Så underbart! Jag fick ledigheten beviljad som jag ansökte kring jul. Två härliga veckors ledighet att bara slappa på. Det ska bli så härligt skönt!

I alla fall kaffe idag. Sedan ska vi vara glada att vi fick 3-3 i matchen mot Djurgården. Ett snäpp bättre än 0-4 förlusten mot Linköping i torsdags. Usch, vet inte om jag tror något vidare på det här laget för närvarande. När det gäller kärlek som vännen skrev så måste man ge saker tillbaka, men det gör knappast Frölunda. Även om de säger sig försöka just detta. De har en lång väg kvar att vandra och vi ska vara glada om vi klarar oss från kvalserien när det börjar närma sig mars.

Om jag som välbetald arbetare/tjänsteman hade misshandlat mitt jobb så som Frölundaspelarna misshandlar sina just nu så hade jag fått mig en rejäl reprimand. Men i hockeyns värld gullar vi lite med stjärnspelarna istället för att sätta dem på bänken. Det brukar göra mig fly för bannad. Igår skrattade jag mest åt eländet istället. Det fanns liksom inte så mycket annat att göra. Efter första perioden kändes det ändå ganska bra. Då vågade de stå upp emot serieledarna HV 71, men sedan gick det käpp rätt åt skogen. I andra periodpausen såg jag också hur olika vi människor reagerar på det här. Jag skrattade, mr B var fly förbannad och H var bara alldeles tyst och kunde inte stå still. Själv känner jag inte att jag kan göra så mycket. Det hjälper inte ens att heja fram laget, för det hjälper ingen annan till med heller i Scandinavium. Det är tyst och ödsligt trots att det var det närmaste fullsatt på läktarna. Så jäkla trist!!! Någonstans i den här föreningen har det gått väldigt snett och ingen verkar vilja ändra på det. Och till och med jag börjar ge upp hoppet nu!

Tänk, det är egentligen inte så långt dit. Och nästa helg får vi sätta upp adventsljusstakarna. Jag tycker att det ska bli riktigt mysigt. Det blir genast lite ljusare och en helt annan stämning. Samtidigt vore det ju trevligt om det kom lite snö istället för det här ihärdiga regnandet men vi kan väl inte begära allt haha haha. Vi får nöja oss med det lilla så länge.

Regnet har gjort världen mörk och grå hela dagen så det har varit skönt att bara vara inne och njuta. Jag har fått städat lite och myst på soffa med en bok. Inte gjort så mycket mer än bara njutit av sista dagen innan arbetsveckan börjar imorgon igen. Som vanligt går helgen alldeles för fort. Men snart är vi väl där igen.

Tiden rullar på och det är lördag morgon igen. Konstigt att vi alltid längtar efter något bättre. När det är måndag så längtar vi till fredagen och när det är vinter längtar vi till sommaren och ljusare tider. Varför nöjer vi oss inte med det vi har just nu? Den här dagen är unik och inte lik någon annan dag. Ändå finns liksom behovet där. Det är underligt egentligen. Men det är väl också det som mindfulness handlar om. Att vara nöjd med det man har här och nu och leva i det. Inte se jättelångt fram utan njuta utav varje minut, varje timme och varje dag för sig.

Jag ska i alla fall njuta utav den här lördagen

De är ett släkte för sig och vissa linjer är fler besökta än andra. Det som dock fascinerar mig är att folk fortsätter att "tjuvåka" när böterna är så höga. Jag tror att de är uppe på 1200 kr nu och jag tycker verkligen inte att det är värt de pengarna för att jag inte orkar eller vill köpa mig ett giltigt färdbevis. Men alla är vi ju olika.

