Multimammans blogg om livet och döden och allt där emellan. Dock ingenting för modeintresserade.



« maj 2012
måtiontofrlösö
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
   
       
Idag
Kategorier

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Navigering

Sidvisningar idag: 47


RSS
« Ångestens fula ansik... | Hem | Krisen över för den... »
Klarar inte av att vara sysslolös
27 december kl. 13:52
Så enkelt är det. Kan inte vara sysslolös för då är tankarna tvungna att ta vara på utrymmet och börja sorgearbetet som jag undertryckt så länge. Därför var sommaren värre än den hektiska hösten för min del. Därför är all ledighet nästan garanterat värre än att köra på. När jag är uppe i hundranittio på raksträckan så är det som vanligt, jag känner att jag har grepp om tillvaron. Men när jag bara är tar själen över. Får ta det lite successivt och se till att jag inte är ledig för mycket på en gång. Helgerna är precis lagom - men långhelg och långledighet blir för mycket. Vilken paradox egentligen - bli mer slut ju mer ledig man är.

Får ta bruk av min idiotoptimism och intala mig att jag har kontroll, att det blir bättre och att jag kommer fixa den här gången också. Hade jag inte varit så envis så hade jag tagit några tabletter och dövat ångesten och bara flutit på ytan. Men här ska man inte vara beroende eller bero på tablettformen utan man ska lära sig att hantera smärta - både fysisk och psykisk. Kanske är det rätt väg för mig - kanske är det bara idiotiskt, vem vet?

Nu ska jag ner i tvättstugan, plus att ta med en hög barn, mina och några extra och storhandla. Hmmm

Postat i: Personligt  Permalink   Kommentarer [3]  
 
Kommentarer:

Vännen, jag blir lite orolig om det är så du känner över dina ledigheter. Du måste ju kunna vila i sorgen också. Att undertrycka den går inte i längden, då poppar den upp i framtiden. Att köra på i 190 kan du ju inte göra i all evighet, eller hur? Hoppas du inte tar illa vid dig av det jag skriver. Var rädd om dig! Kram Gunilla

Skrivet av Gunilla den 27 december, 2006 kl. 14:30 #

Jag hade tänkt skriva nåt liknande det Gunilla skrivit! Ta hand om dig .........att krascha i 190 är ingen höjdare! Kram på dig!

Skrivet av Åsa den 27 december, 2006 kl. 14:59 #

Gunilla, det är ju egentligen mitt stora problem. Jag klarar inte av att vila i någon sorg utan har undertryckt den ganska länge nu. Men det ligger mycket mer i grunden bakom långt där nere också. Tar absolut inte illa vid mig. Men jag blev lite förvånad över att psykologen inte ens ansåg att jag skulle stoppa och dra ner på takten till i alla fall enbart heltidsstudier och skippa det utöver. Hon tyckte inte det eftersom där är jag trygg - den biten fixar jag och att ta bort det som jag fixar är ingen lösning utan att ge tillfällen för det som jag inte fixar. :) Nåja, jag blir mer och mer medveten. Att krascha i 190 är nog ingen höjdare Åsa. Jag ska ta det lugnt i svängarna om inte annat. :) Tack och kram.

Skrivet av Vardagstankar den 27 december, 2006 kl. 18:54 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg