Arabian Team

Hästlivet går bra nu!

För några timmar sedan fick Noora ett mycket efterlängtat litet stoföl, född fux men blir troligen skimmel. Pappan är MPA Giuliani. Vi önskar Nooras fodervärd all lycka med det lilla stofölet som ännu inte fått något namn =)

Dagens andra glädjebesked är att Ettan, som dragits med höftledsproblem hela vintern nu verkar frisk. Han visade inget som helst bekymmer när equiterapeuten var ute idag och vi ska sätta igång honom på allvar nu. Tjohoo!

Dagens nr 3 är Vitnos. Alldeles underbara Vitnos! Dagens dressyrlektion var inställd så vi tränade på egen hand i ridhuset. Vitnos gick i strålande form i alla tre gångarter i en halvtimme utan att falla ur. Underbara häst! LB program verkar plöstligt inte alls så långt bort.

Ibland ska det bara flyta!

Jag har gjort något dumt nu igen...

Jag har anmält Vitnos och mig till LB:1 på Turbostar international i Strängnäs.

Varje onsdag rider jag dressyrlektion och på senaste tiden har det förefallit sig så att Vitnos fått följa med på dessa lektioner. För att återge gårdagens lektion i korthet så var hon rödhårig ut i hovspetsarna. För det första tyckte hon att jag behövde motion när hon skulle infångas i hagen, sprang runt runt fullt ös medvetslös i en kvart. Sen kom hon helt sonika fram och stoppade huvudet i grimman. Bara för att hon kan.

Vidare så skyggade hon för allt i ridhuset. Solkatter, sanden som sprätte upp vid fötterna, bilarna som åkte utanför och sin egen svans. Hon for ömsom iväg i 190 knyck och ömsom sparkade bakut. Övade även Kast Med Liten Ryttare. Några runda volter blev det knappast och de raka spåren existerade inte idag. Och denna häst har jag anmält till en LB? Varför...?

Till Strängnäs är även Noohr anmäld. Han ska bara hoppa 50 cm medan jag anmälde Vitnos till 50, 70 cm och som sagt...denna LB...

Nu har Vitnos provat på distans också. Hittills är hon guldpremierad, har varit med på träningstävlingar i både galopp, hoppning och distans. Det här året är bara till för att träna, vi är ute, har kul och tittar på omvärlden. Nästa år börjar allvaret, då ska hon ut och visa vem hon är.

Jag har haft många hästar. Många bra hästar. Men jag har aldrig haft någon som Vitnos. Hon har allt! Hon är stor, vacker och har lätt för sig - vad hon än gör. För mig är hon värd en miljon. Jag skulle utan problem sälja alla mina andra hästar för Vitnos om jag var tvungen.

Igår på hennes första prova-på distans gick hon som en klocka. Hon höll sig exakt i det tempo jag la henne, varken mer eller mindre. Ibland kom det någon mindre styrbar häst farande förbi, Vitnos hoppade förskräckt till men ökade inte farten för det. Hon ville inte dricka något, men distansen var för kort för det. Inte fick jag skvätta vatten på henne vid målgång heller, men vem bryr sig när hon varit så duktig hittills.

Nu har jag flera nya datum för Vitnos och de andra små!

8/5 Fritt val hoppning Sigridsholm

13/5 Pay and jump, Täby

3-5/6 Turbo star international Strängnäs

10/6 Pay and jump Täby

9/7 Uppsalaritten 20 km PP

23/7 Rimboritten 20 km PP

10/9 Stopremiering Akalla

Dessa hopptävlingar ska även Nadira och Noohr vara med på =) Fler kommer säkert till, plus att vi ska åka på lite dressyrtävlingar också så fort de kan gå på en rund volt utan att försvinna till Kina... Observera att Vitnos inte ska medverka på samtliga dessa datum, vi tar det allt eftersom humör och status på damen...

Lotus gamle vän...

Tack för de många fina åren vi fick med dig

Jazirah följde med dig till himlens port, och vi vet att du troget kommer vänta på henne där.

Sov gott

Det händer mycket i mitt liv just nu så jag har inte haft någon motivation alls till varken träning eller bloggen.

Jag återkommer när jag är på gång igen, det ska inte dröja alltför länge =)

Ja sånt håller vi också på med, och då och då tvingar jag upp Gabbi :p

Igår var dock Vitnos ganska trött. Pälsfällning, vårkänslor och hård träning säger sitt.

http://www.youtube.com/watch?v=sp5o6iKTddM

Nu kommer länkar, första gången som både Vitnos och Nadira hoppar en hel bana. Vitnos är lite mer tam på hinder, Nadira har bara hoppat uppsuttet någon gång tidigare. Men vår tränare kört hårt han ;)

http://www.youtube.com/watch?v=DekoiEkWkXo

http://www.youtube.com/watch?v=3Jlolu3a66Q

http://www.youtube.com/watch?v=JZcNnFovAUU

http://www.youtube.com/watch?v=xJAIDKix-y0

Häromdagen satte jag på Vitnos ett sidepull som vanligt, sports saddlen som vanligt och GPSen...som vanligt.

Vitnos var däremot inte som vanligt. Hon skrittade på som ett ånglok, toppade 8,5 km/h till skillnad från hennes normala önsketakt på motsträviga 3-4 km/h. Hon skyggade för exakt allt, men fortsatte obönhörligen framåt. Vi skulle in på en skogsrunda och där, just där blev det fart på Vitnos! Ännu mer fart.

Som stungen av en bålgeting for hon in i skogen, rev genom granar och struntade fullständigt i att grenar smashade i ansiktet och stora snösamligar ramlade rakt ner på henne. Vitnos var på G!

Skogsturen, som normalt tar en kvart, avverkade vi på mindre än fem minuter. Ut ur skogen kom hon med uppspärrade ögon, tuggandes fradga en halvmeter ovanför marken.

Efter skogen har vi åker. På denna åker hade jag tänkt galoppera fyra varv, två i vardera galopp. Vitnos tog rätt galopp direkt, men sen stack hon. Jag hade helt fel utrustning. Sidepull på en döpigg, halvgalen rödhårig häst? Med nöd och näppe lyckades jag få stopp på henne och bytte galopp. Samma procedur upprepades och jag var inte många millimeter från att flyga av i hennes vilda bocksprång under galopperna.

Exakt så här vill jag ha mina hästar ! Jaa, ni hörde rätt. Jag har inget emot lugna, tråkiga små samarbetsvilliga hästar, men jämfört med detta tokiga krutpaket är de inget jag väljer. Vitnos är nu värd en miljon för mig!

Ja, även hästar behöver namnsdagar enligt Ettans lilla medryttare. Helst så snart som möjligt så hon får en anledning att fira med tårta i stallet. Så hon letade i kalendern efter lämpligt namn till den stackars hästen och hittade...Ernst! Så nu har Ettan...förlåt...Ernst, namnsdag den 2 mars.

Hemkommen från Dubai nu har jag satt igång mer med distansträningen, något som legat i dvala ett tag nu. Jag har inte riktigt haft samma motivation förut men nu när man är nyladdad med inspiration och hästarna börjar komma upp i tävlingsbar ålder är man sugen igen.

För övrigt så shoppade jag lite hästgrejer i Dubai. Bland annat följde några plastträns med hem. Ett var rosa och numera pryder den vår nyblivne Ernst på varje ridtur.

Nu har vi några datum i kalendern som vi hoppas komma iväg på. Fler kommer allt eftersom.

Den 3/4 är det Pay and jump - Vitnos. Kanske någon mer om de hinner bli klara...
Den 17/4 Lovisedalsritten. Distansritt på ynka 25 km, Vitnos debut. OM det är bra underlag för jag sätter inte på henne några broddar.
Den 7/5 Pay and ride - så många hästar jag får tävlinsgklara till dess :p

Gissa om man blir inspirerad av att vara i öknen och få rida och träna några av världens bästa distanshästar? Hästar som får våra svenska stjärnor att framstå som oborstade små russ. För att inte tala om de oborstade FETA russen i min hage…

Framför allt så rider de mera. Mycket mera! Jag red en relativt ny häst några gånger vid namn Pandarim. Denna häst gick ungefär samma sak de dagar i sträck jag red honom, dvs 3 km uppvärmning i skritt. 6 km trav, 6 km galopp och sen 3 km avskrittning. Detta var på en upplogad sandbana som var 6 km. Vägen dit/hem var alltså 3 km. Traven gick i ca 15 km/h, galoppen i runt 20. Byter sittben gör man ofta, galoppen bytte man alltid vid vissa punkter som var efter ungefär varje till var 3e km. Hästarna därnere som tränats ett tag är vana vid detta och byter ofta på kommando, andra tar man ner till trav och byter sen.

