Att en katt kan vara så mysig. Jag älskar verkligen min lille gråe fyrbenta vän som ibland följer mattes minsta steg. Sitter jag vid datorn så kommer han och lägger sig på stolen bredvid. Hänger jag i soffan så kommer han och barrikerar sig på armstödet. Han jamar och pratar alltid när jag kommer. Särskilt när jag har varit borta länge. Som när jag kom hem i söndags efter Stockholm. Då höll han på i säkert tio minuter. Var tyst en stund men gick jag utom synhåll för honom så gav han ljud ifrån sig igen. Det är så himla mysigt att ha någon att kela med. Någon som tar mig för den jag är. Som finns där och står ut med mitt ibland trilskiga humör. Han är bara för söt :-D Det mest fantastiska är kanske att han bara är en vanlig bondkatt, men att han är så fin i teckningen ändå. Alldeles grå med endast en vit fläck under hakan och fortfarande sina blå ögon. Det är otroligt.
Postat i: Katter Permalink Kommentarer [0]