Jag kollar in bloggen och ser att jag inte har skrivit sedan 1 februari. Nästan en månad sedan sist. Förmodligen för att jag inte har så mycket att skriva om och för att den inte längre behövs som den ventil den en gång var. Livet rullar liksom på och jag är nöjd med det jag har både på fritiden och på jobbet. Emellanåt dyker det upp lite trösklar men dem tar jag mig över. Jag har blivit så mycket starkare de sista åren och den styrkan har jag nu till hjälp i alla möjliga situationer. Jag låter nog bloggen vara här ett tag till. Kanske får jag helt plötsligt för mig att skriva något. Vem vet!

Jag har ju lämnat in min gamla fyra gånger om och nu den fjärde gången fick jag äntligen en ny. Det var liksom på tiden. Och jag är riktigt nöjd med den nya faktiskt. När de visade den för mig i affären så tyckte jag att den var grå och tråkig men sedan när jag fick se den vit-rosa saken så blev jag nöjd . Kanske är det där med färgerna som gör det. Vi kvinor vill nog ha med lite mer färg. Jag hade ju kollat in efterföljaren till min egen telefon, som var röd och fin, men de pengar som jag skulle få lägga emellan var alldeles för mycket. Så blev det den här och jag är jättenöjd. Bra kamera, FB i mobilen och lätthanterlig gör att jag kommer att använda den mycket. Så här ser sen ut:

Så underbart! Jag fick ledigheten beviljad som jag ansökte kring jul. Två härliga veckors ledighet att bara slappa på. Det ska bli så härligt skönt!

De är ett släkte för sig och vissa linjer är fler besökta än andra. Det som dock fascinerar mig är att folk fortsätter att "tjuvåka" när böterna är så höga. Jag tror att de är uppe på 1200 kr nu och jag tycker verkligen inte att det är värt de pengarna för att jag inte orkar eller vill köpa mig ett giltigt färdbevis. Men alla är vi ju olika.

Vinst med 3-1 mot Linköping och hockeyveckan började bra för Frölundas del. Visst, lite virrigt spel i första akten men det tog sig sedan. Det känns skönt det. Inatt kan jag sova gott. Seger och en mysig kram kan göra under för humöret

Japp, det var då jag skrev mitt första blogginlägg. Det är nästan fyra och ett halvt år sedan. Tänk vad tiden går och tänk vad som har hänt under den tiden. Helt otroligt egentligen. Jag har läst igenom lite utav inläggen. Hoppat månad för månad från november nu i år tillbaka till det där första inlägget. Jag läser och förundras. Ser hur jag har utvecklats som människa, som skribent. Det är många tankar och känslor bakom alla de ord som har skrivits på den här sidan. Än känner jag inte att jag har slut på orden, även om de ibland tryter. Fast det är väl egentligen som det ska. Det är inte alltid som man kan dela med sig utav sina tankar och känslor.

Så har jag hållit min andra utbildning i det nya systemet. Och idag kändes det faktiskt riktigt bra. Jag fick tom beröm utav min mentor haha. Jag vet ju att jag kan systemet men det är det där att prata runt omkring saker och ting, som arbetssättet som jag har haft svårt för. Men idag släppte det och det kändes otroligt skönt.

Hmm, nej det är det väl inte riktigt. Men det känns nästan så. Måndag-fredag, måndag-fredag och återigen måndag-fredag. Det är fascinerande hur fort tiden egentligen går. Om vi inte väljer att ta vara på den ordentligt.

Nu börjar säsongen för förkylningar, influensa och annat. Ända sedan jag flyttade in på min nuvarande arbetsplats så har jag haft många förkylningar varje höst, vinter o vår. Jag vet inte vad det är med den här byggnaden som gör det egentligen. Nu är det dags igen i alla fall, men jag ska göra mitt bästa med att kurera mig.

För övrigt känns det mest som vilken måndag som helst. Slött, tråkigt och inte jätte uppåt. Jag vet inte vad det är med mig för tillfället som tycker att det mesta faktiskt är tråkigt. Inte ens ishockeyn lockar speciellt mycket så det blir inga fler träningsmatcher innan säsongen sätter igång. Tror jag inte i alla fall. Jag kanske ändrar mig en dag, vem vet!

