Besvärlig förälder del 23
Som en kort bakgrundstäckning så har vi ju flyttat till nytt rektorsområde. Det har medfört att ett av barnen som går i åk 6 har börjat i ny skola med nya klasskamrater och dessutom i en skola där sjätteklassarna är integerade med högstadiet.
Ganska snart blev vi föräldrar kallade till det vanliga, urtråkiga, informationsmötet där man presenterade skolans värdegrund och talade med stora, tomma ord. Kort efter det hade vi "utvecklingssamtal" där vi diskuterade barnets trivsel i skolan.
på detta utvecklingssamtal frågade jag om när vi skulle ha utvecklingssamtal då det gäller den kunskapsmässiga utvecklingen den här terminen. Fick då besked om att det skulle vi inte!!! Inte förrän i mars trodde de att jag var intresserad av att veta om hur det går i en ny skolform och med nya ämnen. Jag var envis men mentorn var lika envis- det räckte gott och väl vi skulle vara glada över att det viktigaste, trivseln, var avklarat.
Det nöjer sig inte den här mamman med. Så det blev mail till biträdande rektorn som ett par veckor sedan på kvällstid ringde upp och meddelade att naturligtvis skulle jag få ett utvecklingssamtal den här terminen, som jag visste att jag hade rätt till.
Så i morgon kommer jag vara den enda föräldern som går på utvecklingssamtal om kunskapsutveckling och hur det fungerar i ämnena inte bara allmänt utan mer specifikt.
Tänk om man bara hade nöjt sig och sen kommit i mars och fått reda på att ja, det där med kemi fattar hon ingenting av och på svenskan har hon inte gjort ett dugg sedan vi började sexan. Hur kan man tro att man som förälder skulle svälja det?
Jag är beredd på ett väldigt litet möte med knapphändig information, på grund av att jag tvingat fram det. Ska se om skolan kan överraska mig - den här gången kanske?
Postat i: Föräldraskap Permalink
5 december
kl. 13:49
Ja så känner jag mig. Jag ÄR en besvärlig förälder. För man är besvärlig om man hela tiden envisas med att engagera sig i det som inte andra kräver av dig som förälder.
Som en kort bakgrundstäckning så har vi ju flyttat till nytt rektorsområde. Det har medfört att ett av barnen som går i åk 6 har börjat i ny skola med nya klasskamrater och dessutom i en skola där sjätteklassarna är integerade med högstadiet.
Ganska snart blev vi föräldrar kallade till det vanliga, urtråkiga, informationsmötet där man presenterade skolans värdegrund och talade med stora, tomma ord. Kort efter det hade vi "utvecklingssamtal" där vi diskuterade barnets trivsel i skolan.
på detta utvecklingssamtal frågade jag om när vi skulle ha utvecklingssamtal då det gäller den kunskapsmässiga utvecklingen den här terminen. Fick då besked om att det skulle vi inte!!! Inte förrän i mars trodde de att jag var intresserad av att veta om hur det går i en ny skolform och med nya ämnen. Jag var envis men mentorn var lika envis- det räckte gott och väl vi skulle vara glada över att det viktigaste, trivseln, var avklarat.
Det nöjer sig inte den här mamman med. Så det blev mail till biträdande rektorn som ett par veckor sedan på kvällstid ringde upp och meddelade att naturligtvis skulle jag få ett utvecklingssamtal den här terminen, som jag visste att jag hade rätt till.
Så i morgon kommer jag vara den enda föräldern som går på utvecklingssamtal om kunskapsutveckling och hur det fungerar i ämnena inte bara allmänt utan mer specifikt.
Tänk om man bara hade nöjt sig och sen kommit i mars och fått reda på att ja, det där med kemi fattar hon ingenting av och på svenskan har hon inte gjort ett dugg sedan vi började sexan. Hur kan man tro att man som förälder skulle svälja det?
Jag är beredd på ett väldigt litet möte med knapphändig information, på grund av att jag tvingat fram det. Ska se om skolan kan överraska mig - den här gången kanske?
Postat i: Föräldraskap Permalink
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg