Jag har börjat på en ny novell. Här kommer början. Kanske glädjer den någon. Och en del som läser lär säkert känna igen sig.

Nina stannade i dörröppningen och kastade en blick över ishallen. Nere på isen så höll hennes favoritlag på med sin första isträning för säsongen. Och runt omkring isen stod det både supportrar och journalister. De andra i hennes vänskapsgäng stod för sig själva nere i ena runden av sargen. Där var Nicke, deras guru på matchrapporter. Det som han inte kom ihåg från en match var helt enkelt inte värt att komma ihåg. Man kunde fråga honom om en match som han hade sett för tio år sedan och han kom ihåg nästan allt med den. Han var också ordföranden i klubben. Där var också Crille, gängets kartguru. De kunde väcka honom mitt i natten och han kunde tala om exakt hur många mil det var mellan Göteborg-Mora. Nina lät blicken svepa vidare och bredvid Crille fann hon Martin, reseansvarig för gänget. Han var den som hade huvudansvaret för bortaresorna och planerandet av resmålen. Klubbens huvudsakliga mål var att vara med på alla matcher som favoritlaget spelade, oavsett hur långt bort det låg. Det kunde därför inkludera en massa olika färdmedel och genom åren hade de färdats med bil, buss, tåg och flyg. Båt var väl det enda som stod kvar på listan över icke använda färdmedel. Tätt intill honom stod Ninas bästa vän Annica. Martin och Annica var tillsammans sedan ett år tillbaka och Nina såg hur de fortfarande kastade förälskade blickar emot varandra. Det värmde hennes hjärta när hon såg den gränslösa kärleken dem emellan. Till vänster om dem stod Joacim och Marie ivrigt diskuterandes vad Nina förmodade var målvaktens förehavande på isen. Maries stora idol var nämligen Johan Andersson, som numera gjorde succé i världens bästa hockeyliga NHL. Men han tränade fortfarande med sitt gamla lag på somrarna och idag var han således med på isen. Marie hade haft förmånen att få intervjua Johan när hon var över i ?the big Apple? New York året innan. Det var Joacims förtjänst eftersom han i egenskap av reporter hade lyckats fixa så att hon fått tillträde till det allra finaste. Det var Jockes specialitet, att intervjua spelarna efter matcherna. Tragiskt nog så hade de inte samma möjlighet att komma in i lagets omklädningsrum här hemma som de hade på bortaarenorna. Klubben var tydligen väldigt rädda för konkurrens från supporterföreningen. Joacim var också en av Ninas bästa vänner och hon kunde prata med honom om allt. Så hade det varit sedan de först lärt känna varandra för fyra år sedan. Pratandes med Joacim och Marie stod också Richard. Han var också en av dem som ständigt var med i innergänget. Fixare ut i fingerspetsarna och han var den som hjälpt Nina att tapetsera om hennes vardagsrum nu under sommaren. Till slut hamnade Ninas ögon på Daniel. Han stod bredvid Nicke. Hans son Peter stod tryckt med näsan intill plexiglaset och betraktade ihärdigt spelarnas insatser på isen. Grabben var i princip uppvuxen i hockeyrinken och var ständigt med sin pappa på hemmamatcherna. Även vissa bortamatcher kom han med på. Hennes hjärta hoppade till när hon betraktade honom. Det var något med Daniel som berörde henne djupt. De hade tidigare bara varit vänner, men sedan i vintras hade det hänt något. Hon hade alltid betraktat honom som en mycket bra vän och inte som något annat. Dessutom så hade han redan haft flickvän, en tjej som till råga på allt satt på samma rad som Nina och Annica. Nina hade redan vid första anblicken av henne fått rysningar. Hon var en sådan där tjej som trots att hon mycket väl visste vem Nina var så lät hon helt enkelt bli att heja emellanåt. Sådant kunde Nina helt enkelt inte med. För henne var det takt och god ton att hälsa när man kände någon. Men nu var hon ute ur bilden. Redan under vintern-våren hade det varit allmänt struligt mellan dem och Nina hade märkt väldigt väl på Daniel att inte allt var som det skulle. Han var inte alls samma glada människa som tidigare och när säsongen tog slut i sista seriematchen så skrek han rätt ut av glädje. Och det var inte för att säsongen var slut utan för att han skulle slippa se henne. Nina förstod att det inte kunde ha varit enkelt att behöva se den som sårat en hela tiden. Hon visste visserligen inte så mycket om vad som hänt mellan dem, mer än att hon ständigt kommit med lögner och att hon inte tyckte om barn. Fast hur man inte kunde tycka om Daniels son Peter var för Nina en gåta. Härligare unge fick man leta efter. Fast å andra sidan så är det väl så att alla människor inte tycker om barn. Nina visste inte om hon själv ville ha egna barn, men hon kunde tänka sig att ta sig an Peter. Om nu Daniel kunde bestämma sig för henne någon gång. Han hade nämligen antytt att han hade någon form av känslor för henne, men eftersom det var som det var med Anna (före detta flickvännen) så blev det aldrig något definitivt. Nina själv hade utvecklat starka känslor för Daniel, mer än hon känt för någon på många år. Hon hade blivit bränd av kärleken flera år tidigare och sedan aldrig vågat öppna sig för den. Inte förrän Daniel började visa intresse i början av december. Sedan var det kört. Trots att han hade velat fram och tillbaka med Anna så hade hon aldrig gett upp hoppet om att det skulle bli hon och han till slut. Någonstans så skulle han se att det var de två. Men under tiden så fanns hon där som hans vän och förtrogna.

