Det är underligt hur kroppen reagerar vid olika händelser. När mr B;s son idag fick en puck på sig vid värmningen blev jag som paralyserad. Jag kunde inte göra något trots att jag så gärna ville. Istället var det A som flög ner och fram till dem. Nu hade han tur och den nuddade bara kindbenet och även om han blev chockad och fick riktigt ont så var det en jäkla tur. Det kunde ha gått mycket, mycket värre.
Trots att Frölunda gjorde en riktigt bra match och vann så har jag inte kunnat tänka på så mycket annat under kvällen än hur det gick med honom. Jag fick aldrig chansen att prata med honom och fråga honom hur han mådde. Och det har malt i mig hela kvällen. Jag som har talat om för honom att jag bryr mig om honom trots att hans pappa och jag inte pratar med varandra och idag kunde jag inte ens komma fram till honom och fråga hur han mådde. Usch 
det gör ont i mitt hjärta. Visserligen tror jag inte att han tänker så men det gör inte saken så mycket bättre. Just nu hoppas jag bara att han mår bättre.
Postat i: Livet och kärleken Permalink Kommentarer [0]