Det är svårt att med ord beskriva hur stämningen i Lindab arena var igår. Den måste upplevas. Många säger att Scandinavium har en grym stämning när hela hallen hejar fram sitt lag. Men då har man inte hört hur det låter nere i Ängelholm. Trots att jag var bortasupporter så fick jag rysningar utav publikens engagemang. Sedan ska man inte glömma att hallen byggd på det sättet att det blir en otroligt bra akustik och det är mycket det som får stämningen så bra också.

Frölunda hade inte vunnit nere i Ängelholm sedan 1995 när de kom ner på besök igår och jag kan inte påstå att jag hade någon större tilltro till att det skulle gå vägen den här kvällen heller. Men det sargade lag som kom ut på isen kämpade 110 % procent och visade en vilja och energi som man inte gjort någon annan match än mot Färjestad i torsdags. Och det var det som var så härligt . Alla de spelare som helt plötsligt fick andra roller än de är vana vid tackade och tog emot för förtroendet genom att spela enormt. Att Mikael  "Mike" Johansson kan spela back det vet jag och andra Frölundasupportrar redan om och han var en av Frölundas giganter igår.

Några smolk i bägaren blir det alltid och gårdagens var väl Dahléns misconduct där han satte sina egna spelare i klistret för att han inte kunde hålla käften. Sånt måste man lära sig som tränare. Men det redde ut sig och de klarade av den utvisningen också. Precis som de flesta andra. För var det något mer än mål som duggade tätt så var det utvisningsminuter. Domaren var väl inte den bästa vi hade sett på en hockeymatch.

Matchens främsta glädjeyttring stod i alla fall Kallio för. När han satte det avgörande målet 5-3 till Frölunda visade han en sådan enorm glädje att jag fick rysningar över hela kroppen. Och det fick nog de andra supportrarna också, främst de som stod på bortastå dit Kallio vände sig direkt efter målet.

Mycket i det här blogginlägget har handlat om matchen, hockeyn och spelarnas prestationer. Men vi hade ju en underbar resa för övrigt. Vilket vi nästan alltid har men den här var lite extra. Sedan fick pappas bil bekänna lite färg haha. Jag skrattade dessutom gott när mr B trodde att han skulle kunna ta mig där på E6:n. Hmm, det funkade inte så himla bra när jag tryckte lite extra på gaspedalen  Haha, att man kan bli som ett barn på julafton när man kör en ny bil. Men det är ju så himla skoj!