Skrittade gjorde man i kurvorna där eftersom man visste hur långt det var till varje kurva (i detta fall 3 km, banan var formad som en galoppbana ungefär).

Jag red även ett par hästar som gick lite mer, bland annat 1 varv trav och 2 galopp. Vi red andra sträckor också men dessa har jag mindre koll på exakt hur långa de var, runt 10-25 km i alla fall.

Vid varje hemkomst till stallet var det alltid samma rutiner. Rida fram till vattentunnan så de skulle dricka, hoppa av hästen, pulsa och trava upp. Ibland övade man på att hälla vatten över hästen också, annars spolades de av efter upptravningen.

Hästarna tränas inte i regel i det stallet jag var förrän de är ca 5 år gamla och de rids ca 5 till 6 dagar i veckan om de inte ska tävla. Fredagar är vilodag, alla dagar i veckan går de även i skrittmaskin någon timme.

Hästarna ser inte alls ut som våra svenska badbollar. De är trådsmala, utan ett gram överflödigt fett på kroppen. Skulle en sådan häst landa på svensk mark skulle man säkert bli beskylld och anmäld för vanvård av häst eftersom de mer eller mindre ser ut som staket.

MEN. Det behövs där! De måste vara smala för att lätt orka springa fort i öknen, och jag som är fanatiker på att klämma och känna, kände inte en enda häst som var öm, stel eller hård. Alla var fantastiskt fina i musklerna, inga ömma punkter någonstans och förmodligen väldigt mycket mer friska och välmående än de flesta fetknoppar vi är vana att se hemmavid. Däribland i min hage…Därför är just ett av mina mål att få ner hästarna i vikt. De ska helt enkelt inte vara tjocka eftersom de inte mår bra av det.

Min plan nu med mina blivande fyraåringar är att fortsätta som jag tänkt men att våga öka på uteritterna lite mer. Tills nu har de aktiverats ca 4 dagar i veckan, då ingår oftast ett tömkörningspass, ett dressyr och två uteritter alternativt två uteritter, en längre promenad för hand och ett dressyr/tömkörning. Uteritterna har varit på runt 45 minuter uppsuttet men detta har jag tänkt öka på till runt en timme om de går själva och mer om de har sällskap. Intervaller i både trav och galopp ska också läggas in. Hopptränar gör de då och då, ibland intensivt, ibland med lite längre mellanrum.

Mitt största mål med mina unghästar är, som jag alltid vidhållit, är att de ska utbildas för att klara LA/LA dressyr och hoppning, lätt fälttävlan och 80 km i distansen. Mitt näst största mål är att de också ska tävla allt detta innan jag inriktar dem på den gren de lämpar sig bäst för. Grundutbildningen är viktig för mig.

Detta blogginlägg var mycket för att jag själv ska kunna gå tillbaka när motivationen tryter och ge mig en spark i baken. Till er andra som läser, undrar ni mer om träningen i sandlandet så fråga! Jag är själv en riktigt frågvis person, frågar man inget lär man sig inget!

Till avslutning av detta inlägg ska nämnas att jag medverkade som vackert bihang med ett gäng andra tjejer på President's cup i Abu Dhabi. Denna tävling är en av världens mest prestigefyllda och tuffaste distanstävlingar. Den rids i 160 km genom öknen och det är full fart från start till mål. När jag såg dessa vältränade atleter springa uppåt 25-30 km i timmen över full distans, då blev jag imponerad! Om de, med sina resurser och kunskap kan klara av det, borde vi svenskar åtminstone fixa iallafall 20 km/h över 16 mil. Nu har jag fått en hel del ideer och inspiration, inte för att jag kanske har lust att rida 16 själv igen, men det är defintivivt något som man kan träna mot om man har en häst för det en dag.

Nu har jag kommit över lite internet!

Här är det inte alls som i Sverige. Lata dagar varvat med ridning på svindyra hästar, iförd svindyra ridbyxor. Yes, jag fick låna ett par helt nya värda 4000 spänn. Vågar knappt rida i dem, men här har de överflöd med sånt som kostar mer än en vanlig svenne har råd med. Hjälmen jag lånar vill jag inte ens fråga vad den kostar.

Trivs gör jag! Lite för bra. Kanske skulle man ta med pållarna (och medryttarna?) och flytta hitåt. Hela stallet skulle nog följa efter vid närmare eftertanke.

