Så har jag lyckats knåpa ihop en novell till. Första delen följer nedan om nån är intresserad av att läsa.

-          Jag kommer upp nästa helg.

    Nyheten fick nästan Saras hjärta att stanna i bröstet på henne och hon satte sig med en duns på närmaste stol. Hon blev outhärdligt glad över att Thomas skulle komma. Samtidigt blev hon rädd. Hon hade inte träffat honom sedan den där helgen i augusti när deras förhållande övergått till något mer än vänskap. I ena stunden hade de stått och grälat över någon småsak för att i nästa sekund ligga omslingrade på hans säng. Natten hade sedan blivit en av de bästa i hennes liv. Men den hade också skapat komplikationer av både det ena och det andra slaget.

    Sara och Thomas hade varit vänner i många år, ända sedan högstadiet vilket var många år när båda nu började närma sig de förhatliga trettio. Tillsammans hade de tagit sig igenom livets vedermödor och funnits där för varandra i vått och torrt. Thomas hade varit den som torkat hennes tårar när hennes förhållanden tagit slut. Han hade erbjudit henne sin axel att gråta ut mot, slagit sina starka armar omkring henne och bedyrat att det återstod tusen friare där ute.

    Sara hade funnits vid hans sida och stöttat honom när hans flickvän gick bort i en trafikolycka bara två veckor efter att de hade förlovat sig. Kort sagt, de fanns där för varandra.

    Plötsligt kastades Sara tillbaka till den där augustikvällen. Hon befann sig återigen i Thomas sovrum. Grälandes över någon småsak som hon inte kom ihåg nu.

-          Men för helvete, Sara, måste du vara så envis? Thomas röst var irriterad och hans bruna ögon sköt blixtar.

-          Det ska du absolut inte säga något om. Du är precis lika envis. Sara försvarade sig hätskt. Jag ska klara det här själv. Utan hjälp från dig eller någon annan.

-          Jaja, men kom inte till mig när det går åt skogen.

-          Nej, det tänker jag minsann inte. Sara lät lika tjurig som en treåring som inte fick som hon ville.

Hon snurrade runt på klacken och tänkte göra en strålande sorti, men det gick inte så bra då hennes klack fastnade i trasmattan som låg nedanför sängen. I ena sekunden stod hon på golvet, på väg ut för att i nästa ögonblick befinna sig på Thomas säng med honom under sig. Förvånat såg hon ner i hans ansikte som hade fått ett drag av upphetsning över sig. Plötsligt blev hon medveten om honom på ett helt annat sätt än grannpojken som hjälpt henne under tonåren. Istället såg hon en fullvuxen man med ett mycket attraktivt yttre. Hans svarta hår lockade sig i pannan och de bruna ögonen glittrade muntert. Hans kropp vilade muskulös och manlig mot hennes kvinnliga former. Hennes kropp reagerade genast på hans och hon kände hur upphetsningen fyllde henne. Till en början fasade hon för känslan men den övergick snart i förundran. En lång stund såg hon bara djupt in i Thomas ögon. Sen var det som en osynlig kraft som drog henne mot honom och hon böjde sig ner över honom. Smakade försiktigt på hans läppar med sina. Fångade hans smak och hängav sig åt njutningen.

    Thomas lade armarna omkring henne och drog henne tätare intill sig. Kyssen djupnade och tungorna blandade sig i det hela. Plötsligt hade de två vännerna försvunnit och kvar fanns bara en man och en kvinna som kände en oerhörd längtan efter att älska med varandra. Klädesplaggen flög sin kos i ivern att få känna varandra hud mot hud. Doften av älskog vilade tung över rummet medan deras andetag steg och sjunk i takt med att deras aktiviteter. De sa inget utan lät kropparna tala till varandra istället.

    Sara hade aldrig uppnått sådan oerhörd njutning och hon rös i kroppen bara tanken snuddade vid minnena. Hon vaknade upp ur minnenas slöjridå av Thomas ihärdiga röst i andra ändan.

-          Hallå Sara, vad hände? Vart tog du vägen?

-          Jag är här. Kom bara att tänka på en sak.

-          Nå väl, jag kommer upp nästa helg. Ska försöka komma iväg vid två så jag borde vara hos dig vid sex eller så.

-          Hmm, javisst. Sara var delvis kvar i minnena, men när han sa att han skulle dyka upp hos henne reagerade hon. Ett stråk av panik grep henne. Hur sjutton skulle hon bära sig åt? Hon skulle bli tvungen att träffa honom, men samtidigt måste hon komma på en jäkla bra ursäkt att inte se honom för mycket. Hon visse inte hur hon skulle bära sig åt.

-          Jag får se om jag är hemma den kvällen. Ninni ska tydligen ha fest.

Nödlögnen gled lätt över hennes läppar, men det dåliga samvetet över att behöva ljuga för honom försvann inte lika lätt. På något sätt hade hon en dryg vecka på sig att finna mod att berätta sanningen för honom.

-                      Men du har ju nyckel så det är bara att gå in och göra dig hemmastadd, fortsatte hon. Så dyker jag upp sen.

-          Ja, det har du ju rätt i. Är det förresten okej att jag bor hos dig i helgen också?

Nu fick Sara än mer panik än bara över att han skulle komma på kvällen. Under en hel helg tillsammans i en liten tvåa på 55 kvadrat där de ständigt skulle gå på varandra skulle hon aldrig kunna dölja sanningen för honom. Rädslan som for igenom henne tvingade hon undan.

-                      Ja, det är okej. Hon försökte låta lugn på rösten. Han fick inte ana att något var fel eller att hon dolde något.

-                      Jag ringer innan jag åker så vet du ungefär när jag är hos dig. Sköt om dig, raring. Thomas röst var mjuk när han sa farväl och Sara önskade att han menade något mer med det än just bara det.

    Beskyddande lade hon handen mot magen och tänkte: ?Vi ska sköta om oss.? Sara hade blivit chockad när hon först förstod att hon var gravid. I stundens hetta hade både hon och Thomas glömt skydd och eftersom hon var den hon var så åt hon inte heller p-piller. Som den gentleman han var så hade Thomas så klart frågat efteråt om det var någon risk men hon hade varit så säker på att hon var i rätt period av månaden att hon bara hade skakat på huvudet. När sen beviset för att hon hade bedragit sig uppenbarade sig hade hon blivit skakad ända in i märgen. När väl chocken hade gått över så hade hon blivit glad. Det kanske inte var det mest idealiska att få barn utan en man, men hon skulle klara det. Självklart hade hon funderat mycket på om hon skulle berätta för Thomas. Hon visste att han skulle bli en utmärkt pappa eftersom han älskade ungar. Men samtidigt var hon rädd att förlora hans vänskap. Hon hade trots allt ljugit för honom. Sagt att det var säkert, fast det inte var det. Nu kom de där tvivlen över henne igen. Med tanke på att de skulle tillbringa helgen ihop så skulle det bli svårt att undvika sanningen. Sara älskade att klä sig i tighta kläder och det hade inte ändrats i och med graviditeten. Men det kunde hon inte gärna göra i helgen. Då skulle hon avslöja sig direkt. Men hon behövde förbereda sig. Tänka igenom vad hon skulle säga. Hur hon skulle lägga upp det.

    Med en suck reste hon sig och gick för att tömma tvättmaskinen. Medan hon funderade så kunde hon i alla fall göra något vettigt.