Tänkte ge er som vill ha lite att läsa fortsättningen på Kyssen.

Tiden gick och Lina satte sig på en stol med ett glas Coca-cola i handen och betraktade folk. Hennes bror kom förbi en sväng och de pratade lite. När han lämnat sin plats kom Magnus fram till henne. Hans lite glansiga ögon betraktade ingående hennes ansikte och hon fick stålsätta sig ordentligt för att inte luta sig fram och kyssa honom. Känslorna brottades om herraväldet inom henne, men till slut vann förnuftet över åtrån.

-         Har Anders sagt att jag har fått tid för halkkörning? frågade hon honom.

-         Nej, det har han inte. När då?

-         Trettonde januari. Jag blev så förvånad när Peter sa det till mig. Jag trodde inte att jag kommit så långt fram.

-         Det var ju roligt. Då har du snart ditt körkort.

-         Ja, det är bara teoriläsningen kvar. Det är helt hopplöst att ta sig dit bort bara för att sätta sig och läsa.

-         Ja, men det är ju något som måste göras. Tänk bara på att när du väl fått gjort teoriprovet så behöver du inte tänka på det mer.

-         Det har du rätt i.

    Det var underbart att höra hans röst och hon koncentrerade sig inte lika mycket på det han sa som på hur hans röst lät. De pratade en stund innan han gick. Med ens blev det väldigt tomt när han lämnat henne och hon visste inte riktigt vad hon skulle göra. Just då kom Anders ut från köket med en diskhandduk på axeln och hon frågade om han behövde hjälp. Han nickade till svar och hon följde honom för att torka glas.

    Medan hon hjälpte sin bror kom Magnus in i köket. Hjärtat hoppade till i bröstet och pulsen ökade till 200 slag i minuten då hon stod där bredvid honom. Händerna skakade och hon var rädd att hon skulle tappa glaset som hon höll i. Frenetiskt började hon torka det för att dölja sin nervositet.

    Magnus såg hur Lina försökte dölja sina darrande händer och han blev glad då han förstod att hon var nervös över att vara i hans närhet. Det måste ju betyda att hon kände något för honom.

    Telefonen ringde och Anders svarade.

-         Pappa väntar där ner, förklarade han. Jag följer dig ner.

    Lina kände hur besvikelsen fyllde hennes bröst över att behöva lämna festen.

-         Jag följer också med ner, sa Magnus och ställde ifrån sig sitt glas.

    Nere på gatan pratade Linas pappa med Carl, en annan av hennes brors kompisar, medan han väntade på henne.

Niklas dök upp bakom ryggen på henne precis innan hon skulle sätta sig i bilen. Hon hoppade till då hon hörde hans viskande röst:

-         Kom igen nu. Sista chansen. Krama honom.

    Lina vände sig och såg på Magnus. Skulle hon våga krama honom? Hjärtat dunkade våldsamt i hennes bröst och händerna kändes fuktiga. Hon kände sig kokhet trots kylan som omgav henne. Tankarna snurrade i huvudet. Han såg på henne med frågor i de bruna ögonen. Hon måste bestämma sig

    Magnus såg att hon stod i valet och kvalet över vad hon skulle göra. Han hoppades att hon skulle komma fram till honom och säga att hon ville stanna hos honom i kväll. Han försökte med ögonen förmedla sitt budskap. Försökte med dem få henne att förstå att han längtade efter och ville ha henne hos sig.

    Utan att vara riktigt medveten om vad hon gjorde gick Lina mot Magnus. Snöfallet och kylan tillsammans med resten av omgivningen försvann när hon såg in i hans bruna ögon. Hon stannade framför honom först när hennes kropp nästan snuddade vid hans. Av egen fri vilja lade sig hennes armar om hans hals och hon gav honom en kram. Det var underbart att känna hans kropp mot sin och glädjen var total då han kramade henne tillbaka. Efter vad som kändes som en evighet drog de sig ifrån varandra.