Många bra träningsideer följer med hem. Lite hästgrejer gör det med. Kanske en häst eller två också :p

Såhär ser det ut när vi Närtunabor tar en sväng i skogen...

Dagens resultat på 2 km "skritt-tur"...

21 st nästan-avåkningar (Vitnos och Lillen stod för baletten)

1 st fullbordad avåkning (Lillen)

1 st rymning (Lillen, efter att han placerat sin ryttare i en snödriva)

76 st välriktade och felriktade sparkar (majoriteten utfördes av Vitnos)

1 st stukad tumme (åter igen Vitnos)

1 st argt bett i annans rumpa (Nadira)

8 st blåmärken (efter att somliga har blivit uppträngda i diverse träd)

1 st galopp i sidled hela vägen hem (Jazirah)

1 st översprungen människa (Ettan)

Fotobeviset på tokstollarna är taget av Gabbi och fler bilder finns således att beskåda på www.jazirah.se

...iallafall för mig!

Om en vecka åker jag till Dubai, solen och öknen. Adjö kalla Sverige, synd bara att man inte kan ta hästarna med sig på semestern.

Men. Även om ökenvärmen är härlig så finns det faktiskt inget som slår den svenska sommaren som jag längtar till. Långa ljusa kvällar, gräs mellan tårna och så våra fyrfota vänner som gärna står på nämnda tår.

Här är Nadira med munnen full med mat, fångad på bild i somras av vår duktiga fotograf Gabbi (nej, hon är inte till salu!) och bilden är således snodd från www.jazirah.se

Ettan har konverterat till ridskoleponny som vet exakt vad han ska göra och när.

Andra tömkörningslektionen igår. I hans liv. Tränaren tyckte det gick lite vingligt till förra gången och får iden att ställa ut sockerbitar som markörer. Meningen är att Ettan ska gå i en rund volt runt dessa.

Ettan funderar två varv. Ettan hajar.

Därefter beter han sig som en gammal ridskoleponny resten av lektionen. Sneddar mellan sockerbitarna men oavsett om jag styr eller inte så springer han runt dem. Precis som han ska! Precis så fort som han behöver och inte ett dugg fortare.

Tränaren säger åt mig att mana på honom. Vi vill se lite framåtbjudning! Lite arbetsglädje! Lite FART!

Ettan sneglar åt mitt håll där jag står i mitten av denna stora cirkel och konstaterar att mitt spö är alldeles för kort för att sätta fart i en listig liten ponny. Han behåller exakt den jämna lunktakten han vill och slår dövörat till. Fortsätter trava runt sockerbitarna, snällt och lydigt...

Någon annan som är så långt ifrån ridskoleponny man kan komma är eldiga Vitnos. Tjejen som red lektion innan Vitnos misstog henne för en hingst, Vitnos vrålade för fulla muggar till Jazi som stod utanför i släpet. Men Vitnos gick strålande! Så strålande som hon aldrig gått. Jag skyller på Gabbi, för dagen Vitnos ryttare och med den äran red hon hästen bättre än jag någonsin gjort under Vitnos 5 levnadsår. Jag tror minsann jag ska lura Gabbi till fler lektioner på damen! Tjohej!

När jag går in för att träna hästar så gör jag det på allvar. Alla dygnets timmar ska utnyttjas, oavsett om det är soliga söndag klockan elva eller en regnig tisdag natt och man ska upp och jobba dagen efter.

Nu var det inte natt direkt, det regnar inte heller men det är tisdag. Det är beckmörkt ute, jag har nyss kommit in från dagens andra och sista ridtur med Noohr. Pannlampan var urladdad, det blåser snålvind och stallplan liknar en skridskobana. Noohr behövde bara ställa sig på den så blåste han i rätt riktning.

Skam den som ger sig! Ut i skogen, grenar i ansiktet för att man inget såg. Snubblandes över stenar, rötter och snöklumpar, dem såg inte Noohr heller. Han hade uppenbarliga problem att hålla sig upprätt. Däremot såg han Den Där Fläcken! Och Den Stora Stenen! För att inte tala om Den Barriga Granen!

En runda som normalt tar en 25 minuter tog idag hela 45 minuter. Noohr vädrade hästätande monster i hela skogen och tyckte säkert jag var den mest korkade människa på planeten som fått för mig att släpa ut honom i detta vedervärdiga mörker och blåst. Mitt i natten? För att motionera liksom?!

Kanske har han rätt?

Noohr i sommarskrud med min vän Frida. Ack, denna sköna sommar!