Multimammans blogg om livet och döden och allt där emellan. Dock ingenting för modeintresserade.



« maj 2012
måtiontofrlösö
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
   
       
Idag
Kategorier

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Navigering

Sidvisningar idag: 6


RSS
« Tips på roliga barnb... | Hem | Ombytta roller »
Kan man må dåligt av att känna efter?
2 november kl. 23:38
Funderar lite över det där med den kognitiva terapin jag skulle påbörja. Fick ett typ av schema där jag på timmesbasis skulle fylla i hur jag mådde. Angående stress, sorg och frustation. Det är bara det att om jag ständigt ska känna efter hur jag egentligen mår plockar jag ju fram känslorna och är tvungen att fråga mig själv om hur jag mår. Jag som blivit så duktig på att dölja känslorna bakom att inte känna utan göra allt annat.

I alla fall har jag tänkt lägga ner det där schemat för någon dag eller så för då jag glömmer bort att känna efter mår jag mycket bättre. Men någonstans är det väl meningen att jag ska plocka fram den där frågan - hur mår jag... Jag var bara inte helt beredd på svaret jag fick.

Att bara vara, att bara existera kan vara ganska befriande. Ska ta lite ny sats och fortsätta om någon dag eller så när jag är beredd på att plocka fram känslorna igen och föra ner dem på papper.

Anledningen till den här terapin är ett långvarit djupt sorgearbete som jag försöker ta mig igenom. Livet heter det väl säger de. Det här med att mista närstående kring sig. Det är ju en del av livet man helt enkelt måste lära sig att hantera. Nåja, jag har kommit en lång bit på vägen. Så länge man är på väg framåt så är man ju på rätt håll. Sen att jag tar mig en djupdykning ibland betyder ju inte att jag kommit vilse utan bara att jag stannat upp ett steg på vägen.

Postat i: Personligt  Permalink   Kommentarer [8]  
 
Kommentarer:

Kramar om dig!

Skrivet av Gunilla den 03 november, 2006 kl. 00:05 #

Har själv gått igenom en stor sorg när min fru plötsligt dog och lämnade mig ensam med våra två småbarn. Det hände för snart 10 år sedan, jag plockar fortfarande ihop de sista spillrorna efter den chocken. barnen blev min räddning, hoppas att inte du heller är ensam, Kram.

Skrivet av dlp den 03 november, 2006 kl. 00:15 #

Jo visst är det skönt att bara vara och inte känna efter så mycket, men jag tror att det är felet som många av oss "duktiga" gör. Vi gömmer våra känslor och tillslut tror vi själva att vi faktiskt mår bra. Jag tycker du ska vila några dagar från schemat men inte allt för många. Kram. Tack för krammen jag fick av dig.

Skrivet av M. den 03 november, 2006 kl. 08:16 #

Samla nya krafter och ta tag i schemat om någon dag. Det är nyttigt att släppa fram alla känslor som man trycker ner.......även om det är skitjobbigt! kram på dig!

Skrivet av Åsa den 03 november, 2006 kl. 08:32 #

Du vet, det är nog det som är felet. Du måste faktiskt tillåta dig att "känna". Hur jäkla jobbigt det än är. Det är ju det som är läkningen. Går du inte igenom dessa känslor utan bara trycker undan dem kommer du få ständigt återkommande attackaer av dåligt mående som blir svåra att hantera. Allt detta vet du säkert om. Så kämpa på. Kramen

Skrivet av Mia den 03 november, 2006 kl. 09:10 #

dlp, jag har också barnen som ankare i tillvaron. Beklagar din sorg. Tack även ni andra. Jo jag vet. Jag måste ta in och itu med det men jag måste vara beredd på situationen när jag gör det igen. Trodde faktiskt jag kommit längre tills jag blev uppmanad att känna efter regelbundet. Det finns något befriande att gräva ner sorgen bakom en skenbart effektiv aktivitet. Men jag ska ta itu med det direkt efter den här pärsen igen. Måste slutföra mina projekt här. Att hamna efter just nu hade ju bara varit att ytterligare tillsätta stress utöver den latenta.

Skrivet av Multimamman den 03 november, 2006 kl. 10:06 #

Ja som sagt-KB är inte bra för alla. Jag tror att det finns tillfällen när psyket väljer att "vänta" med att ta itu med det jobbiga.att då tvinga fram det kan bli förödande! Mycket beror på vilken typ av människa man är och då har man också olika mönster att gå igenom för att sörja. Åh vad jag önskar du varit på kurs med mig-det hade du mått oerhört mycket bättre av tror jag än av det du ska göra nu!Önskar jag kunde överföra kunskapen till dig... *kramar*

Skrivet av nane den 03 november, 2006 kl. 13:44 #

Lycka till med terapin, Nane, så är det med alla olika terapiformer att alla inte passar alla. Det gäller att hitta det som är bäst för en själv.

Skrivet av Brownies den 04 november, 2006 kl. 13:57 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg