Herregud, det borde inte vara tillåtet med så här spännande hockeymatcher. Och särskilt inte när hemmalaget inte gör någon nytta i 59 av 60 minuter utan trummar på som sjutton i förlängningen istället. Det fick i alla fall mig att nästan bita på naglarna innan Niskala satte kvitteringspucken när det bara återstod några sekunder av tredje perioden. Att det ska vara så förbannat svårt att skjuta direkt? De velar alldeles för mycket med pucken istället för att ta ett direktskott på mål. Det gick ju bra när Niskala gjorde det nu och det kan gå bra nästa gång Mike gör det också.
Sedan fick vi se nästan en förlängningsperiod till innan suddenspecialisten Niklas Andersson satte pucken i nät. Rena guldjublet utbröt och bilden av spelare som slängde sig i en glad hög över varandra mitt på isen sitter fast på min näthinna. We are the champions ljöd ur högtalarna och vi som var med 2005 minns tillbaka. Nu var det inget SM-guld som bärgades men det kändes nästan så. Det var nog inte många som trodde att Frölunda skulle ha en chans att ta den här matchen, så dåligt som de spelade många gånger. I krig och kärlek är dock allt tillåtet och i hockey likaså. Linköping visade sig som dåliga förlorare när de gick ut utan att ens tacka för matchen. Men förlusten sved nog rejält eftersom det var de som ägde matchen.
Ibland kan jag klaga över hockeyn och inte alltid tycka att det är så kul, men efter en sådan här kväll och en sådan här vinst så jublar jag av lycka :-)
Postat i: Frölunda o Hockey Permalink Kommentarer [2]
Det är väl inga lag som tackar varandra efter matcherna i slutspelet? Har inte varit så förut. Frölunda tackade i alla fall inte efter matchen i Linköping i lördags...
Skrivet av Stina den 23 mars, 2010 kl. 00:17 #
Stina; Det har jag faktiskt inte tänkt på förut, men så kanske det är.
Skrivet av Nettzi den 23 mars, 2010 kl. 06:19 #