslitna att fortsätta arbeta och inte låter dem ta det lugnt istället.

Tänk om någon tuff politiker kunde komma på ett "recept" som kunde lösa detta dilemma.

Postat i: Vardagligt  Permalink   Kommentarer [4]  

Den här veckan kör det igång
Nu börjar snart höstracet. Slut är den sköna, långa sommaren som har inneburit så mycket smärta i år också eftersom min mamma hastigt gick bort. Men snart kommer det gå i ett och man kommer inte ha tid att varken tänka eller annat bara leva här och nu.

Torsdag är det introduktion på kursen i historia. Idiotisk tid för upprop 15.15-17 vilket då innebär att något av de stora barnen som slutar tidigare får hämta lillan på dagis och jag har också lyckats pricka in tvättid den dagen så något av de andra får lägga i första omgångarna. Men å andra sidan kan jag ta det lugnt med lillan på förmiddagen och förbereda inför kvällsstressen.

Samtidigt kör psykologikursen igång men den gör jag på distans så där är uppropet inte lika komplicerat. Jag hoppas bara att jag klarade mikroekonomin så jag slipper sitta med den också den här terminen.

Vardagarna kommer att innebära det vanliga pusslandet och helgerna gå åt till att ta igen det man inte hunnit och umgås. Men trots allt har jag mycket "fri" tid dvs tid då jag inte måste vara någonstans. Föreläsningarna är ganska så sparsamma även om jag måste uppsöka andra inrättningar för att klara av kurserna så har jag relativt fri disposition på tiden. Det kan vara väldigt bra för vissa perioder kan man köra på utan att tuta medans andra tider, då det av någon anledning behövs, inte är lika låst som man är vid ett 8-17 jobb.

Sen kommer barnens fritidssysselsättningar igång också under närmaste tiden. Det är ett heltidsarbete bara det att hålla reda på detta. Nu har vi skaffat en stor Whiteboard på köksväggen som kanske kan hjälpa till att organisera vår vardag lite mer. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Åh, vad jag längtar tills det kör igång den vanliga vardagen.

Postat i: Vardagligt  Permalink    

Familjestädning
Idag ska vi ha en Familjestädning. Till skillnad från min mamma skulle jag aldrig någonsin stå ut med att ensam vara ansvarig för all skötsel och all städning av hemmet samtidigt som jag hade full sysselsättning med annat. Så i vårt hem så bestämmer vi en tid på helgen då vi alla tillsammans städar tills det är klart. Städar alla så är vi ganska så snabbt klara och kan dela på den fritid som blir över. Alternativet hade varit att en av oss gick hela dagen och städade men vilken rättvisa finns det i den ordningen?

Det som är skönt är att alla är införstådda numera i denna helgrutin och ingen ifrågasätter det heller. Tonåringarna lär sig samtidigt att städa och hålla ordning runt omkring sig, vilket de en dag har stor nytta av. Inte heller kommer någon att förutsätta att någon annan ska plocka efter dem.

Det är mycket roligare om man hjälps åt eller rättare sagt ingen har ensam tråkigt lika länge.

Postat i: Vardagligt  Permalink   Kommentarer [3]