Multimammans blogg om livet och döden och allt där emellan. Dock ingenting för modeintresserade.



« maj 2012
måtiontofrlösö
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
   
       
Idag
Kategorier

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Navigering

Sidvisningar idag: 47


RSS
« Fick ett kärleksbrev... | Hem | Natten på akuten »
Min sorg
26 februari kl. 08:58
Har fått bekräftat att jag är en riktig hejare numera på att klassificera, rationellt fundera över och utomordentligt duktig på att definiera min sorg. Men, jag är fortfarande i viss mån inte en dag längre i mitt sorgearbetet än jag var den dagen det smällde. Jag har typ hamnat i posttraumatisk stress där jag inte ännu ens har börjat ta itu med min bearbetning. Är i överlevnadsstadiumet fortfarande.

Så, det jag måste göra är att börja etablera kontakt mellan min rationella hjärna och mitt igenproppade hjärta och öppna locket lite försiktigt till sorgeasken. Hur ont gör det inte att släppa ut smärtan.

Postat i: Sorg  Permalink   Kommentarer [7]  
 
Kommentarer:

Ja, det kommer säkert att göra alldeles förbannat ont. Men du kommer inte ifrån det, du måste igenom det. Kom dock ihåg att du har tagit ett viktigt steg på vägen åt rätt håll: du kommer inte vidare om du låter det rationella i dig styra hela tiden. Ibland - tror jag - tar det rationella (en persons effektiva, förnuftiga och "duktiga" jag) över därför att man inte vill eller orkar ta itu med det känslomässiga - det är för smärtsamt. Men någon gång måste man igenom det, för att kunna gå vidare på ett sätt som är meningsfullt i längden. För att hela sig, så långt det är möjligt.

Skrivet av Annie alias UFOt den 26 februari, 2007 kl. 12:05 #

Hepp Multimamman! Puh! Det är inte lätt att vilja leva. Det krävs en hel del mod, envishet och styrka för det. Respekt till dig, du Kämpe! Värme från Kang

Skrivet av Kang den 26 februari, 2007 kl. 19:08 #

Hur ont gör det? Det gör fruktansvärt ont,men det måste ut och du måste igenom. Jätte kram från mig.

Skrivet av M. den 26 februari, 2007 kl. 21:24 #

Visst gör det väldigt ont att släppa på´sin smärta. Men...den måste ut, för att man ska kunna gå vidare helt och fullt. Ninacian Ps. finns en kommentar längre ner oxo, ang. Kärleksbrevet. DS

Skrivet av Ninacian den 26 februari, 2007 kl. 21:41 #

Tack tjejer. Jag vågar inte ens lyfta på locket är så oroad över vad som ska komma ut. Men nu ska jag ge mig tid och möjlighet att försöka komma i kontakt med mig själv.

Skrivet av Vardagstankar den 27 februari, 2007 kl. 07:39 #

Det tar tid och sorgen finns alltid där. Men med tiden och genom att bearbeta sorgen blir den lättare att hantera. Alla har olika sätt att hantera sorg, och det ena sättet är inte mer rätt än det andra. Huvudsaken man hittar ngt som fungerar för en själv. Skönt att du fått hjälp, och kan ta emot den. Lycka till Mian

Skrivet av Mian den 27 februari, 2007 kl. 11:51 #

Mian, jag är glad att jag sökte mig hjälpen faktiskt. Har en helt fantastiska pyskolog som själv mist mycket närstående personer och varit i väggen för det. Så sympatierna och förståelserna är inte inlärda utan upplevda. Tror det gör skillnad. Jag försökar var dag att hantera detta.

Skrivet av Vardagstankar den 27 februari, 2007 kl. 15:53 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg