- Vill du följa med upp på en fika? Hon ställde frågan med en förhoppning om ett positivt ja. Hon ville inte lämna hans närhet ännu.
- Det är ingen bra idé.
Hon tittade undrande på honom. Det enda hon hade bett om var en enkel fika inne hos henne.
- Varför då? Litar du inte på dig själv i min närhet?
Kanske var frågan lite väl rakt på sak men hon behövde ha en förklaring.
Hans svar var kort och koncist.
- Nej.
Förbluffad stirrade hon på honom. Ögonen uttryckte förvåning men också glädje. Det var ett bevis om något på att han tyckte om henne.
- Jaha, vet inte vad jag ska svara. Självklart är jag smickrad.
Hon gav honom ett smittande leende som fick honom att bli tveksam till att han hade svarat rätt. Men magkänslan sa honom att det bästa var att de än så länge höll sig ifrån varandra ett tag till. Han ville inte gå för fort fram. Samtidigt ville han ge henne en förklaring till varför. - Du vet väl att jag inte gör det här bara för att jag inte tycker om dig. Det gör jag. Oändligt mycket, men jag vill inte strula till det hela.
- Jag förstår dig fullt ut. Det är onödigt att strula till situationen ytterligare.
- Vi tar den där fikan någon annan gång. Då har vi båda något att se fram emot. Hennes blå ögon glittrade.
- Ja, du kan få nåt att drömma om också.
Han lät ett fingret smeka längs med hennes kind innan han fattade tag om hennes haka med handen. Så lutade han sig fram och lät läpparna försiktigt vidröra hennes. Kyssen var lätt men känslorna som darrade mellan dem var inte det minsta lätta. Istället var de starka och omvälvande. Hettan steg mellan dem och det som först började så lätt och försiktigt övergick snart till rena explosionen av passion. Det kändes som om hon skulle drunkna i känslorna som for runt i hennes kropp. Han drog henne intill sig så gott det gick i den trånga bilen, lät händerna glida runt längs hennes rygg och hon värmdes av att känna hans kropp mot hennes. När det kändes som om de nästan inte kunde andas på grund av alla känslor så drog han sig ifrån henne.
- Förstår du nu varför jag inte klarar av att gå med upp? Han såg djupt in i hennes ögon med en blick som var het av känslor.
Med svag stämma viskade hon:
- Ja...
Postat i: Noveller Permalink Kommentarer [0]