-      Vill du att jag ska stanna? frågade Lina med svag röst. En röst som hon inte uppfattade som sin egen. Andlöst väntade hon på hans svar.

Hjärtat hoppade av glädje på Magnus då han hörde hennes fråga.

-         Ja, det vill jag väldigt gärna, svarade han med mjuk stämma.

Lina kunde inte annat än nicka till svar.

    Deras blickar hade svårt att slita sig ifrån varandra. Till slut vände Lina sig dock bort för att prata med sin pappa. Det kändes som om hon svävade på moln då hon gick fram till bilen.

-         Pappa, jag stannar ett tag till.

-         Va! Hennes pappas röst var full av uttalade frågor.

-         Jag stannar ett tag till. Jag tar tåget hem i natt, förklarade hon.

-         Och vem hade du tänkt skulle hämta dig då? Mamma och jag tänkte ta oss en flaska vin.

-         Då får jag väl gå från tåget då.

Blicken som hennes pappa gav henne var inte nådig.

-      Tror du att jag tänker låta dig gå fem kilometer mitt i natten själv? Knappast. Varför måste du stanna kvar här då?

-      Jag vill det bara, protesterade hon som en tjurig barnunge, istället för den mogna kvinna på 23 år som hon var.

-         Det har möjligtvis inget med Magnus att göra?

-         Jo. Han vill att jag stannar.

-         Ok, ok. Jag hämtar dig vid sista tåget. När är det inne?

-         Kvart i tre i natt.

-         Har du magnetkort?

-         Det ligger i min plånbok som du har.

Han gav henne plånboken och sin mobiltelefon.

-         Ta telefonen också för jag förmodar att du inte tog din med dig?

-         Nej, det gjorde jag inte.

-         Då ses vi sen.

-         Tack pappa, sa Lina och log med hela ansiktet av lycka.

Anders hade hela tiden stått på andra sidan av bilen och betraktat dem. Nu kom han runt till henne.

-      Vad roligt att du stannar, log han. Även om det kanske inte helt och hållet är för min skull som du gör det.

Hans kommentar fick Lina att komma att tänka på en sak. Han hade alltid varit lite reserverad när det gällde Linas förhållande till Magnus. Varje gång som de varit på bio hade han sett till så att de inte fått sitta bredvid varandra. Lina hade funderat från och till om det var så att han känt spänningen mellan henne och Magnus och därför inte velat att de skulle sitta bredvid varandra. För när hon varit med Anders och några av hans andra kompisar så hade han inte ryckt biljetterna ifrån henne och delat ut dem som han alltid gjorde när Magnus var med.

    Lina vaknade upp ur sina tankar av en hand som lades på hennes axel.

-      Ska vi gå upp? Det börjar bli kallt, hörde hon Magnus röst säga. Hon vände sig om mot honom och skrattade. Snöflingorna som lagt sig i hans mörka hår höll på att smälta och fick hans hår att bli fuktigt. Det kliade i hennes fingrar av längtan efter att få dra dem genom hans blöta hår.

-         Det är inte konstigt att du fryser. Du har ju ingen jacka på dig.

-         Jag tänkte att du skulle värma mig. Magnus ångrade nästan genast det han sagt. Vad skulle Lina tro? Förmodligen att han ville kasta sig över henne. Men så var det ju inte. Eller?

    Kommentaren fick Lina att bli blossande röd i ansiktet och hjärtat slog ett extra slag i bröstet.

-         Jaså, det vill du, sa hon och lade armen runt hans midja. Något som hon aldrig skulle vågat göra bara ett par timmar tidigare. Plötsligt hade dock deras relation förändrats från vänner till... Ja, vad var de? Hon visste inte riktigt, men hon ville hemskt gärna ta reda på det.

    Magnus kände Linas arm runt sin midja och njöt av värmen. Då han kom till festen hade han inte trott att hans och Niklas lilla påhitt skulle slå så här väl ut.