Har ni tänkt på hur rädslor kan begränsa en människa? Det har jag gjort. Många gånger dessutom. Rädsla kan få en människa att sluta göra de saker de tycker är roligt och distansera sig från dem de tycker om. Då är man ute på djupt vatten och låter rädslan ta över livet. Jag vet vad jag pratar om eftersom jag lät min rädsla för epilepsin ta över mitt liv så till den milda grad att jag slutade att gå på hockeyn för att jag var rädd att få ett epilepsianfall. Nu så här efteråt så undrar jag egentligen hur jag tänkte eftersom jag lika väl kunde få ett anfall när jag var hemma, vilket jag också fick när jag fick det sista anfallet för 13 år sedan. Så det skonade mig liksom inte från ep i alla fall, även om jag ville tro det. Och det är väl också det som jag kan se så här efteråt, att jag gjorde allt för att skydda mig själv istället för att bemöta rädslan. Det är nog så tufft att göra de där sakerna eller känna den där känslan som man är rädd för men för varje gång som man väljer att bemöta rädslan istället för att fly ifrån den, desto enklare blir det. Det är aldrig enkelt och kräver mycket jobb, men det går.

Jag tänker ibland på hur jag var bara för några år sedan. Nervös, irriterad och ofta väldigt negativ. Men med den hjälp som jag till slut vågade ta till mig så har jag blivit mer positiv, glad och tillfreds. Visst dyker rädslan upp ibland men det är ytterst sällan och jag vet hur jag ska hantera den för att minska den. Och det känns så skönt för livet blir så mycket friare och underbarare att leva när jag inte har ett hårt band av rädsla runt bröstet. Och inte minst det faktum att jag har ändrat mitt tankesätt. Nu ser jag inte allt nattsvart utan försöker hitta det positiva.

Det som jag har gått igenom har också gett mig en större förståelse för andra människor och deras rädslor. Alla har vi något som vi är rädda för men vi hanterar rädslan på olika sätt. Och om jag kan hjälpa någon utav dem i min närhet med erfarenhet utav det som jag har gått igenom så gör jag det gärna.

Det är dags att börja tänka på julklappar igen. Jag har kommit på två stycken, men det är värre till familjen. Brorsan till exempel ska ju som vanligt jobba på jul och vill egentligen inte ha någon julklapp, men jag tänker köpa en till honom i alla fall. Jag gillar att ge bort saker med omtanke så jag får försöka komma på något riktigt bra till honom. Tror dessutom att jag vet vad jag ska hitta på till mamma. Men jag får se om det blir det eller inte. Det blir att luska lite och fundera lite till över vad som kan vara lämpligt.

Min egen julklapp blir en resa till Gävle på annandagen och se Brynäs-Frölunda. Tillsammans med järngänget i WWS så åker vi upp och bor på hotell över natten 26-27 december. Där uppe möter vi upp resten utav gänget som också ska se matchen, men som åker upp en dag tidigare än oss. Totalt tror jag att vi blir 11 personer på plats.

I vilket fall som helst så tycker jag att det ska bli skoj att det närmar sig jul. Och om två veckor får vi sätta upp ljusstakarna. Det gör att det blir lite ljusare i det mörker som annars råder på utsidan.

Jag hymlar inte om att jag har en blogg och därför var jag fullt ärlig när han frågade igår. Han såg ju det hela på min dator när han lånade den. Han undrade om han finns med och det gör han ju. Det hymlar jag inte med. Kanske kan det bringa en hel del klarhet i hur det har varit om han kommer hit och läser. Just nu är det alldeles för mycket annat runt omkring som rör till det så jag bryr mig inte om att den syns. Jag står för det jag skriver. Och det jag känner. Det har jag gjort hela tiden, så också nu.

