Arabian Team

När jag går in för att träna hästar så gör jag det på allvar. Alla dygnets timmar ska utnyttjas, oavsett om det är soliga söndag klockan elva eller en regnig tisdag natt och man ska upp och jobba dagen efter.

Nu var det inte natt direkt, det regnar inte heller men det är tisdag. Det är beckmörkt ute, jag har nyss kommit in från dagens andra och sista ridtur med Noohr. Pannlampan var urladdad, det blåser snålvind och stallplan liknar en skridskobana. Noohr behövde bara ställa sig på den så blåste han i rätt riktning.

Skam den som ger sig! Ut i skogen, grenar i ansiktet för att man inget såg. Snubblandes över stenar, rötter och snöklumpar, dem såg inte Noohr heller. Han hade uppenbarliga problem att hålla sig upprätt. Däremot såg han Den Där Fläcken! Och Den Stora Stenen! För att inte tala om Den Barriga Granen!

En runda som normalt tar en 25 minuter tog idag hela 45 minuter. Noohr vädrade hästätande monster i hela skogen och tyckte säkert jag var den mest korkade människa på planeten som fått för mig att släpa ut honom i detta vedervärdiga mörker och blåst. Mitt i natten? För att motionera liksom?!

Kanske har han rätt?

Noohr i sommarskrud med min vän Frida. Ack, denna sköna sommar!