Lite tankar om så kallade samhällsparasiter
Detta har då hänt då det gäller samhällsparasiter. Citatet är hämtat från Sennetts bok När karaktären krackelerar från 2006 sidan 195-199.
Sådana här frågor tycker jag är högintressanta. Det visar att saker inte bara händer utan att det finns en medveten strategi bakom att man genom att agera på ett sätt vill uppnå något annat. En splittring där man inte längre kan lita på varandra. Hör detta i sin tur ihop med sviktande civilkurage så kan man snart sluta cirkel angående relativt oförståeliga saker och ting. Jag fortsätter att tänka - även om det alltid stör någon.
Postat i: Betraktelser Permalink
17 november
kl. 15:46
Ibland när man funderar en del på saker och ting så hittar man saker i böckernas djungel som sätter fingret på en känsla.
Detta har då hänt då det gäller samhällsparasiter. Citatet är hämtat från Sennetts bok När karaktären krackelerar från 2006 sidan 195-199.
Angreppet på välfärdsstaten som inleddes under det nyliberala anglo-amerikanska systemet och som nu sprids till andra politiska ekonomier innebär att de som är beroende av staten betraktas med misstänksamhet, som om de vore samhällsparasiter och inte verkligt hjälplösa. Avskaffandet av sociala skyddsnät och rättigheter motiveras i sin tur med att ekonomin frigörs så att den kan fungera mer flexibelt, som om parasiterna drog ner de mer dynamiska samhällsmedborgarna. Samhällsparasiter anses också ha förskansat sig djupt inom den produktiva massan - åtminstone får man det intrycket genom människors förakt för medarbetare som inte själva kan ta initiativ. Ideologin om samhällsparasitism är ett kraftfullt disciplinärt verktyg på arbetsplatsen. Den anställde vill visa att han eller hon inte livnär sig på andras vedermödor. Men att skämmas över att vara beroende har en praktisk konsekvens. Det undergräver förtroende och engagemang människor emellan, och avsaknaden av sådana sociala band hotar att omintetgöra varje kollektiv verksamhet. När människor upplever sitt hjälpbehov som något skamligt kan de bli mer uttalat misstrogna mot andra. Ju mer man skäms över sitt beroende och sina begränsningar, desto lättare reagerar man med de förorättades vrede. Om sociala strukturer som inte uttryckligen bejakar tilltro till andra i en krissituation ingjuter den mer neutrala, ihåliga bristen på förtroende och tillit.Med andra ord förutser han vad som hänt i Sverige. Man har utsett en grupp till parasiter och som grädde på moset så får man ett system där folk misstror varandra och förutsätter att alla lever på systemet i en eller annan form, genom bidrag- eller skattefusk eller bara genom helt vanlig latmask i ryggen. Det i sin tur leder till att folk inte gör gemensamma krafter och reagerar för ingen vill ju tillhöra parasitträsket.
Sådana här frågor tycker jag är högintressanta. Det visar att saker inte bara händer utan att det finns en medveten strategi bakom att man genom att agera på ett sätt vill uppnå något annat. En splittring där man inte längre kan lita på varandra. Hör detta i sin tur ihop med sviktande civilkurage så kan man snart sluta cirkel angående relativt oförståeliga saker och ting. Jag fortsätter att tänka - även om det alltid stör någon.
Postat i: Betraktelser Permalink
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg