För att kunna bry sig om andra
Kanske är det så enkelt - att man bryr sig om andra om man har haft folk runt kring sig som brytt sig om en själv? Eller som tonårsföräldrar brukar få höra "skiter du i mig när jag är liten skiter jag i dig när jag är stor".
Om det nu är så enkelt så känns det samtidigt lite skrämmande för då har vi förmodligen en generation egoister på framväxt. För handen på hjärtat, förutom våra dåligt betalda pedagoger, vem har egentligen någon så där tid för barnen idag? Kanske inte så att man skiter i barnen, men barn behöver inte "kvalitetstid" de behöver vuxna runt sig som förebilder och då gärna helst vuxna som inte gör saker för att det är pedagogiskt den mest gångbara modellen för att få verksamheten att fungera, utan vuxna som inne i hjärtat bryr sig. Eller syskon där hemma som socialiserar, och tar hand om sina yngre och ibland äldre syskon.
Den gryende samhällskylan kanske bara är en förvarning om vad som komma skall. För att bry sig om andra så måste man ha haft någon runt sig som brytt sig om mer än att ordna dyra fritidssysselsättningar och förespråkar kavlitetstid och curlar runt rent allmänt för att dölja det ständigt gnagande samvetet.
Ja, det var en tidigt gryende morgontanke idag. Tror jag ska fundera vidare i den teoretiska banan och se vad jag kommer fram till.
Postat i: Betraktelser Permalink Kommentarer [4]
17 december
kl. 10:29
I morse när jag vaknade hade jag en tanke som dröjde sig kvar. Jag funderade över min äldste son som snart är myndig. En riktig människomänniska som har planer på att i framtiden arbeta med andra människor och hjälpa till med vad han kan. Sen funderade jag i förlängningen över hur han kunnat bli så glad för andra människor och så medkännande och kom på att det förmodligan hade något att göra med att det är så tätt upp till syrran, 15 månader, och att hon alltid varit så go och snäll mot honom.
Kanske är det så enkelt - att man bryr sig om andra om man har haft folk runt kring sig som brytt sig om en själv? Eller som tonårsföräldrar brukar få höra "skiter du i mig när jag är liten skiter jag i dig när jag är stor".
Om det nu är så enkelt så känns det samtidigt lite skrämmande för då har vi förmodligen en generation egoister på framväxt. För handen på hjärtat, förutom våra dåligt betalda pedagoger, vem har egentligen någon så där tid för barnen idag? Kanske inte så att man skiter i barnen, men barn behöver inte "kvalitetstid" de behöver vuxna runt sig som förebilder och då gärna helst vuxna som inte gör saker för att det är pedagogiskt den mest gångbara modellen för att få verksamheten att fungera, utan vuxna som inne i hjärtat bryr sig. Eller syskon där hemma som socialiserar, och tar hand om sina yngre och ibland äldre syskon.
Den gryende samhällskylan kanske bara är en förvarning om vad som komma skall. För att bry sig om andra så måste man ha haft någon runt sig som brytt sig om mer än att ordna dyra fritidssysselsättningar och förespråkar kavlitetstid och curlar runt rent allmänt för att dölja det ständigt gnagande samvetet.
Ja, det var en tidigt gryende morgontanke idag. Tror jag ska fundera vidare i den teoretiska banan och se vad jag kommer fram till.
Postat i: Betraktelser Permalink Kommentarer [4]
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg
Skrivet av Britt den 17 december, 2007 kl. 11:24 #
Skrivet av Vardagstankar den 17 december, 2007 kl. 14:16 #
Skrivet av Peter Harold den 18 december, 2007 kl. 12:17 #
Skrivet av Vardagstankar den 18 december, 2007 kl. 13:52 #