Multimammans blogg om livet och döden och allt där emellan. Dock ingenting för modeintresserade.



« maj 2012
tiontofr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
   
       
Idag

Sidvisningar idag: 6


RSS
Är nog på väg ner igen
24 oktober kl. 07:58
Börjar känna igen symptomen. De djupa andetagen, stressen som växer till sig och de många flackande tankarna. Frågan är vad jag ska göra åt det för att hantera det den här gången. Har mycket stressigt schema just nu i vardagen med ungefär 150 sidors läsning och uppgifter nästan dagligen i skolan. Stressen av svärmors död och den i kombination med att vi ska fira äldsta dotterns myndighetsdag om ett fåtal dagar. Fester och halloween i kombination med gravsmyckning och långt till graven och en nästan obrukbar bil som förhindrar oss från att ta oss dit. Känslomässig och framtidsstress på grund av alla politiska beslut som inte bara drabbar mig utan även straffar barnen för att de inte fötts med silversked i munnen. Tandläkarbesök idag som jag verkligen avskyr.

Ja, anledningar finns det gott om. Men vad ska jag göra för att hantera stressen? Måste se till att komma iväg och träna för fysisk träning gör själen gott. Måste också hitta en balans där inte studierna jagar mig vilket de gör just nu. Måste hitta ett sätt att stoppa det här innan jag är nere rejält igen. Det är lite underligt för nu är det så att istället för uppgångar och nergångar i ett ständigt växlande flöde så verkar det som om jag blir allt mer upprörd allt mer sällan när det väl är dags. Nu är det snart två månader sedan förra lågvattennivån som verkligen skrämde mig.

Ska försöka sätta saker och ting i ett perspektiv också och sätta mig och göra upp en mental lista på saker och ting som är bra. Det finns många sådana saker i mitt liv. Gäller bara att försöka sammanfatta dem emellanåt också när man behöver och känna tacksamhet för det.

Postat i: Personligt  Permalink   Kommentarer [13]  
 
Kommentarer:

Vissa perioder är jobbiga. Jag har också lätt för att stressa upp mig ibland befogat och ibland inte. Jag har börjat försöka att ta dag för dag ,timme för timme när det är så. Det hjälper lite i allafall. Hoppas att det snart känns bättre!

Skrivet av Molly den 24 oktober, 2006 kl. 08:06 #

Andas, ta det lugnt. Tas aker som det kommer och försök att inte stressa upp genom att tänka på saker som skall göras eller vad som händer. En sak i taget!

Skrivet av Brownies den 24 oktober, 2006 kl. 08:07 #

Var rädd om dig!!!!!! Du lever i ett omänskligt tempo.....känner alltför väl igen din vardag från hur min var förr.....innan totalhaveriet!!! Så ta hand om dig! kram på dig!

Skrivet av Åsa den 24 oktober, 2006 kl. 08:34 #

Ibland önskar man att man kunde stänga av sina tankar ett tag... Jag kan också stressa upp mig på tok när jag tänker i för långa perspektiv, typ några veckor framåt, och inser hur mycket det är som måste fixas och trixas ihop. Grejen är ju att det inte hjälper ett dugg att oroa sig över det, men jag kan inte "stänga av" ändå. Träning kan hjälpa, men se bara upp så att inte det också blir ett "måste" som du tycker att du ska pressa in... Och så får du försöka tänka på att hela världen inte kommer att rasa samman bara för att du under en period faktiskt inte är en "duktig flicka"...

Skrivet av Annie alias UFOt den 24 oktober, 2006 kl. 08:53 #

Känner igen känslan av hur allt bara växer en över huvudet och man är övertygad om att detta går inte. Jag hinner inte, jag kan inte jag, orkar inte. Ta en sak i taget och konsentrera dig på det du gör NU inte på det du ska göra sedan. Andas,, andas andas. Spring, men kanske inte på kvällen då. Om du inte redan kan så lär dig meditera. Försök att inte oroa dig över sådant du inte kan göra något åt. Skickar tankar med ork.

