Sjukt eller friskt?
Med anledning av DN:s ledare idag där man diskuterar något riktigt intressant nämligen människoliv. Det förekommer att människor redan idag inte kan få den medicin som skulle rädda deras liv för att den är för dyr. Sen står två vaccinationsprogram på tur ett för kvinnor och livmoderscancer och sedan ett mot pneumokocker.

Jag är ju så naiv så jag tycker att det är klart att man ska rädda de liv man kan. Inte minst för att man själv mist en närstående så vet man hur mycket lidande det är när människor dör. Dör de dessutom när man kunde ha räddat dem men inte gjorde det för att man prioriterar andra saker när det gäller ekonomin då hade jag blivit mycket och väldigt arg.

Staten kan inte bortsäga sig skyldigheter som har med människors bokstavliga liv att göra. Det är liksom det som de finns till för. Inte för att se till så höginkomsttagare har råd med en extra utlandssemester om året om de nu trodde det. Om man drabbas av en sjukdom så ska det inte hänga på ekonomin eller var man råkar bo för att man ska bli adekvat behandlad. Men så är det redan idag.

Ja, då kommer vi till den intressanta biten. Inte diskuterar man nuvarande politik och dess prioriteringar på skattelättnader utan för att vi alla ska få den sjukvård som behövs verkar det bara finnas en väg att gå - höja högkostnadsskydden. Detta då i relation till att sjukvården prioriteras i förhållande till annat som är mindre viktigt såsom: "Rätten till liv väger självfallet blytungt tyngre än "rätten" till friår, 80 procents ersättning i arbetslöshetsförsäkringen eller sex timmars arbetsdag." Men ingenting om att rätten till liv väger tyngre än mer pengar i plånboken till de som redan har stinna sådana.

Jag tolkar DN:s ledare menar ungefär så här att nu har vi satt åt de arbetslösa nu är det de sjukas tur igen. Vi höjer högkostnadsskyddet och kan dra in en massa annat som inte gynnar vår fokusgrupp med retoriken som består i att vi ställer det mot varandra.

Man ska i det här fallet inte förglömma att den här regeringen ingalunda prioriterar sjuka med sin skattepolitik. Det är snarare tvärtom. Sen är ju frågan den hur mycket mer man kan suga ut från de som har minst för att gödsla de som redan har? Pensionärer som exempelvis är ganska beroende av sjukvården har ju inte direkt tillhört regeringens fokusgrupp. Så detta är bara en fortsättning på redan anlagd politik men våga inte beskylla oss vanliga dödliga som redan drabbas utan ansvaret för dessa förspillda liv bör uteslutande läggas på den förda politik som inte har andra mantran att rabbla än jobb skatt jobb skatt jobb skatt jobb skatt i kombination med stigmatisering av gamla, sjuka och arbetslösa.

Postat i: Nyheter  Permalink   Kommentarer [2]