Förkylt, trött och grusiga ögon. Så kan söndagskvällen beskrivas. Det blev inte mycket sömn inatt efter kräftskivan och den sömn jag fick var orolig. Det är allt bäst att sova i sin egen säng. Även om vi hade jätteroligt igår kväll. Men jag inser också att jag inte är någon festprisse, så några jättesena kvällar blir det inte.

Igår ställde jag mig också på vågen igen, minus 2 hekto men jag har ändå tappat en hel del centimetrar runt magen och midjan så jag är nöjd . Det får helt enkelt ta den tid det tar.

Ja, det är nog humöret. Jag är helt klart grinigare på kvällarna än vad jag var förut. Förmodligen för att jag för tillfället har lite sockerabstinens eller så. Men det ska väl gå över det också hoppas jag  Dessutom så inser jag att det är att laga två lagade mål mat om dagen inte riktigt är min grej. Jag lagar inte mat för att jag tycker att det är roligt, utan för att det är ett  nödvändigt ont. Och då blir det inte alltid så bra. Jag måste hitta gnistan där. Att det är roligt att ha något gott att äta varje dag, för det är det ju faktiskt.

Japp, det hade jag idag  2,6 kilo. Men i det ligger det en massa orsaker, mer än bara att jag har lagt om kosten. Fast det glädjer mig och gör också att jag känner mig inspirerad. Jag ska gå igenom den här två veckors perioden och sedan ska jag börja återinföra lite kolhydrater i kosten. Men tänka på vad jag äter och försöka undvika sockerfällorna. För det är helt klart det som jag har problem med känner jag. Jag har under två och ett halvt års tid varit så duktig när det gäller att inte äta godis så jag borde klara mig utan att småäta glass, kakor också. Och visst kan man äta det, bara man inte äter det jämnt. Något som jag dock inte har klarat av på sistone. Har jag glass hemma så kan jag äta det varje dag om det skulle vara så och det är definitivt inte bra. Men nu är det dags att lägga om vägen igen hehe.

Det gick inte alls som jag ville idag. Jag var lite för kaxig och självsäker och trodde att jag skulle fixa det bättre än vad jag i själva verket kan. Ja, backa med husvagn alltså. Köra den är inga som helst problem. Men det där att backa och få den åt rätt håll ställer till så mycket huvudbry i mitt huvud att det bara blev kajko. Gråt, tandagnista och elände. Till slut gav jag upp och erkände mig besegrad. Det blir därmed ingen husvagn med till kräftskivan nästa lördag. Även om det hade varit så otroligt mysigt att få ha med den.

I övrigt började dagen med ett sms som väckte mig strax efter nio. Från samma person som fick mig att le när jag skulle somna igår. Jag kände mig aningen trött i huvudet efter lite för lite sömn men en morgonpromenad innan frukost löste det bekymret. Det kändes härligt! Jag ska se om morgondagens väder tillåter det också. Jag behöver ju röra på mig. Och förutom backningen så har dagen varit bra. Jag fick middag hos föräldrarna och tillbringade härliga timmar där ute.

Hockeyresan igår var toppen, om man räknar bort den snopna förlusten. Men det mesta där var som väntat. Skoj dock att spelarna valde att tacka oss, att de såg oss alls. Fabbe var en av de första. Han vars gröna tröja från förra säsongen som jag såg för första gången på någon annan igår. Det svider fortfarande lite att jag inte fick den. Men det är egentligen ingen idé att gråta över spilld mjölk. Bara att gå vidare och hoppas att de har dem även i år för då ska jag se till att få tag i en.

Japp, så löd en kommentar jag hade fått på Facebook. Haha haha, ibland skrattar man högt

Dax för dag 1. Frukosten är serverad bestående av äggröra (blev visserligen omelett istället) med kassler, paprika och tomater. Till det en grov macka med ost och kaffe. Jag tror ju inte att jag kommer få så svårt att hålla mig från att bli hungrig till lunch idag inte

Idag har jag handlat en del utav maten till de närmaste veckorna och också planerat ihop med kompisen. Imorgon smäller det igång! Vi har mätt oss och jag har också vägt mig. Nu blir det spännande att se hur det här går. I vilket fall som helst så lär jag få äta en jäkla massa god mat. Det var också inspirerande att kolla in receptböckerna som kompisen hade. Båda har jag beställt nu för att ha något att variera mig med när de här två första veckorna har passerat. För jag har verkligen tänkt låta det här gå hela vägen. Nu får det vara nog med småätande, sötsug och onyttigheter.

Nu kör vi så det ryker