Skrivet av M. den 24 oktober, 2006 kl. 09:35 #

Ja det är bra att skriva ner det som är bra och viktigt just nu. Prioritera och ta en sak i taget. Kram *Golda*

Skrivet av 84.244.194.35 den 24 oktober, 2006 kl. 11:38 #

Fasen, du är inne i ekorrhjulet där man bara springer fortare och fortare. Man trissar upp sig till en bristningsgräns. Skriv ner på lista och försök lägga ifrån dig det i huvudet. Sedan bockar du av varje sak som är genomfört. Du har ju också ett tempo som är omänskligt. Man klarar inte hur mycket som helst. Sköt om dig.

Skrivet av Mia den 24 oktober, 2006 kl. 16:15 #

Jag är ju inte förvånad-men det är ju ingen hjälp för dig....det är skitjobbigt att syudera som vuxen och har man barn obanpå det också är det ännu värre. För du sköter väl allting annat precis som vanligt? Ja -tänkte väl det...du måste ge fan i att vara så duktig! Du är inte duktig-bara dum om du kör huvudet i väggen! Du måste förstå att studerar gör man på 100% av sin vakna tid-jobba är mycket enklare...vet inte vad jag ska säga som hjälper dig mer än att du måste dra ner på något!!

Skrivet av nane den 24 oktober, 2006 kl. 18:45 #

Mitt tips är att sänka kraven lite och välja bort det du kan tacka nej till. Ev middagsbjudningar etc. Slappna av och beta av listan i tur och ordning och glöm inte!! Delegera till mannen.

Skrivet av Veronica den 24 oktober, 2006 kl. 19:04 #

- Well,MM, du gottar dig i eländet; och det är smaskens! Förutsatt att du benar ut Varför, och kommer till konklusionerna: Därför att... Varför är det egentligen negativt stressbetingat att ha en avliden (hjärtumördrabbad) svärmor? Det är ju INTE du som gått hädan. Så istället för att ta tillfället i akt att snylta upp dig på dina egna eventuella inneboende tillkortakommanden på ett lik, som vilar i frid, så borde du glädjas! Därför att.../ Nah! Vi sammanfattar hela konkarongen på direkten: "Är nog på väg ner igen" "Ja, anledningar finns det gott om." "Nu är det snart två månader sedan förra lågvattennivån som verkligen skrämde mig." Källa: MM, 2006. "Ska sätta saker och ting i ett perspektiv. Ska känna tacksamhet för det." Källa: MM, 2006. Skriver undertecknad under på 24/10 2006: W P I, exbloggare Ps. Lycka till! Ds

Skrivet av W P I, exbloggare den 24 oktober, 2006 kl. 22:02 #

Du måste lyssna på varningssignalerna som din kropp ger dig. Jag känner igen mig allt för väl och det är inte lätt att ta sig upp ur det "svarta hålet" när man väl har trillat ner i det. Tro mig för jag vet. Det du måste tänka på nu är: 1. Man behöver inte vara bäst i klassen och läsa ALLT som läraren säger. Försök sovra. 2. Träna regelbundet så att endorfinerna flödar. 3. Ät regelbundet. 4. Slarva inte med sömnen. 5. Tillåt dig att ta pauser då du bara gör sådant du tycker är kul. 6. Gå till hälsokostaffär och inhandla något preparat med johannesört eller rosenrot. Jag har testat Chi-san och det var bra. Det kan få bort dina negativa tankar en del och är inte farligt att ta vissa perioder i livet. 7. Andas med magen. Gör andningsövningar där du sitter bekvämt, sluter ögonen och fokuserar på din andning. Sitt så en stund och tänk inte på något annat än din andning. Lycka till! *kramar om*

Skrivet av Happy den 24 oktober, 2006 kl. 23:47 #

*KRAM*

Skrivet av Elliotta den 25 oktober, 2006 kl. 09:20 #

Skickar en kram! Ta hand om dig!

Skrivet av Åsa den 25 oktober, 2006 kl. 11:03 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg