Jag läste Jades påbörjade alster tidigare. Gick hem och kollade bland mina noveller. Det finns några stycken som ännu inte är färdiga. Vet inte om de blir det heller. Men här är en i alla fall och kanske kommer det en fortsättning en dag.

I någon annans famn

Johanna var innerligt trött på Davids ständigt retsamma kommentarer och gliringar. Han kunde inte vara allvarlig en sekund och om hon sa något så fick hon genast mothugg. Dessutom så behövde han bara se på henne med de där blåa ögonen för att hon skulle smälta. Trots det så visste hon hans inställning till kärleken. Hon hade i flertalet år försökt bortse från den attraktion som hon kände till honom och istället förlitat sig på vänskapen som sådan. Men det var inte alltid så lätt. Saken blev inte bättre av att han faktiskt motsade sig själv emellanåt och antydde saker som kunde tas som att han verkligen var intresserad. Men det aktade hon sig för att tala om för honom för då visste hon att han genast skulle slå bakut. Därför var det som att gå på glasskärvor och det gällde att passa sig för bitarna så att de inte skar in i fotsulorna och skapade sår som var för djupa för att läkas.

    Johanna hade tillbringat många timmar framför datorn, pratandes med honom som hon nu hade förstått var hennes stora kärlek. De gånger som hennes favoritlag spelade borta och hon inte kunde vara på plats så bevakade hon matcherna via webben istället. David fanns allt som oftast på andra sidan msn i de lägena. Det gick sällan en dag utan att de pratades vid på det ena eller det andra sättet. Att kommunicera via datorn var smidigt men samtidigt var det farligt. Det var väldigt enkelt att skriva något som man inte skulle ha sagt öga mot öga till den andre personen. Just det var Johannas stora dilemma. Hon var väldigt snabb i tanken och fingrarna flög gärna snabbt som en vind över tangenterna och sen skickade hon iväg det innan hon hade hunnit tänka efter ordentligt. Därmed fick David också svar på tal men samtidigt mer information än han behövde många gånger. Hon hade nu bestämt sig för att hon skulle vara återhållsam med informationen. Låta honom våndas lite och se om det förändrade situationen något.

    Just Davids ständiga aversion gentemot förhållanden och kärleken var en stor bidragande orsak till att Johanna slängde sig i armarna på Johan under den där festen. Det var lördag och gänget med vänner hade samlats hemma hos Johan för att fira hans nyligen tagna civilingenjörs examen. De senaste dagarna hade varit extra jobbiga för Johanna. Det var mycket att göra på jobbet och Davids retsamma sätt gjorde inte hennes humör bättre. Därför hade hon helst stannat hemma och sluppit vara social, krupit ner under täcket och bara fått vara för sig själv. Men hon kunde inte svika Johan på det sättet. De hade varit vänner länge och hon var skyldig att komma på hans fest. I ett försök att pigga upp sig så hade hon inhandlat lite nya kläder och hon var riktigt nöjd med den svarta toppen och jeansen som slöt tätt intill hennes former. Ingen skulle kunna säga att hon inte ansträngde sig i alla fall. Med ett glättigt leende på läpparna men som tyvärr inte nådde upp till ögonen så gav hon sig in i festligheterna.

-                    Hej Johan. Grattis! Hon gav sin vän buketten med blommor och ett paket innan hon gav honom en varm kram.

-                      Tack så mycket. Roligt att du kom och inte blev hemma tjurandes. Johan betraktade henne med sina gröna ögon och tog in hela hennes betagande skönhet. Du är riktigt vacker ikväll, Johanna.

    Trots att de kände varandra så väl så rodnade Johanna lite över kommentaren, men hon log glatt emot honom.

-                      Tack så mycket. Det är inte så mycket annorlunda än vanligt. Bara lite nya kläder. Ibland behöver man lite nytt för att muntra upp sig själv.

-                      Japp, så sant! Men du är i alla fall mycket vacker. Förse dig nu med mat och dricka. Jag ska se till att få de här vackra blommorna i vatten så att de inte går till spillo.

    Johanna såg hur han gick iväg mot köket innan hon vände sig om mot buffén som stod uppdukad på ett bord. Hon försåg sig med ett glas rödvin och plockade ihop en tallrik med lite småplock. Sedan styrde hon stegen mot vännerna som satt runt matsalsbordet på andra sidan av rummet.

-          Tjena Johanna. Läget? ropade Daniel till henne från huvudändan av bordet. Till höger om honom satt David men honom ägnade Johanna inte en blick. Hon var rädd att hon bara skulle börja gråta av frustration om hon såg på honom.

-          Bara bra, Daniel. Hur är det själv då?

-          Livet är på topp. God mat och sprit i glada vänners lag och jag har i veckan slutfört en stor affär för firman. Livet kan inte vara bättre.

-          Så underbart.

Johanna slog sig ner bredvid bästa vännen Elin på samma sida av bordet som David vilket gjorde att hon slapp få honom i blickfånget hela tiden.

-          Hur är det, vännen? Elin försökte fånga hennes blick.

-          Jorå, förutom att jag är irriterad på du vet vem, mumlade Johanna halvviskande för att inte resten av gänget skulle höra något.

-          Bry dig inte om honom. Ikväll ska vi ha fest.

-          Hörru ni tjejer. Vad viskar ni om där borta i hörnet? Daniels röst var redan lite högljudd beroende på ölen som han hade fått i sig och av Johannas erfarenhet så skulle han inte bli mindre talför när han fick i sig lite mer.

-          Johanna bara talar om hur hon såg dig utklädd i kvinnounderkläder förra månaden. Elins röst var full av skrattlystnad när hon drog en vit lögn som fick Johanna att vrida sig av skratt vid sidan om henne.

Hon hade inte alls sett Daniel utklädd i kvinnounderkläder, men av döma av hans skyldiga min så hade han någon gång faktiskt utklätt sig just i denna utstyrsel.

-          Nej nej, det har hon aldrig gjort. Fast jag måste ju erkänna att jag har haft kvinnokläder på mig. Hans ansiktsfärg blev genast lite rödare när han fick ur sig erkännandet.

-          Nämen Daniel. Inte visste jag att du hade sådana böjelser.