Nina öppnade dörren och började gå ner för trappan. Det var tur att hon hade klätt sig varmt eftersom det i ishallen var lika kyligt som vanligt. Och det var en stor skillnad att komma utifrån 25 graders värme och Nina rös till trots de varma kläderna. I värsta fall fick hon väl skämta med Daniel om att hon behövde ha lite värme av honom. Han brukade kunna ta till sig skämten utan att ta illa vid sig.

Annica såg henne redan när hon kom nerför trappan och hon vinkade till henne. Sedan fick också några utav de andra syn på henne och hälsade.

-          Tjena Nina, hojtade Crille glatt. Så du har också hittat hit.

-          Japp, självklart. Måste ju spana in grabbarna så här första gången på is, log Nina tillbaka.

-          Hehe, det är klart, replikerade Crille.

Nina såg i exakt vilket ögonblick Daniel såg henne. Han vände blicken från Nicke som han pratat med när han hörde hennes namn och såg på henne med sina bruna ögon. De där ögonen som kunde få henne att göra nästan vad som helst. De hade upprepande gånger fått henne att drunkna i dem. Ibland var det rent av hopplöst att undkomma dem, men det gjorde egentligen inte så mycket. De var så uttrycksfulla och Nina kunde läsa både det ena och det andra i dem. Just nu läste hon ren glädje. Hon såg också hur han kom emot henne. Det var ett tag sedan de hade setts. Mycket vatten hade runnit under broarna under den tiden.

-          Så Nina, hur var veckan i Malung? Maries röst väckte Nina ur hennes drömmerier.

-          Jo, den var alldeles strålande. Nina log när hon tänkte tillbaka. Det var bra väder, mycket dans och en massa nya människor. Det kunde inte ha blivit bättre.

-          Blev det någon dans förutom med pappa då?

-          Njaa, några stycken blev det allt. Men som vanligt drar jag till mig äldre. Vet i sjutton vad det är som gör det. Första kvällen blev jag så klart tagen för pappas fru, som vanligt. Nina skrattade till vid tanken.

Gänget runt omkring henne skrattade. De hade redan tidigare hört om hennes problem med att alltid bli tagen för sin pappas fru.

-          Förstår att det känns konstigt, sa Joacim och log.

-          Haha, skojar du eller? Men som sagt, jag är van vid det här laget. Och det är bara att rycka på axlarna och rätta till deras misstag.

-          Jag vet varför.

Daniel hade kommit fram till dem nu.

-          Hej snygging! Nina kunde inte låta bli att jäklas med honom och hon såg hur hans ögon lyste upp vid komplimangen.

-          Hejsan! Hans röst var mjuk som sirap.

-          Det är för att du har så vackra ögon som de dras till dig.

Nina kände hur hon blev alldeles röd om kinderna. Hon visste att han tyckte att hon hade vackra ögon, men han hade aldrig sagt det till henne så här inför de andra.

-          Så det är så du tror att det är, sa Nina utan att darra på rösten trots att det var svårt.

-          Jag tror inte, jag vet! Daniel lät självsäker.

Nu stod han alldeles framför henne och hon kunde se in i hans ögon på riktigt nära avstånd.

-          Okej, jag tror dig. Nina log glatt.

-          Vad roligt det är att se dig. Daniel lät glad även på rösten.

-          Detsamma.

Han sträckte sig fram emot henne och drog henne intill sig i en kram. Nina blev lika glad som förvånad, men hon kramade tillbaka. Hon kunde ju inte säga nej till att få vara så nära honom. Han luktade gott och hon drog girigt in hans doft i näsan. En ilning drog fram genom hennes maggrop och känslorna intensifierades i hennes kropp. Hon önskade att de var någon annanstans. Någonstans där de var ensamma. Men istället fick hon nöja sig med närheten som hon fick nu. Och den var ändå mer än vad hon fått på länge. Så drog Daniel sig en bit ifrån henne och hon trodde helt klart att det var slut med kramen. Men ack så hon bedrog sig. Istället såg han henne djupt i ögonen och plötsligt fann hon sig bli kysst. Hans läppar var mjuka och varma mot hennes. Kyssen var försiktig till en början, men blev mer krävande. Nina kände det som om hon slängdes iväg på ett eldklot någonstans när åtrån forsade fram i hennes blod. En tanke flög genom huvudet. Det var inte samma sak att bli kysst av någon som man verkligen tyckte om jämfört att bara bli kysst. Det var miljoners miljoner bättre. Hon höll hårdare om hans hals och slöt ögonen. Men snart var de båda tvungna att hämta andan och de avbröt kyssen. Men han kunde inte låta bli att nafsa lätt i hennes läppar ett par gånger efteråt. Sedan log han och hela ansiktet lyste upp.

-          Herre jävlar, hördes Joacims röst bakom dem. Har du äntligen fattat, Daniel?

Runt omkring dem så stod de andra lite mållösa. Nina kände hur hon blev alldeles röd i ansiktet. Först nu blev hon generad över kyssen.