Det är förunderligt hur livet hela tiden kommer ivägen på ett eller annat sätt. Hur det skapar olika vägar som vi väljer att vandra på. Vi får olika styrka beroende på vad vi råkar ut för och hur vi väljer att tackla det. Jag trodde nog aldrig att jag skulle vara den jag är idag när jag ser tillbaka hur jag var för några år sedan. Då när jag hade det som jobbigast med panikångesten och rädslan för epilepsin. Då när hockeyn fick stå tillbaka för att jag inte vågade sitta själv i Scandinavium utav rädsla för epilepsin. När ångesten kunde krama mig i sitt stenhårda grepp och få mig att bli totalt blockerad. Det finns vissa gånger när jag känner av det idag också men inte på långa vägar såsom då. Och den bästa hjälpen fick jag trots allt utav psykologen som jag valde att gå hos förra året när det var hektiskt på jobbet. Det fick mig att se att det inte var bara rädslan för epilepsin som ställde till det. Utan min vilja att ha kontroll på allting. Jag är nog fortfarande lite av ett kontrollfreak men jag försöker också släppa på det och göra något utanför ramarna. "Think outside the box" om man ska använda en fin klyscha

Som allt annat som händer så kommer det här också visa sig bli en motgång eller lärdom som ger mig ännu mer styrka i framtiden.

Men jag får skylla mig själv. Idag blir det en lugn och stilla dag på soffan med en bok eller en film och lite sömn emellan varven. Annars lär jag aldrig orka med jobbveckan som kommer. Sedan brukar sånt efter sånt komma så nog får man svi lite för att man har roligt.

Haha, och jag kom som vanligt sist i bordshockeyturneringen . Fast det var väl egentligen ingen nyhet. Jag har ingen vinnarinstinkt när det gäller det där och koncentrationen är sällan på topp heller. Kanske skulle skaffa mig en målvaktstränare. Det är ju där det brister haha haha.

Jag måste nog säga att det är ett rätt bra facit för en veckas jobb för Frölunda. Även om jag och resten utav Scandinavium höll andan under tredje perioden idag när Rögle bombaderade Frölundas mål som sjutton. 5-20 slutade skottstatistiken i den perioden. Verkligen en kanonad mot Honken. Men det slutade väl och vi kunde gå hem med tre fräscha poäng.

Vinst mot Linköping i tisdags, oavgjort mot HV i torsdags och vinst mot Rögle idag. Det känns gott att vara Frölundasupporter idag

... inte just nu i alla fall. Idag fick jag veta att jag inte blir nominerad att gå vidare med ledarskapsprogrammet. Men för det är jag inte vidare ledsen. Jag kände det på mig. Och dessutom är jag nog inte helt och hållet redo att ta det steget ännu. Samtidigt är det skönt att veta att de ändå tror på mig och vill ge mig andra utmaningar att bita i. Vad det blir får vi se då!

Vinst med 3-1 mot Linköping och hockeyveckan började bra för Frölundas del. Visst, lite virrigt spel i första akten men det tog sig sedan. Det känns skönt det. Inatt kan jag sova gott. Seger och en mysig kram kan göra under för humöret

Så himla skoj att det är dags för match idag igen! Visserligen har det varit en skön vecka där det inte har varit några matcher, men det är alltid skoj att komma tillbaka till Scandinavium och sektion O. Och den här veckan är det match varannan dag som gäller även för mig som supporter. Hemmamatch mot Linköping idag och mot Rögle på lördag. Däremellan så är det bortamatch i Jönköping på torsdag. Dags att bli döv igen förmodar jag. Det gäller att se till att stoppa ner öronpropparna. Sedan kan det ju inte skada om den där trumkillen dunkar lite mindre på trumman. Förra gången höll jag för öronen trots att jag hade öronproppar i. Det tycker jag är riktigt fantastiskt *ironi*. Men vi kan väl fortsätta drömma om det förmodar jag.

Matchen på lördag ska jag gå tillsammans med några utav mina gamla arbetskamrater och det ska bli riktigt trevligt. Alla utom en håller dessutom på Frölunda så jag hoppas att laget gör om samma bedrift som de gjorde förra gången, att vinna matchen. Men till dess har vi två andra matcher att gå igenom först innan lördagens match.

Vi börjar den här hockeyveckan med att äta en buffé på Focus i eftermiddag